Goldstreet (ORP)

Damien ~
Det plingar till i min ficka, så jag drar upp mobilen och läser SMS:et.
"Shit, hade helt glömt Zaina.. Vi måste nog skynda oss lite. Du försvarar mig om hon blir sur, va?", skrattar jag.
Jag vet att Zaina inte kommer bli sur eftersom jag är liiite sen.
Är påväg, ses om mindre än 5. Om jag inte kommit innan dess, läs SMS:et igen! skickar jag och stoppar tillbaka mobilen.
Jag kan se matsalens dörr när ett par viskande flickors ord når mina öron.
"Nääe, Damien skulle aldrig slå Tobbe! Alltså jag menar, Tobbe är en idiot men Damien är så snäll ~ ♥"
"Urgh", mumlar jag och drar handen genom håret.
"Jag hatar skvaller", jag säger det mest för mig själv, men har inget emot om Lea svarar.

Lea
"Mm", svarar jag och drar handen genom håret jag med.
Jag ser ner i golvet.
"Gå till Zaina du", säger jag och vänder mig om "jag ska leta efter min kompis"
När jag går hör jag fnitter bakom mig, men när jag vänder mig om är det ingen där. Jag rycker på axlarna

Damien ~
"Vänta"
Jag tar hennes hand.
"Gå inte", ber jag henne och tittar in i hennes ögon.
"Jag förstår att du har bättre saker för dig men.. Zaina behöver dig just nu, och.. Snälla, bara lunchen. Om du vill gå någonstans sen så tvingar jag dig inte att stanna, men snälla - stanna bara lite till"
Orden kommer ut på en gång som ett rinnande vatten och jag hann knappt tänka, jag bara sa dem sådär!
Jag ler lite nervöst och släpper hennes hand.
"Förlåt"

Lea
Jag rycker till och sen ser jag på honom.
"Eh, men Melaine då?", mumlar jag och rodnar när han släpper min hand. "Jag vet inte var hon är"
Jag tittar blygt mot utgången och mumlar: "Jag kan väl stanna"

Damien ~
"Melaine är nog i matsalen, redan. Vi är i princip 10 minuter försenade, så", ett litet skratt slinker ur mig och jag börjar jogga mot matsalen.
"Kommer du?"
Jag känner mig så avslappnad när jag är med de här människorna, de gillar mig för vem jag är och det gör mig verkligen glad.
"DÄR ÄR DU JU!"

Allison ~
"Varför viskar alla att du varit med i ett slagsmål? Berätta vem som spred ryktet så krossar jag personen!", säger jag upprört men han skakar bara på huvudet och lägger sina händer på mina axlar.
"Allison, sluta vara så sur. Du har inte varit dig själv idag. Det är inget rykte, och det var rätt åt honom", mumlar han och jag och drar en djup suck.
"Damien, din idiot.. Först lägret, nu detta? Urgh", jag vänder på klacken och går tillbaka till mina 'vänner'.
"Få reda på vem som började med ryktet och sedan gräv efter saker vi kan utnyttja mot honom eller henne", viskar jag till dem och de nickar ivrigt.
De alla drar upp deras mobiler och börjar genast jobba medan jag njuter av desserten som bara jag och vissa andra har tillgång till, eftersom vi bor på Goldstreet.

Lea
Jag suckar och går efter honom. När jag hör hans jobbiga syster skrika på honom, så tar jag den andra ingången in till matsalen. Ingången för dem som inte bor på Goldstreet. När jag kommer in så ser jag inte mina kompisar, så jag går och sätter mig själv vid ett runt bord. Jag orkar inte med någon lunch idag. Jag sätter tröttsamt ansiktet i händerna och suckar.

(*Väntar på de andra*)

Zaina ~
Jag ser Damien komma in genom dörren till matsalen. Jag vet inte var Lea är men jag skyndar fram till honom och kramar honom hårt. Passar på att viska i hans öra så att ingen annan hör och kan skvallra: "Jävlar, vad har du gjort med honom?" Jag skrattar till, lätt hysteriskt och känner hur tårar tränger upp i ögonen igen. Herregud, jag är ett vrak. Jag måste bygga upp fasaden igen, men jag orkar inte.

Damien ~
"Gud, Zaina - lugna dig. Det var inget. Han kanske får ett blåmärke, men inget mer än så. Jag rörde honom knappt!", säger jag utan den minsta tvivel i rösten.
Man lär sig att ljuga väldigt bra när man har bott 16 år i samma hus som Allison.
"Gråt inte, Zaina. Jag vet inte vart Lea tog vägen, men hon kommer snart. Vi kanske ska sätta oss så länge?"
Jag sätter mig ner vid det runda bordet och småler artigt mot Melanie.
"Hej", hälsar jag och tar en tugga av äpplet, och sneglar mot Allisons håll.
Hon skrattar falskt åt något, men alla tror såklart att hon skrattar på riktigt.
De känner henne inte alls.

Lea
Jag märker inte när de andra kommer in i matsalen och jag tror inte att de märkt mig heller. Istället tar jag upp min mobil och messar till Melaine "Var är du?"