Bittersweet night

"Ja." skrattar han lågt och rör vid hennes kropp.
"Den kan inte ens vara skön att bära." säger han sedan och ser på henne med begär i blicken.

Elisabeth log sorgset då han nämnde att den var oskön. "Jag hatar den, om jag vore mänsklig skulle jag nog dött av att ha den i alla år, men utan den skulle de döda mig nog, även om jag vore människa". Hon böjde sig sedan fram och kysste honom och det blev lika hett som natten innan.

Mark tänkte inte mer på det försen de slutligen låg i varandras armar och dagen utanför grydde bakom gardinerna.
"Varför skulle de döda dig utan den?" sa han oförstående och kysste hennes nacke.

Elisabeth log svagt och låg i hans famn. "Man måste ha den, som kvinna" mumlade han. "Utan den är man oanständig, mer oanständig än man skulle ha för kort kjol" mumlade hon. "Det är något alla måste ha bara".
Då öppnades dörren och mannen hon tagit som tjänare igår kom in. Han stirrade på dem ett tag och svalde till. "Miss" mumlade han och gick till fönstret. "Behöver ni mig till något?". Han drog undan gardinerna lite så ljus föll in, rakt på Elisabeth.
Hon drog snabbt täcket över sig och väste till "Idiot!". Hon menade inte att bli ond men det gjorde förfärligt ont och över kinden där det träffat var det nu bränt och rött, även om det snart skulle gå över.

"Idiotiskt." mumlade Mark milt och kysste henne men röt till då mannen kom in.
"Stäng." morrade han, kom upp på fötter och slog till mannen då han gjort det.
"Har du inget förstånd?" väste han med ögonen röda och ilskna, även om mannen inte kunde veta det.

Elisabeth satte sig upp då mannen drog igen gardinerna. Hon drog till sig sin klänning och drog snabbt på sig den men knöt innan hon kom upp.
Hennes ilska hade börjat försvinna och hon ställde sig framför mannen, skyddade honom lite mot Marks ilska. "Mark, det räcker!" sa hon då han redan slagit honom. Mannen bakom henne så livrädd ut och mumlade hela tiden ursäkter. "Han visste inte, menade det inte". Hon såg mjukt mot mannen bakom henne, trots att hon inte ens kunde hans namn än gillade hon redan honom. Hon såg tillbaka på Mark och spände ögonen i honom och hon kände hur klänningen gled ner lite. Hon hade dragit på den i all hast.

(Kanske Mark blir arg över att hon försvarar honom och de bråkar? Och blir ovänner ett bra tag och han kanske till och med dödar mannen i ilska, och de försöker utnyttja varandra xD?)

"Han borde veta bättre, lär du dem inget?" skrek han åt henne och möter hennes blick.
"Det är just en sådan sak som kan få dig dödad." morrar han och hans ögon håller på att bli röda. Han håller på att förlora kontrollen över sig själv och han hatar hur hon ser på den dödliga.

Elisabeth stirrade på honom och för en stund, en kort sekund såg hon sårad ut, över att han skrek åt henne. Men sedan blev hon hård och arg. "Jag träffade honom igår! Jag vet inte hans namn ens än!" sa hon argt och mötte argt hans blick. Hennes kind var än röd och bränd, det hade inte börjat läka än.
"Kanske det, men du skulle väl inte bry dig om det? Du skulle väl bara bli glad om jag dog?" morrade hon fram utan att veta vad hon sa. "Låsas inte att du bryr dig om mig, du ville bara sova med mig! Som alla andra män!" morrade hon och hennes ögon blev röda mer. Hon förde en hand bak mot mannen. "Gå härifrån, kom inte fören jag säger det" beordrade hon och han nickade och började gå mot dörren.

"Är det vad du tror? Att jag är som alla andra? Som du är bättre?" skrek han innan han stegade ut ur rummet, han knuffade hårt till mannen så han for in i väggen.
"Då miss Elisabeth, så ska du få veta vad det innebär." sa Mark kallt som ett avsked och drog över sin tjocka mantel, den skulle skydda något om han tog sig fram på skuggiga ställen.

Elisabeth såg på honom med brinnande ögon. "Du har inte bevisat dig vara bättre i alla fall Herr Mark!" skrek hon på honom och såg oroligt på mannen då han for in i väggen. Hon tog sig fram och hjälpte honom upp.
"Gå bara" sa hon sedan till Mark. Då han var borta sjönk hon ner på golvet och suckade darrigt ut. Ilskan sjönk ur henne och en tår rann faktiskt nerför hennes kind men hon torkade snabbt den. Hon hade börjat gilla honom, och det kändes som han tyckt om henne.
Mannen satte sig vid henne och la armarna, kramade om henne mjukt. Hon lutade sig mot honom och slöt ögonen.