prs med ingetledigt

Jag rös av hans beröring.
- Men jag älskar dig, sa jag tyst.

- Och jag älskar dig med, mer än något annat, svarade jag och såg henne djupt i ögonen.
- Men det kommer inte att bli lätt, fortsatte jag. Jag kunde inte förstå det. Att kanske den vackraste varelsen på hela planeten stod framför mig och precis hade erkänt att hon älskade mig.

- Men vi tar oss igenom det här tillsammans, sa jag och flätade samman vårar händer.

- Lova mig en sak, om någon är eh.. taskig mot mig i skolan, gör inget åt det. Då kommer det bara bli värre, sa jag och rodnade när jag tänkte tillbaka på den gången då Marcus lyckades bryta mitt näsben. Och den gången då jag hade slagits medvetslös och någon hade skrivit bög i pannan på mig med vattenfast penna.

- Så du menar att jag bara ska stå och se på? frågade jag argt.
Jag blängde på honom.

- eh, ja, svarade jag tyst och insåg hur ynklig jag lät.
- De kommer bara börja reta dig för att du försvarar mig, ser du mitt näsben? Det har inte alltid varit så här böjt, jag skulle inte kunna leva med mig själv om du gjorde så för min skull, sa jag knappt hörbart.

- Du kan glömma att jag bara står bredvid och kollar på, sa jag argt.
- Jag tänker försvara dig, sa jag.

Jag kände tårarna bränna i ögonlocken, jag som aldrig brukade vara känslosam.
- Men förstår du inte att jag bara vill ditt bästa? Du ska inte behöva stå ut med samma helvete som jag, fattar du inte vad du betyder för mig? Du är det enda ljuset i mitt liv, snälla låt mig sköta det, sa jag och försökte inte längre hindra tårarna.

Jag kollade på honom.
- Så du menar att jag ska behöva stå ut med att du blir misshandlad i skolan? frågade jag tyst.
Jag tog av mig hans jacka.
- Du kan prata med mig när du har fått in lite vett i hjärnan din, sa jag argt och gick därifrån.

- Ja, du har ju stått ut med det hittills, sa jag svagt. Shit, det var ju inte såhär det skulle bli. Jag skulle alltid lyckas förstöra allt.
- Jag sa ju att jag skulle göra dig besviken, ropade jag efter henne mellan hulkningarna. Jag sjönk ner på kullen och upptäckte att hennes dolk låg kvar. Skulle jag våga?