Något nygammalt

Laura nickade endast och vände om då Cara gick. Hon gick ner till hufflarnas sällskapsrum, ett säkert ställe där hon inte skulle råka ut för en straffkommendering. Hon satte sig i soffan framför brasan, rummet började tömmas på folk men det var ännu en hel del kvar. Hon suckade och såg in i brasan. Hon visste inte vad hon skulle tro eller tycka om nyheten som egentligen inte var en nyhet. Egentligen fruktade hon inte Cara, hon hade gått med henne i sju år utan att ha märkt något märkligt.
Att hota med att döda henne var helt naturligt, Laura skulle heller inte vilja att folk skulle få reda på en sådan sak. Folk skulle definitivt behandla henne annorlunda då och Laura var rädd att hon skulle göra lika fast hon inte ville.
Sedan hade hon bekymret Blaise och troligen Goyle som var förbittrad på henne, det hela var inte bättre då hon samtidigt hade sin far att oroa sig för.
Det skulle bli ännu en sömnlös natt, hon kunde inte sova för alla tankar, ville inte och hennes handled hade en dunkade smärta.

Cara knackade inte utan gick bara rakt in på kontoret, Severus tittade upp ifrån pappren han höll i handen.
"Cara" sa han och såg på henne, hon gick fram till barskåpet och öppnade det, hon tog fram eldwhisky och hällde upp.
"Du bör inte dricka" sa Severus och hon räckte över ett glas till honom.
"Inte nu!" sa hon enkelt och slängde sig ner i stolen framför honom.
"Vad är fel?" frågade han istället och hon tog en klunk och suckade.
"Jag vet inte vad som är värst Draco eller Laura" sa hon och Sev såg oförstående på henne och hon började förklara allt, när klockan närmade sig ett var hon klar.
"Ja det var sannerligen ett problem" sa han lågt och hon fyllde på glaset för andra gången. "Laura kan vi hålla ordning på och om det läcker ut, ja då är du säker här"
"Jag vet det, jag vet att du skulle skydda mig" sa hon och log mot sin gudfar, Severus var en av de människorna som stod henne närmast.
"Alltid" sa han och hon skrattade kort.
"Det är Draco som är det stora problemet" sa hon och han nickade förstående.
"Jag kan förstå det, fundera på det ett tag" sa han och gick fram till henne. "Du kan sova här inatt, ta min säng, jag behöver ändå jobba"
Cara log mot honom, reste sig upp och ställde ner glaset.
"Tack" sa hon och gav honom en puss på kinden innan hon gick mot sängen för att sova.

Laura hade inte sovit en blund och det syntes på henne. Hon hade mörka ringar under ögonen och var blekare än någonsin. Hon insåg att hon inte kunde gå till flygeln så, det skulle bli för många frågor och för många förmaningar. Hon visste att hon borde äta att hon borde sova, men om man inte kunde det då?
Det var väl ändå ingen som brydde sig. Så istället för att gå med handen till Pomfrey tar hon sig till sin första lektion. Tack och lov var det den vänstra handen. Hon hade nu mugglarstudier som tydligen blivit att alla skulle gå på det. Det var Alecto som hade den vilket inte gjorde saken bättre. Laura skippade frukosten och tog sig direkt dit, hon satte sig ner och lutade mot en vägg med halvslutna ögon.

Cara steg upp på morgonen bara för att finna att Sev hade lämnat rummet, men han hade ställt fram en bricka med frukost, hon log roat, hennes gudfar ville alltid att hon skulle må bra.
Cara tuggade ointresserat på smörgåsen innan hon lämnade Sevs kontor för att gå på lektionen i skötsel och vård av magiska djur, tack och lov gick verken Draco eller Blaise på den.
Cara gick ner för alla trapporna, ibland var Hogwarts lite för stort, särskilt på morgonen när hon var trött och inte orkade gå ner för en massa trappor.
Cara lyckades däremot att inte träffa någon hon kände, vilket gladde henne, hon orkade inte med något samtal nu, Dracos bekännelse ekade fortfarande i huvudet och att Laura visste vem hon var gjorde det hela inte bättre. Hon korsade skolområdet och stannade sedan vid Hagrids stuga.

