The pie club prs

Kayla ~
Jag blickar ut över klassrummet. En timme på lektionen har gått och pappret framför mig är fortfarande tomt.Jag suckar djupt. Någon kastar något, antagligen ett sudd, på mig och jag ger personen fingret utan att se efter vem det är.

Angelina:
Jag suckar och tillslut börjar jag kladda i hörnet av pappret.
Sen kollar jag ut genom förnstret. Det regnar och åskar. Jag suckar och lutar mig banor på stolen men skyndar mig snabbt att böja mig över pappret och låtsas skriva när jag får en ond blick av fröken.

(Jag sa kemi först, men men...)

Stephanie gör inga speciella insatser, utan gör det hon blir tillsagd, inget mer. Man ska inte överdriva med skolarbete om man vill ha vänner. Med andra ord ha ett liv. Hon skulle aldrig klara sig utan sin skönhet och popularitet.
Hon börjar skissa på ett öga på baksidan av papperet. Hon är inte så vårst bra på att rita, men just ögon är hennes specialitet. När läraren sedan ger henne en varnande blick siuddar hon ut det, och försöker stressat svara på frågan hon har framför sig.

Lucy ~
Äntligen ringer det ut och jag skyndar mig ut.
Regel nummer 5 om man vill överleva high school - försök vara ute först om du inte vill se ut som potatismos. ((om ni inte fattar så blir man mosad alltså eftersom alla trycker sig mot utgången cx))

Oj hjälp vad mycket jag missat...

Grace ~

Möt mig vid bron.
Jag stirrar återigen på meddelandet. Vem är det från? Varför vill personen möta mig vid bron? Vilken bro? Nu eller senare? Frågorna surrar i mitt huvud och jag konstaterar att det säkert bara är någon som skickat fel. Ingen vill ju möta mig. Jag ser på skolväskan som ligger vid mina fötter. Pappa skulle slå mig om han visste att jag skolkade. Men han vet inte, så.. Too bad for him. Jag blundar ett kort ögonblick men vid ljudet av en motor slår jag upp ögonen. Åh nej. Jag flyger upp från bänken, greppar skolväskan och springer. Pappas bil följer inte efter. Jag stannar och ser mig omkring. Jag står vid bron i parken. Varför sprang jag hit? En tillfällighet, jag sprang i blindo och en bro mitt i parken, inte konstigt. Det är först när jag uppfattar gestalten på bron som jag börjar undra på riktigt. Tänk om..?

Lucy ~
Jag drar mig mot utgången då det är rast.
Jag kan kanske gå till parken..

Regnet piskar mig i nacken medans jag går och huttrar.
Med blicken nerslagen i marken går jag ungefär vid mitten av parken.
Plötsligt slår jag i något - nej krockar - och faller till marken.
"Se dig för", mumlar jag och tittar upp.
En tjej med kort hår, som ser lite.. Skraj ut?

Stephanie slänger med sitt hår, och går ut genom den stora porten.
"Look out!" säger hon otrevligt, och skyndar ut genom den stora porten.

(sorry för kort)
(älskar att spela en elak karaktär)

Haley tog en snabb titt genom fönstret, det regnade. Hon sprang fram till Paige som stod vid klassrummets dörr och försökete tränga sig igenom folkmassan.
"Paige, det regnar!"
"Du skojar?" Paige suckade och drog upp luvan på sin rosa lilla kofta fastän hon inte var utomhus.
"Vi måste skynda oss ut!" Haley drog med henne igenom folkmassan mot utgången. De stannade till vid utgången.
"Måste jag?" stönade Paige.
"Ja!" Haley sprang ut i regnet. Snurrade runt med armarna utsträckta. Hon vände huvudet mot himlen och lät regndropparna falla ner i hennes ansikte. Hon blundade.
"Paige vad väntar du på?" Hon tittade mot utgången, förväntade sig att se Paige stå där med en sur min men istället stod hon mitt framför ögonen på henne. Hennes hår var redan blött och det hade till och med börjat bli lite lockigt. Hon hade armarna runt omkring sig och såg ut att frysa även fast det inte alls var kallt, eller jo, men inte enligt Haley.
"Det här är ju knappast roligt!" klagar Paige.
"Vatten är alltid roligt!"
"Inte alltid." säger Paige och tittar ner mot marken. Hon ser plötsligt annorlunda ut. Sorgsen. Det blir tyst. Som om det var världens sista ord, inte alltid.
"Duuu Paige? Var det bara jag som hallucinerade alltihop eller har inte du stirrat, verkligen stirrat, på han där Luke varje gång han är i samma rum som dig?"
Paige fnös till.
"Jag stirrar inte på folk!"
"Jaså?" Haley skrattade till.
"Vad?" Paige stirrarde surt på henne. "Vad skrattar du åt?"
"Inget, inget alls." flinar Haley.

Angelina:
Jag kämpar mig fram till mitt skåp längst bak i korridoren.
Äntligen där slänger jag in böckerna och pressar mig ut. Jag ställer mig mot ett träd och lutar mig mot det. Som vanligt är jag ensam på rasten. Jag ser Stephanie hon beter sig som om hon bestämde här! Fast det gjör hon ju nästan. När inpå alla hänger ju som flugor efter henne.
Fast inte riktigt alla iallafall. Jag suckar och sjunker ner vid trädet.

Kasper ~
Det regnar ute oxh jag tar lurarna ur öronen, stänger av musiken och går mot utgången. Regn är mitt favoritväder och jag rör mig fort mot parken, jag tycker om att vara där. I mitten parken står två tjejer och jag blir stående ett tag och ser på dem, försöker bestämma mig för om jag ska gå fram eller gå därifrån.