Amaanda & Warlock (PRS)

Någonstans under andra halvan av provet kom en del som handlade om drakar, bland annat med frågor om de olika sorterna. Lyra log smått när hon kom dit. Det här var hennes del. De tidigare frågorna hade gått sådär, vissa bra, andra sämre, men vid den här delen tvekade hon inte vid någon fråga.
Tyvärr var den delen bara ett kort bit av hela provet, och frågorna var inte många. Lyra fortsatte med resten av frågorna, men den korta stunden av upphetsning som uppstått vid drakdelen var borta.
Efter en stund hördes ljudet av stolskrapande igen, och Lyra sneglade åt sidan. Nu var det Rebecka som var klar. Hon svarade kort på det sir Nicholas sade när hon gick för att lämna in sina provpapper, och tog emot blanketten om tillvalsämnen. Lyra undrade hur många av frågorna Rebecka hade svarat på, med tanke på att hon mest snurrat sin fjäderpenna mellan fingrarna när de andra skrivit, eller försökt skriva.
Ännu än stund senare var även Lyra klar. Det var med en suck av lättnad hon reste sig och gick bort med alla papper mot sir Nicholas. Men hon kom ihåg sin kusins misstag och kände inte för att upprepa det.
”Ska jag lägga papperna här?” frågade hon och visade med händerna mot bordet bredvid spöket, där de andra lagt sina prov.
”Ja, det blir bra. Kom ihåg att ta en lapp om tillvalsämnen också”, sade sir Nicholas och nickade mot stället där de låg.
Lyra lade undan sitt prov, tog en blankett och tackade innan hon gick ut ur rummet.
Där ute verkade det som att det var lunchdags. Många elever från alla elevhem rörde sig ned för trapporna, och Lyra misstänkte att de var på väg mot Stora salen för att äta. Hon följde efter dem och hoppades att Laura också skulle vara där.

Stora salen var fullproppad med elever från de fyra olika elevhemmen, vilket stod i stor nyans till frukostens brist på liv och rörelse. Laura satt vid Gryffindorbordet tillsammans med Hermione, Ron, Ginny, Neville och Harry Potter själv (ja, det var verkligen han!) och åt av den goda buffén som serverats längs de fyra långborden i salen.
Laura berättade om sin omfattande förmiddag (Hermione nickade förstående medan Ron stönade och sa 'jag är så glad att jag inte är fransk' varpå Hermione utbrast ett av sina lite väl vanliga 'Ron!' .
Laura skrattade och njöt av sällskapet, men kunde ändå inte låta bli att sakna Lyra en aning. De hade varit tillsammans varje dag hela sommaren och det kändes konstigt att vara utan henne, även om det bara var för en liten stund. Laura undrade hur det gick för henne på provet och tänkte att hon säkert skulle dyka upp innan hon själv visste ordet av det.

[Okej, jag har ganska dålig inspiration för tillfället, men det är i alla fall ett inlägg i tråden. Titta i spoilern också ]




[*Hint hint Warlock* Saknar det här rollspelet och förstår om du glömt bort det eller är allmänt inaktiv för tillföllet.oc det gör ingenting! Skriv när du kan och känner för det! Jag kommer vänta och älska det här rollet lika mycket ändå. Men njaa, skriv så snart du kan. Det är så roligt att rolla här xD ♥ ]

((Om att du gjorde karaktärerna i Sims vill jag bara säga att de var väldigt fina och bra! Rolig idé, det känns som något jag hade gjort om jag hade haft Sims (jag har gjort massor av olika karaktärers ansikten i ”spelet” jag gjorde Lyra i). xD

Om att det gått så lång tid kan jag inte annat än att be om ursäkt … igen x3 Men nu är det i alla fall sommarlov, så inget skolarbete kan hindra mig nu. Jag håller med om att det här rollspelet är väldigt roligt, och du är för snäll som har så stort tålamod, trots att jag har dröjt mycket flera gånger ♥))

