The maze runner prs

Newt kom springandes till Samantha.

Den här gången lyckades Alexandra falla in i en sömn som varade utan mardrömmar, och hon sov lugnt ända tills solens strålar väckte henne, och hon behövde gå upp.

Samantha sov hos Newt resten av natten.

När Alexandra satte sig upp och öppnade ögonen - men genast stängde dem igen eftersom att solen brände i hennes ögon - så var redan många uppe på benen och åt redan frukost.
Alexandra gnuggade sömnen ur ögonen, och när hon vant sig vid ljuset reste hon sig upp.

Samantha gick med Newt till frukosten.

Alexandra tittade på sin armbandsklocka - som hon hade på sig dygnet runt, vad som än hände - och noterade att hon hade vaknat aningen försent och var tvungen att stressa med sin frukost.
Så Alexandra gjorde just detta. Hon satt ensam vid kanten av ett bord - de som åt just vid det tillfället kände hon inte så bra, alternativt så hade de redan konversationer med andra som hon inte ville störa. Men just de gånger då Alexandra var stressad så satt hon också gärna för sig själv, då behövde hon inte känna sig oförskämd när hon gick därifrån.

Samantha pratade med Newt och skrattade lite.

När Alexandra ätit klart, var det dags för att packa sin ryggsäck, vilket hon gjorde.
Hon satte i en dolk, samman med de andra nödvändiga föremålen hon behövde. En kniv hade hon alltid i handen, men trots det så tyckte hon betydligt bättre om att ha ett annat vapen med sig.

När Alexandra satt på sig sina springskor och packat klart hade hon ett par minuter kvar tills dörrarna öppnades, så Alexandra ställde sig bredvid den nu stängda vägen in till labyrinten och väntade.