Om Harry hamnade i Slytherin

Hej hej! Tänkte sätta igång att skriva nu. Vad sägs om lite Peeves power och möjligen lite Weasley tvilling power? Jag råkar vara ett stort fan av både Peeves och tvillingarna så om ni vill så kommer jag försöka dra in dem i denna ff. Eller kanske Luna?

Visst, låter bra

Nu, äntligen kommer nästa kapitel! Jag är så ledsen för tiden det tog! Vilka läsare finns kvar? FINNS det ens kvar några?


(Luna är lika gammal som Harry är från och med nu)
--------------------------------

Peeves, räddaren i nöden
De trodde att de hade klarat sig obemärkta till att de såg en skugga komma emot dem. De drog efter andan och hoppades att det bara var Dumbledore som var ute på en nattpromenad. Han hade alltid gillat Harry och skulle nog kunna se igenom fingrarna för en sådan här sak. Men så började skuggan skutta. Framför dem stod ingen annan än Luna Lovegood, eller som Draco kallade henne, psyktjejen. Harry skulle aldrig ha kallat henne det. Visst, hon var inte som alla andra men ingen förtjänade att kallas så, utom möjligen Draco som Harry störde sig mer och mer på. Konstigt nog verkade inte Luna bry sig om Dracos namn. Inte ens när Draco hade lyckats smuggla bort hela hennes uppsättning av hört och sett verkade hon bry sig så mycket.

- Öh, hej Luna, sa Harry som äntligen hade fått tillbaka talförmågan
- Åh, hej Harry, letar ni också efter krinkiga krinkelkrokar? De brukar vara ute så här dags.
- Öh.. vad är krin… Började Blaise men Harry avbröt honom genom att diskret armbåga honom i sidan.
- Inte precis, vi tänkte öh, bara hämta Blaise bok, han glömde den här. Men Luna, var är dina skor? Frågade Harry för att slippa höra vad krinkiga krinkelkrokar var för något.
- Åh, de vet jag inte. De har försvunnit, jag misstänker starkt Narglarna. Men oroa dig inte, allt kommer alltid tillbaka i slutändan, svarade Luna och log drömmande.
- Vad är narg.. Försökte Blaise fråga men Harry armbågade honom åter igen och han blev tyst.
- Oj, det var synd, jag säger till om jag ser något, svarade Harry som började känna en stor medlidsamhet till Luna.
- Gör det och akta dig för Narglar, det är listiga varelser, svarade Luna och studsade glatt vidare.

Blaise och Harry andades ut och fortsatte gå. De kom fram till dörren, den såg väldigt gammal och alldeles rostig ut. Inifrån hördes ett svagt morrande. Harry såg att Blaise tvekade när han sakta förde handen mot handtaget. Men när det hörde Peeves inte så vackra stämma i andra änden i korridoren kastade Blaise en upplåsningsbesvärjelse mot dörren och de hann precis stänga dörren bakom sig innan Peeves han uppfatta vad som hade hänt. Framför dem tonade sig en gigantisk gestalt upp. Kunde det vara en björn? Tänkte Harry. Men inte ens björnar var så här stora.

- Lumos, sa Blaise och Harry med en stämma och deras trollstavsspetsar började lysa.
Det var ingen björn utan en gigantisk hund som såg rasande ut. Inte nog med dennas enorma storlek, den hade dessutom 3 huvuden och gigantiska klor som såg ut att kunna skära en diamant itu hur lätt som helst. Säkert ett av Hagrids så kallade keldjur, tänkte Harry. Plötsligt gjorde den ett utfall men missade som tur var med flera meter.
- Harry, s.. Började Blaise men avbröts för tredje gången av en av de få sakerna som bara kunde situationen ännu värre. Peeves.
- Åhå, Potter din Pottersork, jag vet att du är där inne. Ska gamle Peeves bli tvungen att komma och hämta dig, Sa Peeves och kvävde ett skratt. Troligen beväpnad med en iskall hink vatten eller något ännu värre. Man visste aldrig vad Peeves skulle tänkas göra.

Hunden gjorde ännu en gång ett utfall och lyckades den här gången riva upp Blaise tröja och det började genast rinna ner blod från hans mage. Harry kände hur paniken började komma smygandes men kämpade för att hålla sig lugn. Om han bara kunde minnas en enda liten trollformel som kunde rädda honom. Blaise stönade till igen, det lät nästan som om han sa något, något i stil med stuck, sjunk eller sjung. Hunden laddade för ännu ett anfall. Den verkade lägga all sin fokus på Blaise, troligen för att han hade lyckats undan komma hunden förut. Denna gång lyckades hunden klösa till honom ordentligt och Blaise föll till marken. Han viskade något igen, men Harry var övertygad om att han sa sjung. Men varför? Tänkte Harry som stod som fastfryst. Trodde Blaise att han skulle dö och ville höra en sista sång? Harry trodde inte det. I nästa sekund hördes ett tyst poff och Peeves stod bredvid Harry.

- Peeves, vad du än gör så sjung inte! Sa Harry som hade återfått talförmågan.
Peeves flinade, han trodde att han hade överlistat Harry.
- Å Potter, Potter Potter, din lilla stackare där. Varför skulle Peeves lyda dig? Svarade Peeves och brast ut i sång. Hunden började genast vackla till och efter bara några sekunder sov den djupt.

Harry gick fram till Blaise vars andning nu hade blivit svag och tog tag i hans armar. Peeves var helt inne i sin sång som nu hade nått en ny nivå av falskhet så han märkte inte ens när Harry släpade ut Blaise genom dörren. Han stängde dörren så ljudlöst som det nu gick. Men då hördes snabba fotsteg komma bakom dem och i nästa sekund låg Harry ovanpå Blaise, avsvimmad.

Bra!

YAY en läsare finns kvar! Så länge någon läser så kommer fler kapitel komma ända tills slutet.

SKitbra

Minst två! Jag och Alexandra Hagström! Finns säkert flera också!

Haha, såg det blir sjukt glad över era kommentarer! Ledsen att jag inte säger det så ofta.

Trodde att jag skulle behöva skicka en uggla till hela min vänlista och tvinga någon att skriva en kommentar så att jag kunde lägga upp nästa kapitel

Så nu kan du lägga upp nästa kapitel

Sitter faktiskt och skriver på det just nu Dock har jag en superdryg läxa som också måste göras så den kommer antingen senare ikväll eller imorgon. Spama mig gärna med ugglor om inget kommer upp imorgon så att jag inte glömmer