Tom Dolders dagbok

Superbra!

JÄTTE JÄTTE *TUSEN GÅNGER SENARE* BRa!!!!!

Bra!

Tack alla♥

Kapitel 10

6 september

Maisie drog mig framåt, jag däremot var helt paralyserad. Jag kunde inte röra en muskel. Hon drog handen genom sitt hår och de ljusbruna lockarna svajade långsamt som om en hemlig bris dansade med dem. Förskräckt, förstod jag att jag svettades och var tvungen att dra tillbaka handen så att hon inte skulle märka. Maisie drog upp den tunga porten, som egentligen kanske skulle ha ansetts som "mitt jobb", vilket jag kanske skulle ha gjort om jag inte hade varit alldeles knäsvag. När jag så snabbt som möjligt gått in stängde jag dörren, noggrant.

Korridoren framför oss var mörk, mörkare än fängelsehålorna, men ändå också ljusare. Även fast det var svårt att utskilja de olika skrämmande skulpturerna var de ändå också självklara.
-Var vill du gå? frågade Maise och ställde sig i korsningen mellan de olika alternativen. Jag ställde mig bredvid henne och höll på att bestämma mig när ett plötsligt ljud hördes. Maisie hoppade till och den här gången var det min tur att dra iväg henne. Ingen fick veta att jag..att vi var här. Vänster var det första jag tänkte och vänster blev det. Hetsiga steg hördes bakom oss och jag visste att jag var tvungen att skynda mig. Vi kom fram till en återvändsgränd och jag visste att vi skulle bli upptäckta. Men istället kände jag Maisies hand i min igen och allting hände väldigt fort. Hon drog fram sin trollstav och viskade sedan mycket tyst, men jag hörde nog även fast hon egentligen inte ville det.

"Confundus."

JÄttebra!

Taaack☺☻

Meeeeeer!*längtar igäl mig*

Meeer!!!

Kapitel 11

6 september

Hur kunde hon den trollformeln? Nog hade jag allt sett den i mina böcker och undrat över om jag skulle ta mig an den redan nu. Men Maisie och jag var förstaårselever. De flesta sjundeårseleverna kan aldrig ens drömma att någonsin kunna behärska den. Maisie, hon gjorde det. Och jag SÅG det.

Jag hörde stegen ändra riktning och tonades bort. Sedan vände jag mig om och tog tag i Maisie.
-Hur kan du använda den, frågade jag och stirrade på henne som om hon var en galning, vilket hon kanske var.
Maisie kollade bort och bet sig i underläppen medan hon satte handen för munnen.
-J-jag..jag..och min familj..vi är inte som vanliga trollkarlar...vi..ehm..kan göra saker som inte många..kan.. hon undvek min blick som om den var förgiftad.
-Jag..måste gå.. mumlade hon, reste sig upp och rusade iväg bland mörkret. Själv satt jag kvar, hukad, som hon lämnat mig och drog handen genom mitt bruna hår som inte alls såg brunt ut i skuggorna. Jag bestämde mig för att utforska Hogwarts senare, nu fanns det någonting viktigare. Medan jag sprang mot biblioteket försökte jag övertala mig att jag bara brydde mig om den tidigare händelsen bara för att jag ville vara den smartaste eleven.

Bibliotekarien, som jag inte visste namnet på mig verkade väldigt lätt att knäcka. Jag presenterade mig, så charmigt jag någonsin skulle kunna klara av.
-Hej, ursäkta mig, Professorn, jag är Tom Dolder, sa jag och log ett leende som skulle kunna smälta Antarktis. Hon kollade på mig med ett nervöst leende och svarade.
-Hej, Mr.Dolder, jag har hört talas om dig, hennes mening satte sig in i mitt huvud, hade hon hört talas om mig? Av vem?
-Skulle du kunna låta mig gå in i den andra avdelningen? Jag verkligen kan inte låta bli att suga i mig all information, även om den inte är rekommenderad för alla, avslutade jag och drog handen oskyldigt genom håret. Nu såg hon verkligen nervös ut, men hon hade tagit åt sig av orden.
-Låt gå då, ryktena är sanna om dig, Mr. Dolder, du är verkligen lika envis och charmerande som de säger, åter igen, undrade jag vem, men sa ingenting och gick tacksamt till den förbjudna avdelningen.

C. Sektion C. Confundus. Jag drog ut den tunga boken från sin plats och blåste av ett tjockt lager damm från framsidan. Fundersamt slog jag upp första sidan och letade efter författaren. Anonym. Konstigt, det var inte ofta böcker hade det i sig. Jag tog fram trollstaven och viskade besvärjelsen så tyst som jag kunde. Sidan öppnade sig omedelbart och framför mig var en bild på en flicka som såg ut som en äldre kopia av Maisie.

Zalfine DeClaire. Maisie DeClaire. Hennes mormors mormor måste ha skrivit boken, men varför såg de så lika ut? Jag satte i ett chokladgrodekort som bokmärke och satte boken under armen medan jag gav mig iväg efter Maisie.


Förlåt för att det inte var så intressant

Superbra!