PRs med Queen Boo

Jag klurade en lång stund innan det vita på mitt papper sakta men säkert fylldes med ord som sattes ihop till meningar och började efter ett tag bilda en historia.

Orden blev kluddiga men det brydde jag mig inte om. Jag var klar efter ungefär en kvart och räckte upp handen.
Adrian kom fram till mig och höjde frågande på ögonbrynen. "Behöver du hjälp?"

Jag håller på med min skapligt braiga berättelse under hela lektionen och eftersom att jag är vänsterhänt så är vänstra sidan på min hand helt svart när jag skrivit en bra stund.

Jag skakar på huvudet. "Jag är klar" säger jag. Han håller fram handen och jag ger honom mina tre papper. Han rynkar pannan när han läser och det tar ett tag för honom. Men han står kvar vid min bänk och jag känner hur min puls börjar slå fortare.
Jag pillar med naglarna och undrar när han är klar.

Jag tittar upp och ser att Adrian står bredvid Fanny och han står och läser hennes text.
Är hon redan färdig, jag som inte ens börjar bli halvklar!

Adrian rynkar pannan och lägger ner pappret på bordet. Jag blir orolig när han inte säger något.
"Var den inte... Bra?" Frågar jag. Självklart var den inte det. Jag är ju inte duktig på något, det stämmer som Fredrik säger. Varför tror jag att något har förändrats?

Jag försöker att fokusera på att skriva min berättelse men jag sneglar på Adrian med öronen spetsade, jag vill veta vad han tycker om Fannys berättelse. Jag vet inte varför jag vill det, det är bara är så antar jag.

"Jo." Säger han bara och lägger tillbaka pappret på bänken. Jag ilsknar till. "Du kan inte utveckla dig lite?" Säger jag men han står tyst.
"Du får veta när ni fått bedömning på texten.

Jag blir en smula besviken av hans halvdana svar, men låtsats inte om det utan fortsätter att stirra ner i mitt papper.

Jag muttrar tyst ett ord jag är glad att han inte hör. Jag var nöjd med min text, väldigt nöjd faktiskt. "Är du klar?" frågade jag Elina medan jag läste igenom min text igen.