Let The Fire Ignite (PRS)

Damien tittade mot marken med en suck. Han försökte att inte tänka på sina föräldrar men det var helt omöjligt. Han minns vad de sa till honom innan dom hade gått på uppdraget. De hade sagt att när dom skulle komma hem så skulle de hitta på något tillsammans som var väldigt sällan de gjorde. Damien kämpade i mot minnena så att han inte skulle bryta ihop helt & hållet. Damien slutade att titta ner i marken & såg upp mot Alice.
" tror du att wildfire kommer snart?"

" Ja wildfier kommer snart iallafall hoppas jag att han kommer snart" sa Alice

Hokakyo sprang snabbt tillbaka till Damien och Alice.
När han kom fram så pustade han ut.
"Okej, så..." Började han. "Ska vi börja med att leta reda på Evan?"
Evan Miura var antagligen jinchurikin som var närmast med tanke på att Hokakyo hade sprungit in i Etsu tidigare idag. Det var bara att leta reda på henne för att hitta Evan.

"ja det borde vi nog göra" sa Damien & såg mot Hokakyo.
"vart ska vi börja någonstans?" frågade Damien fundersamt.
Just nu försökte Damien att tänka på något annat & att leta upp Evan skulle hålla honom på andra tankar men att hitta Evan verkade inte vara så svårt.

Alice började fundera
" Ingen aning " sa Alice hon visste inte vem Evan var.

Hokakyo pekade mot ett hus en bit bort.
"Etsu och Evan bor där, även fast Evan aldrig är hemma." Förklarade han. "Etsu borde dock vara hemma och hon brukar veta var Evan är någonstans."
Hokakyo var helt säker på att Etsu visste var Evan var någonstans eftersom hon hade plockat blommor åt honom.

Damien såg mot huset som Hokakyo hade pekat åt.
"men då så då går vi dit" sa Damien & började att gå.
Damien kände varken Etsu eller Evan så han vet inte direkt någonting om dem. Fast om man tänker efter så känner Damien knappt någon alls.

Alice gick tyst efter hon såg mot huset· Hur skulle de förklara det här så det lät trovärdig?· Hon hoppades att Evan och Etsu skulle förstå hur allvarligt det här var·

Hokakyo gick med snabba steg mot huset.
Undrar hur Etsu kommer att reagera, tänkte han.
Han sneglade mot Damien.
"Är jag den enda av oss tre som känner Etsu?" Frågade han.

Damien gick snabbare för att kunna hålla Hokakyo's takt.
" Förmodligen eftersom Jag känner knappt Etsu eller någon överhuvudtaget i byn. Jag är inte direkt den sociala typen" sa Damien med en suck