Dörren öppnades och eleverna släpptes in Laura satte sig för ovanligheten långt bak då hon kände att hon inte skulle orka hålla fokuset uppe. Denna lektion var med Gryffindor och det märktes att den röda skaran var minskad. Trion var inte där och inte heller Dean, de andra såg på något vis förminskade ut utan Harry.
Lektionen började och Laura lyssnade med ett halvt öra och såg på då lektionen blev en katastrof. Neville den nöten verkade ha skaffat ryggrad under sommarlovet och käftade nu emot Alecto om mugglare. Laura suckade lågt, tja det höll henne ur rampljuset i alla fall.

Cara stod och klappade testeralerna och lyssnade knappt när Hagrid talade om dem, hon visste det mesta om dem.
Hon gillade deras sällskap, men det berodde på att hon alltid hade älskat djur, särskilt deras sällskap då de kunde trösta henne och lugna henne.
Cara matade dem med äpplen innan hon gick därifrån, Hagrid tittade bara efter henne men han sa inget och hon förstod att det berodde på att hennes pappa styrde skolan. Cara gick in i skolan för att sätta sig i biblioteket, hon kunde inte sluta tänka på Draco och vad hon skulle göra.
Hon gick in i biblioteket och bort till sitt favorit hörn, ett avlägset hörn på andra våningen, hon slog sig ner i fåtöljen och lutade sig tillbaka.

Lektionen var slut vilket resulterade i en läxa samt att många åkte på straffkommendering. Laura förstod det inte, varför bråka och bli så upprörd om något som inte angick dem?
Att de sa hur Mugglare var och inte var gjorde dem inte till det. Bättre att hålla god min i elakt spel tills det kom något man inte alls gillade.
Laura drog sig till biblioteket för att göra läxan, egentligen borde hon väl sova. Hon kände det nu att hon behövde det, men hon kunde inte, det var skoldag.
Trots yrseln hon kände som kom i vågor började hon leta efter lämpliga böcker, det största problemet var att hon inte kunde bära eller göra något med vänster hand mer, den hade svullnat. Hon ville inte gå till flygeln, det skulle nog gå över, eller? Det kanske bara var en stukning eller något hoppades hon.

Cara lutade huvudet mot handen och suckade, hon visste att hon skulle behöva prata med Draco förr eller senare, problemet var att hon inte visste vad hon skulle säga, eller göra. Hon ville att allt skulle återgå till det normala, men hon visste att det inte gick, man kunde inte ta tillbaka sina känslor, men vad skulle hon göra? Draco förtjänade någon bättre än henne och hon ville knappast dra in Draco i sitt liv, hon ville inte utsätta honom för hennes far, inte mer än han redan tvingats utstå, hon var redan arg på sin far över att han gjort Draco till dödsätare utan hennes vetskap.
Cara hatade ibland att hennes far alltid skulle hemsöka henne, han var en anledning till att hon inte ville ha ett förhållande, hon ville inte utsätta någon för honom. Hon gillade Draco, men endast som vän. Det kändes som om hon aldrig skulle få någon ordning på vad hon skulle göra.

Laura bar på böckerna och det gick bättre än förväntat med en brukbar arm. Sedan tog hon sig bort i biblioteket för att inte bli störd av någon. Men när hon gått genom hyllraderna och funnit platsen såg hon att den inte var ledig. Laura svor lågt till, det var hennes favoritplats, dock fanns det ett litet bord och en till fåtölj där. Men den som satt där var Cara och Laura visste inte hur hon skulle bete sig inför flickan, men hon hade lovat sig själv att inte bete sig annorlunda. Så hon gick fram och la böckerna på bordet.
"Stör jag om jag pluggar här, jag kan gå annars?" sa hon frågandes och såg på henne. Hon märkte att hon var bekymrad och undrade om det var Draco.

Cara avbröts i sina tankar och hon tittade på personen som avbrutit henne, det var Laura och hon suckade inombords, visst hade flickan lovat att inte säga något men det var ingen garanti för att hon inte skulle göra det, Cara hade lärt sig att aldrig lita på någon!
"Det är inga problem" sa hon dock, det var sant, om Laura pluggade här störde henne inte, det var snarare att hon visste som störde henne då Cara inte hade en aning om hur hon skulle reagera.
"Vad skall du studera?" frågade hon och såg på flickan.