Marodörernas tid

Nike hade försvunnit ut ur sällskapsrummet. Hon ville vara ensam för en stund och där inne var Mary och Marlene, inte dem hon ville ha att göra med. Hon gick till en tom korridor och sjönk ner längst väggen. Tack och lov att hon gick sista året och kunde vara ute längre. Hade det inte varit så sent och så nära läggdags hade hon väl sökt sig till biblioteket.
Nike gömde ansiktet i händerna och kröp samman, hon hade glömt hur jobbiga de var, hur det var i skolan. Ändå var det hundra gånger bättre här än hemma.
Så satt hon tyst ett långt tag och såg mörkret falla utanför, men hon höll tiden. Då utegångsförbudet startade var hon åter i sällskapsrummet och gick till sovsalen. Hon visste inte om någon var där och hon visste inte vad hon skulle säga dem. Mest vad hon skulle säga till Freja, de andra var van vid henne och ingen mer än Lily brydde sig.

Freja letar fram sin necessär ur kofferten och tar med den bort till badrummet medan hon väntar på att Nike skulle komma tillbaka.
Hon borstar tänderna och drar hårborsten genom håret. Det kändes som om det hade hade hänt så mycket redan den här första dan. Hon hoppas att hon skulle få någon ny vän här på Hogwarts, men just nu verkade allt bara väldigt förvirrat.
Hon kände igen sig själv mest i Nike och hoppades att hon skulle bli den vän hon hade längtat efter och aldrig haft på Valhall. Men hon var rädd för att Nike hellre ville vara själv.
Hon skulle kunna tänka sig att vara vän med Lily, men Marlene och Mary kände hon att hon inte hade något gemensamt med egentligen.
Hon sänkte en tanke på killarna hon presenterats för under middagen och kunde inte låta bli att le. De verkade vara trevliga, om än något dryga.
Hon suckade och packade ihop sina saker och gick tillbaka till sovsalen.

Då Nike återvände satt Lily på sin säng med en bok om Quidditch och Freja kom precis ut ur badrummet. Det hela som förstörde idyllen var Marys och Marlenes tjatter från deras sängar.
Nike log svagt till Freja och Lily som att visa att det var bra nu. Utan ett ord tar hon sig fram till sin koffert och letar på tandbordte och pyjamas för att sedan gå till badrummet. Då hon passerar Freja ger hon henne ännu ett leende, men säger inget. Hon hoppades märkligt nog att Freja inte skulle ta avstånd från henne på grund av vad som skett. Detta var märkligt då Nike sällan önskade sådant. Eller önskade gjorde hon, men hon visste att det var hopplöst, ingen stod ut med henne i längden.

Freja andas lättat ut när Nike kommer tillbaka till sovsalen och ger henne ett litet leende. Dock sa den svarthåriga flickan inget och hon försvann snabbt in till badrummet. Men hon gav Freja ett till leende igen, innan hon försvann.
Lily ger Freja ett uppmuntrande leende innan hon åter vänder blicken mot boken hon hade i knät. Förvånansvärt nog handlade den om quidditch. Freja döljer sin förvåning, Lily hade inte slagit henne som en sporttjej. Men man ska ju inte döma någon efter utseendet.
Dock verkar Mary och Marlene uppfylla alla Frejas första intryck. De verkade trevliga, men väldigt olika från henne själv.
Hon hade hoppats att hon skulle få nya vänner direkt, men hon inser att det var naivt av henne. Självklart fick man inte vänner bara sådär direkt. Men ändå känner hon något av ett hopp när hon tänker på Nike.
Hon kryper ner i sin säng och drar fram en bok, men hon börjar inte läsa. Istället ser hon sig bara omkring i sovsalen och tar in hela atmosfären. Sängen är mjuk och skön, och sovsalen var definitivt mysig. Hon trodde nog att hon skulle trivas, bara hon fick en vän.

Nike återvände från badrummet iförd en av sina designerpyjamasar. Mary och Marlene kanske inte bara ogillade Nike, mycket låg i avundsjuka med. Nike hade alltid det senaste även om knappast något räknades i trollkarlsvärlden. Men fina kläder njöt även magiker av. Nike däremot hade gärna bytt dem mot en familj. Hennes far gav henne saker, hon kunde köpa det hon ville i den icke magiska världen. Men fadern ville bara bli av med henne, han låtsades inte ens om att han hade en dotter och undvek henne så bra det gick.
Hellre gav han henne en helt ny garderob än att skicka ett brev eller umgås med henne.
Hon satte sig i sängen och kröp ner under täcket med en bok. Hon njöt att vara tillbaka, med människor som var som henne. Där hon inte behövde dölja vem hon var och där det kommit en ny flicka, kanske en ny vän.

