Våga erkänna!

Anthony what a hero 8} gillar honom heh...
Varför verkar det finnas så många snygga och awsomeiga personer på Hogwarts för?! Asså kan inte bestämma mig för om jg shippar hennes med Draco elr Anthony, men dina ffs brukar ju vara så att man pendlar emellan först men i slutet frågar man sig hur man någonsin kunde tycka nåt annat typ, om ni förstår vad jg menar hehe
Älskar det iaf, längtar ihjäl mig ♥

Underbart!!! Anthony, vilken hunk!! Hoppas de träffas snart igen!!

Superbraaaa!!
Skulle skriva en längre och mer intelligent kommentar, men min hjärna är kokt, och jag har inget att anmärkt på

Jag gillar Anthony! Gillar verkligen när det kommer in karaktärer som inte har sån stor roll i böckerna Så plus för Anthony, och för att du tog med någon oväntad

Shippa Austen med Anthony eller Draco, det är frågan?

Hehe, hoppades att det var Seamus och inte Anthony.....

Trodde faktiskt också det var Seamus först!

superbra

Kapitel 10
Efter att ha suttit i Snapes kontor, som är fullt av olika flaskor fulla med färggranna men också några dystra trolldrycker, i en timme låter han mig gå. På vägen tillbaka till sällskapsrummet lovar jag mig själv att aldrig mer få en kvarsittning. Daphne sitter uppe och väntar på mig. Hon har tagit på sig sin gröna flanellpyjamas och sitter ihop krupen mot soffans armstöd. Elden sprakar i brasan framför soffbordet och jag stannar en stund för att titta på henne. Det mörka håret smälter nästan in i soffans mörka färg och jag kan se på hennes blick att hon är någon helt annanstans än här.
- Vad tänker du på? frågar jag och sätter mig ner vid andra delen av soffan.
Daphne vrider på huvudet och till min förvåning så ser jag att hon gråter.
- Vad har hänt? frågar jag och flyttar mig så att jag sitter bara centimeter från henne.
Hon skakar på huvudet och torkar tårarna.
- Jag satt bara och tänkte på vad som hade hänt i fall Anthony inte räddat dig. Jag bara stod där och gjorde ingenting för att hjälpa dig, säger Daphne.
Jag ler och ger min kompis en kram. Hennes känslosamhet chockar och jag blir förvånad över att jag efter sju års vänskap fortfarande ser nya sidor hos henne.
- Jag mår bra. Snälla gråt inte mer. Tänk om killarna dyker upp. Blaise kommer aldrig sluta reta dig om han fick se dig gråta, säger jag.
Daphne skrattar och nickar. Hon torkar bort ytterligare ett par tårar och sen sitter vid helt tysta. Då och då snyftar hon fortfarande till men det faller inte några mer tårar över hennes bleka kind.
- Kom han och besökte dig igen? frågar Daphne.
Jag nickar.
- Han lämnade sjukhusflygeln ett par minuter innan ni kom, säger jag.
När jag tänker på Anthonys ord och hur han rodnade efter att han sa att jag hade ett vackert ansikte börjar jag att fnissa och min bästa vän tittar på mig med ett höjt ögonbryn.
- Vad skrattar du åt? frågar hon. Hände det något roligt när Anthony besökte dig?
- Vi pratade bara. Han verkar vara en väldigt schyst kille, säger jag och tittar in i elden.
I ögonvrån kan jag se hur Daphne tittar på mig.
- Fyller han dina krav? frågar hon.
Bilden av hans ögon. Hans leende. Ljudet av hans röst och hur det pirrar i magen varje gång vi rör vid varandra flyger förbi mina ögon och jag känner hur mina kinder rodnar. Generat nickar jag och Daphne ger ifrån sig ett litet tjut.
- Herregud, är du kär i honom? Och försök inte att ljuga. Jag kan se det på dig! säger hon.
-Nej jag är inte kär i honom. Vi har ju nyss träffats. Men jag har ingenting emot att bli kär i honom, fnissar jag.
Daphne ler. Och stämmer in i mitt fnissande
- Austen?
Vi vrider snabbt på huvudet och får se att Draco står ett par meter från soffan. Hur länge har han stått där? Hur mycket har han hört? Han tittar på Daphne och rynkar sin panna.
- Har du gråtit?
Daphne fnyser. Den känslosamma sidan som hon visat de senaste minuterna är som bort blåst och hon beter sig som vanligt igen.
- Skärp dig Draco. Ska vi gå och lägga oss? frågar hon och tittar på mig.
- Jag skulle faktiskt behöva prata med Draco, säger jag och vänder mig mot honom.
Draco ser förvånad ut men nickar.
- Oookej, säger Daphne och drar ut på ordet.
Hon lämnar soffan och Draco sätter sig på hennes plats. Våra ben nuddar varandra för en sekund och jag backar bak en bit. Över Dracos axel kan jag se hur Daphne går baklänges mot sovsalen. Blicken hon ger mig är lite orolig men också otroligt nyfiken. Efter en stund så hör vi äntligen hur dörren slår igen bakom henne.