Mycket riktigt ledde strömmen av elever till Stora salen. Lyra hittade de andra där de satt vid Gryffindorbordet. Hon hälsade på dem ocllh slog sig ned mittemot Laura. Frånvarande började hon lägga upp mat på sin tallrik med ena Hlilla anden, medan hon ögnade igenom alternativen på lappen med tillvalsämnen.
"Åh, vad ska ni välja?" frågade Hermione, som tittat över axeln på Lyra.
"Jag tycker att Skötsel och vård av magiska djur verkar som det roligaste. Är det bra?" undrade Lyra.
”Ja”, sade Harry fort, men Lyra lade märke till att Hermione såg lite mer tveksam ut.
"Har det handlat något om drakar?" frågade Lyra. Hon hoppades verkligen det, trots att hon redan läst det mesta hon fått tag i om drakar.
"Nej", skrattade Ron. "Om det gjorde det skulle jag bli ganska orolig ..."
Han började berätta en makalös historia om hur Hagrid, läraren i ämnet, fött upp en liten drake i sin stuga, som Harry, Ron och Hermione fått hjälpa honom att bli av med. Då och då rättade Harry eller Hermione något, när historien blev lite väl otrolig. Neville och Ginny lyssnade roat.
"Har du någon aning om vad du ska välja för tillvalsämnen?" frågade Lyra Laura.

((Sådär, back on track! Lite ringrostig i mitt skrivande, men det lär ju bara bli bättre med tiden! Kram! ♥ ))

“Nå, inte Skötsel och vård av magiska djyr i alla fall”, sa Laura och rös då hennes tankar vandrade tillbaka till den makalösa historien som berättats. “Jag tycker det verkar vara ett obe’agligt ämne.”
“Det är det inte alls”, invände Harry fort. “Hagrid är toppen!”
Detta var någonting som Ron verkade instämma i, för trots att han hade munnen full av kyckling lyckades han få ut något slags uppmuntrande läte.
Hermione kastade en ogillade blick på honom innan hon log mot Laura och sa: “Välj någonting som du själv är intresserad av. Tillvalsämnen ska vara en rolig komplement till de obligatoriska kurserna. Personligen tycker jag om talmagi väldigt, vilket jag verkligen kan rekommendera! Det är en otroligt givande kurs som…”
“Äh, ingen bryr sig om gamla tal, Hermione”, sa Ron, som tydligen lyckats svälja för en gångs skull. Han fäste blicken på de båda kusinerna. “Lyssna på mig och Harry bara, vi vet vad vi talar om.”
Hermiones blick var så giftig att till och med Ron reagerade.

Efter lunch var det dags för trolldryckskonst, vilket var ett ämne Laura verkligen såg fram emot. Hon fullkomligt älskade allt som hade med det att göra. Att i lugn och ro tillsätta ingredienser i en puttrande kittel och se resultat. Det var magiskt och hon kunde knappt bärga sig när hon tillsammans med Hermione och Lyra tog farväl av Ron och Harry (som bestämt sig för att hoppa av kursen och njuta av en håltimme istället) och skyndade sig ner i fängelsehålorna.

((Okej, eftersom de går sjätte året tänkte jag på det här med att Ron och Harry ramlar in på trolldryckslektionen efter att Mcgonagall övertalat dem. Vi ska absolut inte följa filmen/boken slaviskt, men jag tog med just det i alla fall ))

((Ja, jag hoppas att vi, i alla fall jag, kan komma igång med det här igen! ♥))

