Varelser vs Människor

Jaag

Pip tog sig smidigt igenom folkmassan medan han öppnade folks väskor utan att de märkte, tog de första bästa han kunde hitta och flyttade sig till nästa person. Han var glad över att det var så många på torget den här dagen, han smälte lätt in i folkmassan. Han siktade in på ett fruktstånd där ett antal människor stod. Pip drog upp sin bruna luva över huvudet och smög fram till ståndet. Han låtsades titta på äpplen, han vände och vred på dem bara för att försöka hitta det "finaste". Plötsligt vände sig kvinnan som ägde ståndet sig om och det var då han passade på. Han tog två äpplen i handen och lade dem snabbt i sin väska. Han såg hur kvinnan som ägde ståndet vände sig om i samma sekund som äpplena gled ner i väskan. Hon tittade misstänksamt på honom och plötsligt grep hon tag i hans arm.
"Vad har du i din väska, lille pojk?" fräste hon. Kvinnan hade sylvassa tänder och hennes hy var lika ljus som sina kritvita tänder. Hennes hår var vackert, orange som Pips lilla vän. Han föredrog att tänka honom som en vän och inte som någon han ägde. Det lät hemskt att äga någon så det var därför han alltid sa "vän" till sin katt. Han hade inte namngivit henne heller eftersom han tyckte att hon borde få bestämma sitt eget namn. Men han brukar bara kalla hennes för sin vän, eller du eller hon eftersom att han inte kan kommunicera med katten på det sättet så han vet inte vad hon vill heta.
"Jag har ett äpple i väskan som jag hade tänkt köpa av dig." svarade Pip henne. Kvinnan släppte taget om hans arm och gav honom en allvarlig blick, sedan sträckte hon ut handen. Pip förstod vad hon menade. Han drog fram två femöringar och lade dem i hennes hand. Sedan tog han fram en enkrona och la även den i hennes hand.
"Elva kronor?" sa kvinnan förvånat. "Det kostar ju bara tio."
Pip suckade, han gav henne en extra slant bara för att han kände sig skuldmedveten. Han betalade ju bara för ett äpple även om det låg två i hans väska.
"Du fick en extra slant för ditt sköna utseende." sa han och log elakt.
Kvinnan fnös till svar. Pip vände på klacken och började vandra hem. Plötsligt tog någon tag i hans arm och han vände sig om.
"Jag vet att du har två äpplen i den där väskan." viskade kvinnan och log, sedan vände hon sig om och började prata med en annan kund.

(Den här Pip är helt annorlunda från de karaktärer jag "brukar" göra. O: )
Edit: förlåt om jag skrev för mycket, och förlåt far alla stavfel

det gör inget!!!

Lucy ~
När jag ätit klart ställde jag mig upp, tog min kappa och började röra mig mot torget.
Även om jag brukade skaffa material själv, kände jag för att ta ett äpple.
Med snabba steg kom jag fram till frukt ståndet.
"Ett äpple, tack", sa jag och gav henne pengarna.
Jag tog av mig luvan och skulle precis vända hemåt då jag krockade i någon.
Jag trillade med en duns ner på marken men var snart uppe på fötter igen. Killen hade ett rött och ett grönt öga.. Konstigt.
"Hej?", sa jag fundersamt.
Vad var han för något?

Det bultade förfärligt i hans huvud. Han tittade surt upp på flickan han råkat krocka med, flickan hade glittrande blåa ögon och rosiga läppar. Hennes hår var rödbrunt som hon hade i en lång fläta hängandes över axeln.
"Hej?" sa hon lite fundersamt.
"Hej." svarade han automatiskt. "Nästa gång kan du ju se dig för." mumlade han surt. Han vände sig om och började sakta gå därifrån. Men så vände han sig om igen och sprang tillbaks. Han skrattade generat och tog upp sin väska som han hade glömt på marken, ett äpple ramlade ut ur väskan men Pip var så upptagen med att komma hem så han märkte det inte.

Faith

Jag satt i ett träd och tittade på folket som gick runt på torget. Jag var hungrig. Jättehungrig. Jag hade inte ätit på flera dagar, jag hade köpt mat och givit till de fattiga. Jag kunde inte hålla på såhär längre. Tänkte jag och satte fingret på en blomma. Blomman växte och blev ett äpple, som jag åt. Jag blev genast mätt.
"Faith" hörde jag en röst bakom mig, och jag klättrade ner från trädet jag satt i.
"Du har post" det var brevbäraren som hade kommit under trädet. Jag tackade och tog brevet och klättrade snabbt upp i trädet igen.
Om du vill se Natasha igen, kom till det stora trädet vid midnatt och ta inte med dig någon. stod det i brevet och jag visste vem det var.

Lucy ~
"Oförskämd", mumlar jag och granskar äpplet pojken tappade.
"Hey, vänta!", ropar jag efter killen.
"Telemeri", viskar jag och känner kinden dra i håret i två sekunder innan jag står framför pojken igen.
"Du tappade något", säger jag och räcker honom äpplet.

Claudine ~

''Jag måste gå till torget'' säger jag till Mary.
''Varför?'' Undrar hon
''Jag behöver se lite folk igen, det var två veckor sen jag var där!''säger jag.
''okej, lycka till!'' Ropar Mary efter mig.

Förlåt att jag inte har skrivit något :$

Weim ~

Jag galopperar genom skogen och känner friska vindar ruska om i mitt hår. De gröna löven är vackra och smeker varsamt mitt ansikte när jag glider förbi. Det här, det är det här som är frihet. Jag blundar i en sekund och när jag öppnar ögonen hinner jag precis väja för ett träd. Jag ler mot trädet och när jag når ängen sträcker jag långsamt ut mina vingar och lyfter.

"Hey, vänta!" Det lät som om hon var flera meter ifrån honom, han tänkte inte vänta. Plötsligt hörde han henne igen.
"Du tappade något" sa hon. Han vände sig om och tittade ännu en gång in i hennes blå glittrande ögon. De var vackra, påminde honom om havet. Det hade bara gått någon sekund och plötsligt stod hon där framför honom. Antingen så kunde hon springa jätte fort eller så var hon en häxa. Pip tänkte efter, det var antagligen magi, om hon inte var en vampyr då men hon hade inte sylvassa tänder så hon var antagligen en häxa. Pip tog emot äpplet.
"Du är en häxa?" sa han en aning förvånat. Eftersom att han visste vad hon var bestämde han sig för att berätta vad han själv var.
"Jag är en älva, eller jaa, alf."

(Visste inte om jag skulle skriva älva/alv eller alf. x))

Lucy ~
Jag nickar åt båda sakerna han säger.
"Det stämmer att jag är häxa", det rycker i mungipan.
"Alf? Men du har inga vingar?", säger jag nyfiket och granskar honom lite till.
Hans blonda hår, hans bleka hy, hans kroppsbyggnad och hans längd.
Undra vad han har för vingar? Det sägs att vingarna matchar ens personlighet.