- Då var vi ensamma, säger jag.
- Med tanke på att du gav mig en örfil senaste gången vi var ensamma så får du ursäkta att jag är lite nervös över att sitta här med dig, säger Draco.
Trots att orden låter som någon sorts förolämpning men han ler ett retligt leende så jag tar inte åt mig.
- Jag lovar. Ingen örfil den här gången. Men det är på grund av den som jag vill prata. Jag vill be om ursäkt för att jag sa allt det där.
Han sjunker ner lite och kliar sig i nacken.
- Alltså, jag tror att det är jag som ska be om ursäkt. Vi har känt varandra i sju år. Jag borde veta att du inte är som oss andra. Du delar inte upp folk i grupper och kan umgås med alla. Du är snäll. Det är därför vi, i alla fall jag, vill umgås med dig. Men jag antar att allt prat om Potter fick mig att glömma det. Jag antar att det beror på att jag…
Men han avbryter sig mitt i meningen och tittar ner i sitt knä.
- Beror på vadå? frågar jag och känner hur jag håller andan.
Draco tittar på mig.
- Att jag avskyr honom. Förlåt, men jag tål honom verkligen inte, säger han.
Jag suckar.
- Tror du att vi kan vara vänner trots att vi har olika åsikter om Harry? frågar Draco.
Blicken han ger mig påminner om en hundvalps och jag kan inte stoppa mig själv från att börja skratta.
- Så klart vi kan. Du vet Draco, du är inte så hemsk som alla tror att du är, säger jag.
Han stämmer in i mitt skratt och knuffar till mig så att jag hamnar liggandes på sidan.
- Jag är inte hemsk.
Det låter nästan som om han säger orden till sig själv istället för till mig. Ifrån min nya plats i soffan tittar jag på honom. Efter ett par sekunder möter han min blick. Vi skrattar inte längre. Stämningen har gått från lättsam till allvarlig. Varför vet jag inte. När jag tittar in i hans gråa ögon så kan jag se hur de för en kort stund ser ut att tindra. Men efter en stund försvinner det och ersätts utav någonting som jag inte kan identifiera. Rädsla? Eller är det skuld? Jag vet inte.
- Nej, du är inte hemsk, säger jag.
Orden är nästan som en viskning och jag tänker knappt på att jag säger dem. Draco ler. Jag sätter mig upp. Nu sitter vi nära varandra igen. En av dörrarna vid sovsalarna öppnas.
- Draco, vart tog du väg…frågar Blaise och tar ett par kliv ut i sällskapsrummet.
När han får syn på oss stannar han och spärrar upp ögonen. Sen ler han och lägger armarna i kors.
- Vad håller ni på med?
Jag och Draco tittar på varandra och sedan på Blaise.
- Pratar, säger vi samtidigt.
Blaise skrockar.
- Jag vill inte förstöra ert samtal men jag måste påminna dig om att Pansy kanske kan komma ut och avbryta er när som helst. Behöver jag påminna dig om att det var henne du gick ut för att träffa? Du lovade henne att du skulle träffa henne här för att säga god natt, säger han.
Jag tittar på Draco. Men han tittar inte på mig utan på Blaise.
- Jag glömde.
- Säg inte det till Pansy bara, säger hans bästa vän.
De båda killarna delar en grimas och Draco ställer sig upp. Han tittar på mig som om han vill säga något mer men han flackar med blicken och går sedan iväg till sovsalarna. Jag vänder mig mot elden igen och undrar vad som precis hände. Allting var bra. Sen…sen blev allting konstigt. När jag ställer mig upp för att gå och lägga mig ser jag att Blaise fortfarande står kvar på samma plats med armarna i kors. Jag gillar inte blicken han ger mig.
- Jag skulle inte bli fiende med Pansy om jag var du. Hon må verka harmlös men hon skulle aldrig tveka över att göra ditt liv till ett helvete. Bara ett tips, säger han och går sedan tillbaka till sin sovsal.
Återigen står jag ensam i sällskapsrummet. Varför sa han så? Vet han? Åh nej, om Blaise har listat ut det då måste ju Draco har listat ut det. Eller pratade Blaise om något helt annat? Jag börjar tro att det inte bara är Gryffindor som har hemligheter.
_______________________________________
Hoppas ni gillar! Kommentera och dela med er till era vänner här på mugglis!

FANGIRLING PÅ HÖG NIVÅ, ÄLSKAR ALLT ♥
Åh det är så svårt när man inte vet vad man shippar, först verkade Anthony så gullig men när Draco kom in smälte jg ganska kraftigt heh 83
Längtar efter mer :3

Superbraaaa