The one that got away

Andrew tog av sig filten och gav den snabbt tillbaka till henne innan hon gått. "Här, tack" sa han lågt innan han började gå hemåt. Han gick sakta och något vingligt då han kände alkoholen i kroppen. Han ville så hemskt gärna sluta med vad han gjorde, men han kunde det inte. Kanske det skulle gå om han fick hjälp, någon att prata med men han vågade inte prata med någon. Och då om han slutade skulle alla skuldskänslor alltid vara där.

Saphira gick upp till sig och låste om sig ordentligt, hon ville inte ha in honom. Åter tände hon en cigarett och drog djupa bloss medans hon satt i sängen med den blå draken i sin famn. Denna blå drake var det enda som betydde något för henne, inget annat än en medaljong runt halsen med fotografier av sina föräldrar hade hon kvar.
Hon la sig ner och la vad hon trodde var en fimpad cigarett på bordet vid sig. Sedan somnade hon tungt, med draken i famnen. Vad hon inte märkte var att eden sakta, mycket sakta började sprida sig.

Andrew hade inte gått hem, utan yrat ett bra tag på stan till innanhan gått in på en ny affär och köpt mer sprit, men även lite chips så det såg ut som det inte bara var han som skulle dricka. Han stod i kön och väntade på att få betala, det var några före honom som hade liknade saker som han. Han lyssnade lite slöt på en radio då nyhetsuppläsaren sa något som fick hans uppmärksamhet. De talade om en brand, i en lägenhet. Och det lät som om det var där Saphira bodde, i det huset om han mindes vart det låg rätt.
Utan att tänka sig för släppte han alla sina saker och rusade ut och sedan mot lägenhetshuset. Snart såg han det, rök bolmade ut från några fönster och det syntes även några eldslågor. Han ökade farten och kom fram, folk hade samlats utanför men ingen polis eller brandkår. Han såg på folket där, ingen där var Saphira. Var hon kvar där inne?
Återigen lät han sina känslor ta över och sprang in trots att folk förskräckt ropade. Han tog sig snabbt upp till Saphiras lägenhet. Det hade varit rök i hela trappan, men precis vid dörren var det ännu värre. Han hostade till och försökte få upp dörren men den var låst. Han såg sig förtvivlat om och fick då syn på samma nål som han använt tidigare, han använde den snabbt och fick upp dörren, han såg eld och tung rök mötte honom. Han satte ärmen för munnen och tog sig in i rummet. "Saphira?!" sa han kvävt mot armen då han tillslut fick syn på henne. Hon sov. Han lyfte snabbt upp henne i famnen och tog utan att tänka på det draken med som hon hade hållit it innan han bar ut henne. Utan sin ärm att skydda sig med hostade han av röken.

Saphira sov tungt, hon hade fått i sig mängder med den farliga röken och rörde inte en fena då han kom och drog upp henne. Ena armen hade blivit svedd av elden, men mer skada än så hade hon inte tagit.

Andrew höll hårt om henne i sin famn för att inte tappa henne och tog sig neråt, ögonen och lungorna sved men annars var han okej då han kom ut. Folk såg på honom med respekt då de såg att han tagit ut en person men ingen sa något, polis var inte där än och han visste inte vad han skulle göra med Saphira, han kunde inte lämna henne där precis. Så han började gå hem med henne, hon fick vara där tills hon vaknade upp bestämde han och hostade till lite.

Den kyliga nattluften sköljde över dem då de försvann från branden. Det var nog tur för dem båda att de inte stannade tills polisen kom då deras syndarregister inte var rent. Efter ett tag börjar Saphira dra efter andan och får genast en hostattack och kväljningar som att hon vill kräkas.

Andrew gick tyst på, han såg sitt hus då han hörde Saphira och såg oroligt på henne, han satte försiktigt ner henne på en bänk. "Hu är det?" undrade han då hon hostade hemskt, han hostade med, men det lät inte lika hemskt som hennes.

Saphira svarade inte utan bara vände sig om över bänken och kräktes in i en buske. Hon hade dragit in alltför mycket av den farliga röken och hostade nu rejält. Hennes ögon var röda och svullna och tårades av den stickiga röken.
Då hon var kvar sjönk hon ner till sittande ställning på bänken och såg uttröttad på Andrew.
"Vad hände?" sa hon med raspig röst utan att svara på hans fråga.

Andrew såg oroligt på henne men sa inget då hon kräktes utan bara lät henne göra det, hon behövde nog göra det. Han satte sig sedan försiktigt bredvid henne. Han rörde henne inte dock nu. "Det brann i hyreshuset, i din lägenhet" sa han försiktigt. "Du var kvar där inne, och brandkåren var inte där än så jag gick in och hämtade dig, du sov...". Han mindes plötsligt, han hade än hennes drake. "Här, jag tog med den" sa han och gav den till henne, den var lite svedd och luktade rök med. Men det gjorde de alla.

Saphira sa inget utan bara tog draken från honom då han gav den till henne. Det var mycket att smälta och förstå och hon behövde den. Hon kramar om den och nickar.
"Tack" säger hon och ler svagt och det hörs att hon tackar mer för drakens liv än hennes eget, det livet höll hon inte kärt.
Hon drog in doften från draken och slöt lätt ögonen.
"Varför kom du?" frågade hon slutligen efter ytterligare några hostattacker och med raspig röst.