Fantasyroll (10 pers)

Sebastian:
I korsningen mot min by kommer det en massa varelser som verkar vara på väg dit. Från öster, en grupp av dem som verkar ha löst sin konflikt eftersom två av dem hade börjat gå igen. En pojke lite före den andra som var en flicka. Från väster kommer det en varg men en flicka på. Och så jag, från söder. Alla såg ut att vara på väg åt samma riktning. *Bara de inte skadar min by* tänker jag. Jag börjar springa, men märker snabbt att jag inte kommer hinna. *Jag har ju inte kommit fram till by än så jag får inte använda min nya krafter, men de kanske förbiser det eftersom det är å byns vägnar.* Jag samlar min koncentrationen och... det sprutar ut is från mina händer. Isen lägger sig på stigen och jag sprutar på ett par skenor på mina kängor och börjar skrida snabbare och snabbare ner för stigen. Tillslut är jag framme i korsningen. Jag är först. Snabbt skapar jag en liten mur runt stigen i norr och korsningen. Nu är de fast. Sen ser jag att det är några som flyger i skyn. *Nej, de får inte skada min by.* Jag skjuter tre strålar is mot deras vingar och träffar. De faller. *Yes.*

~Amikisy~
Jag känner att något hårt och kallt träffar mina vingar. Vingarna blir tunga och jag orkar inte röra på dem, jag faller rakt ner mot marken. Jag försöker och försöker flaxa men det är omöjligt och jag ger upp ett skri av raseri och skräck. Jag kommer krossas om jag inte bromsar farten! Då ser jag pojken från tidigare nedanför mig, jag hörde att flickan sa att hon sett honom flyga, och en idé tar form i mitt huvud. Jag vet att det kommer ta slut på alla mina krafter men det är enda sättet. Jag koncentrerar mig och försöker hitta hans medvetande. Först känner jag ingenting men sedan hittar jag det. Jag jublar inombords och tar kontroll över hans kropp och medvetande. Jag befaller honom att flyga upp och hindra mig och Sayomi från att krossas mot marken.

(Öh Miyu, du powerplayade just, och det är mot reglerna)

(Från och med nu skriver jag i färgen som min karaktärs hår/vingar/ögon har (se mall)
)
~Drakögat~
Jag går närmare pojken, ska pecis säga hej, och börjar han springa ifrån mig!
Jag springer efter, Skriker "HALLÅ!" men han hör inte mig. på ett ögonblick har pojken isat ner typ allting inklusive de två flickornas vingar. men jag bryr mig inte alls.
Helt plötsligt, utan kontroll, så tar han av sig ryggsäcken och flyger upp och räddar båda flickorna, Nej säger han till sig själv, nån kan se mej! Men kroppen lyder inte.
(OzzyStar2 du powerplayade också, men jag skulle endå göra sammasak så... whatever)

- Shakrita -

Jag springer mot Rickard, men precis när jag kommer fram flyger han iväg!
"NEJ!" Skriker jag som varit så nära att få lite sällskap.
Jag vänder synen mot is väggen. Pojken som fram hävt den springer sin väg. Nej! Detta tillåter jag inte! tänker jag. han ska inte få låsa mig ute!
Även om jag inte är någon bra vilie har jag fortfarande krafter, jag går fram mot is väggen och sätter handen på isen. Jag är inte säker på om jag är tillräckligt vacker för att smälta isen, men det är värt ett försök!
Jag sluter ögonen och koncentrerar mig på att vara vacker, jag slappnar av och andas lungt.
Jag känner vatten under min hand och snart känns det som om någon hällt en stor hink vatten över handen då ismuren smälter.
Yes!!!! tänker jag och hoppar upp och ner av glädje!

Förlåt, det var inte meningen>_<

Okej c:

((Sallad jag skrev bara att jag befallde honom att göra en sak, inte att han lydde. Jag skrev inte att det fungerade.))

Enligt OzzyStar2 så kan jag hoppa in mitt i berättelsen så här är min mall
Namn: Alice Darkside
Varelse: Vampyr(fast inte en sådan där som är galen i blod och kan för vandla sig till fladermus)
Utseende: svart hår, ögonen skiftar fån svart och rött och allt där i mellan.
Personlighet: Starka åsikter, vågar säja vad man tycker . tycker bättre om alla andra en sig skälv. misstänksam mot främlingar, svår att nå fram till röra vid hennes hjärta(om ni fattar vad det betyder)
Vapen: Mest mentala vapen, Läsa tankar ,Se in i fram tiden, Se ande världen och det sista vapnet är mörk magi.
Övrigt: varigt ensam i nästan hela sitt icke-liv och rädd för döden ( för att hon vet hur det kändes att bli vampyr)

Hanna rollet är ju inte fullt än