Rollspel för snigelklubben

Lydia tycker att det känns som om de äldre pressar ut den stackars ledaren. Hon menar, det där är ju rena ljuget!
"Jag tycker att vi ska börja nu", viskar hon, knappt hörbart.

Lauren ~
Jag gör tummen upp mot Alicia bakom ryggen. Läraren ler.
"Ni har nog rätt. Jag ska se till att prata med arbetsförmedlaren", säger hon.

(Ledaren är en han)

Lydia vänder sig om. Alla stirrar på henne, eftersom inget intressantare händer. Hennes skor är leriga efter gruset de står på och det regnar fortfrande litegrann. Det är inte toppväder för gymnastik. Fast det är det ju aldrig.

Annette ~
Jag börjar leka med mitt hår, de är lite halv roligt när de driver med läraren.
"Men nu, era odågor.. Följ med!", skriker hon och visslar.
Vi marscherar i ett rakt led ut till den kalla luften.
Kylan biter mig på mina bara armar och ben.
Huu, så kallt..
Vi kommer ut på löparbanan och jag ställer upp på numret jag alltid har, nummer 7. Mitt lycko nummer.
"På era platser.."

Det regnar. Löparbanan är en kilometer lång. Tio varv. Det betyder en mil. Lydia blir plötsligt rädd. Vad händer om hon gör fel? Vad händer ifall hon misslyckas? Hon vill inte ens tänka på det. Hon nickar lydigt och börjar springa i långsam takt. Hon känner tränarens elaka blick i nacken, och sätter fart ännu mer.

Annette ~
"Färdiga..."
Visslan viner genom luften och jag åker iväg som en raket.
Eftersom jag har en ganska bra kondition och är snabb borde jag klara de 10 varven utan att sakta ner.
Som vanligt.
Regnet piskar mig i ansiktet men jag bryr mig inte, springer bara om pojke efter pojke, flicka efter flicka.

Alicia:
Jag mimar tack till Lauren och sen suckar jag och joggar efter ledaren.
Nej inte löpning jag suger! Alla kommer skratta ut mig!!!!
" Kör!"
Jag är helt uppe i mina egna tankar och startar lite sent men sen börjar jag springa så fort benen orkar men jag ligger ändå sist...

Det är bara en flicka bakom Lydia. Hon gissar att flickan heter Alicia. Hon ser ut att gå i sina egna tankar. Lydia skulle inte ens våga tänka åp att göra något sådant.
Hon pustar och stönar. Ett varv och hon är redan slutkörd. Det här kommer aldrig gå. Hon sväljer när hon tänker på piskan som den där läskiga frun har, och skuter på lite till.

(Börja inte rolla hela natten nu för jag måste logga ut. Vill inte missa något.)

Lauren ~
Jag ställer upp på löparbanan. Jag brukar faktiskt vara bra på långdistans. Läraren visslar i sin pipa och jag börjar springa.

Alicia:
Jag springer och springer jag är till och med bakom den minsta tjejen Ly...yy Lydia heter hon! Phu vad jobbigt måste jag vara så seg på att springa jag tar i från tårna men kommer ändå allra sist i mål... Vissa av barnen pekar på mig och viskar och fnissar där jag står och flåsar helt dyng sur ute i regnet som nu riktigt öser ner.