Freja känner en liten förvåning när Mary och Marlene ger Nike en något avundsjuk blick när hon kommer ut från badrummet. Freja undrar vad det är som kan framkalla den avundsjukan, och kommer fram till den enda rimliga förklaringen - det är något med Nikes pyjamas. Vilket bara höjer henne förvåning ytterligare.
Hon skymtar någon form av logga på pyjamasen samtidigt som Nike lägger sig ner i sängen bredvid henne, och drar slutsatsen att det måste vara nått form av märke. Dyrt antagligen av döma av Mary och Marlenes blickar.
Kanske hade jag fel ändå..., tänker hon, för Nike hade inte slagit henne som någon som var intresserad av designerkläder.
Hon vänder huvudet mot Nike. Hon känner sig nästan lite besviken över att den svarthåriga tjejen gillar något så banalt som designerkläder. Freja hade hoppats att Nike skulle vara mer som henne, hon som inte kunde - eller brydde sig - ett dugg om mode. Men hon bestämmer sig att inte döma för hårt än.
"Hur är det?" frågar hon istället tyst. Det kändes inte rätt att lägga sig och sova utan att säga någonting till Nike.

Nike brydde sig inte om blickarna, hon var van. Hon hade hellre haft en far än detta. Men inget om detta sa hon och de fick tro vad de ville. Hon måste ha något på kroppen och detta var vad hon ägde.
Då hon ligger i sängen och ska just till att slå ihop boken för kvällen hör hon Frejas stämma. Hon slår igen boken och lägger undan den innan hon svarar.
"Det är bra.....nu. Tack för att du frågar." sa hon vänligt och funderade på om hon skulle berätta något. Men det tordes hon inte. Istället ställer hon en fråga till Freja.
"Du själv då? Hur är det? Första dagen, intrycken?" sa hon lågt då de andra försökte sova.
"Kan hjälpa och visa dig runt imorgon om du vill. Gissar att du vill till uggletornet med." säger hon.

Freja ler svagt åt Nike svar. Uppenbarligen är det något som fortfarande bekymrar henne, men hon tänker inte pressa en tjej hon knappt känner att avslöja alla sina hemligheter för henne. Förhoppningsvis skulle de komma dit en dag ändå.
"Det är bra med mig", svarar hon lågt. "Fast det har varit en väldigt lång dag, så många nya intryck. Men jag tror att jag kommer trivas bra här".
Hon känner hur tröttheten börjar smyga sig på henne och hon gäspar stort. Hon drar upp täcket till hakan och ler åt Nike.
"Gärna!" viskar Freja, "Jag vill skicka ett brev hem, och berätta att jag kommit fram ordentligt och så"
Hon skänker en tanke åt sin familj, och hoppas att de inte oroar sig för mycket för henne.
"Och jag kan nog behöva en guide, för jag lovar att jag kommer gå vilse annars. Och då kommer ni hitta mig på de mest konstiga ställena", ler hon. "Under min först vecka på Valhall lyckades jag förvirra mig upp på taket". Hon skrattar lågt åt minnet.

Nike gäspar och nickar åt det Freja säger. Hon lägger sig tillrätta och drar täcket över sig. Hon var tyst en lång stund, man kunde nästan tro att hon somnat. Men hon funderade bara på hur det var att ha en familj som brydde sig, som oroade sig, som ville veta hur ens dag har varit. Hon suckar lätt innan hon inser att Freja sagt något.
"Vi får våra scheman vid frukost imorgon. Efter lektionerna kan jag visa dig runt." viskar hon till svar och hoppas på att inte Freja somnat ännu då svaret dröjde.
Sedan vänder hon sig om och sluter ögonen. Efter ett tag somnar Nike och man kan höra de lugna jämna andetagen från de andra i rummet.

Freja funderar på om om Nike somnat när hon inte får något svar direkt. Hon känner hur hennes egna ögonlock blir tyngre och tyngre.
Sängen är nästan löjligt mjuk, men det är precis så hon vill ha det. Hon funderade på om sängen anpassade sig efter personens önskemål. För den här sängen passade nästan henne för bra.
Det kändes omöjligt att hålla upp ögonen, och hon gav efter för sömnen, Nike verkade ändå somnat.
Då öppnar Nike munnen och viskar tyst ett svar. Freja bara nickar, för trött för att svara. Hon var inte ens säker på att Nike faktiskt sagt något, eller om hennes trötta hjärna inbillat sig.
Hon lägger sig tillrätta. "God natt", mumlar hon till ingen särskild innan hon somnar med ett leende på läpparna.