I fängelsehålorna stod redan några elever från som väntade på att lektionen skulle börja. De var inte så många men de var från alla fyra elevhem. På väg ned hade Hermione berättat om deras gamla lärare i trolldryckskonst, professor Snape, som de pratat om vid ankomstmiddagen. Han verkade vara en hemsk person, tyckte Lyra, men hon kunde inte riktigt glädja sig åt att han inte längre var trolldryckskonstlärare, eftersom att han tydligen var lärare i ett annat ämne nu.
Efter några minuter öppnades dörren av en man med stor mage och mustasch. Eleverna gick in i klassrummet och slog sig ned. I klassrummet fanns redan några olika kittlar med vad Lyra antog var färdiga trolldrycker inuti. Ångorna från kittlarna fyllde klassrummet och de olika lukterna blandades i luften.
Plötsligt öppnades dörren igen, trots att eleverna redan gått in. Det visade sig vara Harry och Ron, som trots att de inte tänkt ha trolldryckskonstlektionerna, ändå blivit övertalade till det av professor McGonagall. De hade ingen utrustning så de fick hämta varsin gammal lärobok och varsin våg ur ett skåp i klassrummet. Sedan satte de sig vid samma bord som Hermione, Laura och Lyra.
När det återigen blev tyst i klassrummet berättade professor Slughorn att dryckerna i kittlarna var drycker han själv tillrett. Han gick fram till en av dem och eleverna följde med dit för att kunna se bättre. Vad Lyra kunde se såg innehållet i kitteln precis ut som kokande vatten.
"Är det någon som vet vad det är i den här?" frågade Slughorn.

((Okej! Tänkte du att Harrys bok är Halvblodsprinsens, eller är det nog med vår egen story? KOmmer inte ihåg om vi redan bestämt det eller inte cx ))

[Tror inte vi bestämt det ännu! Men personligen tycker jag nog boken kan vara med (fast då lite i bakgrunden, så det inte tar fokus från vår egen story). Vad tycker du? Ska vi köra på det? Eller har du någon annan idé? ]

Hermione räckte ivrigt upp handen medan Laura stod handfallen. Likmaskar och ögonglober från pixignomer, tänkte hon. Finhackade råttsvansar, basblandning och en enda droppe blod från en acromantula… Men trots det kunde hon inte förmå sig att räcka upp den där handen. Kanske för att gruppen innehöll en massa personer hon varken kände eller kände sig trygg med. Eller kanske för att hon helt enkelt var för evig.
“Ja, ms Granger?” Sa Slughorn och nickade nu uppmuntrande mot Hermione. Hon redogjorde med viktig röst för ingredienserna i trolldrycken på bordet, men glömde dock bort likmaskarna och råttsvansarna, vilket dock läraren kompletterade med ett litet leende. Han tilldelade Gryffindor fem elevhemspoäng, för att sedan gå vidare med sin lilla presentation.
Laura lyssnade intresserat när Slughorn redogjorde för kärleksdrycken Armotentia och alla dess egenskaper. Han förklarade att kittlarna på borden innehöll halvfärdiga kärleksdrycker och att det var deras uppgift att färdigställa den (på deras nivå var det för avancerat att göra det helt från början).
Efter att Slughorn noga gått igenom instruktionerna skingrades eleverna för att återgå till sina grupper. Harry och Ron såg döende ut där de satt och försökte hitta rätt sida i boken, medan Hermione kvickt gick bort till skåpen för att leta reda på de handplockade rosenbladen som skulle finhackas ner i drycken. Laura var inte långt efter. Hon kände sig som hemma i den kyliga fängelsehålan som fylldes med röken från de ännu halvfärdiga trolldryckerna. Hon hackade snabbt och effektivt ner rosenbladen och njöt då hon såg den bubbliga vätskan i kitteln ändra färg.

((Nej, det blir bra! ^^))

Lyra bläddrade i sin nya bok för att hitta rätt sida. Hon kände sig lättad över att de inte behövde göra hela drycken från början, och över att varken Ron eller Harry såg så säkra ut heller. Trolldryckskonst var ett nervöst ämne, tyckte hon, rörde man inte på precis rätt sätt eller lade i ingredienser i exakt rätt tid kunde ju hela drycken bli fel.
Lyra lade boken med insidan ned mot bordet och gick iväg mot ingrediensskåpen. Hon plockade ut det hon behövde och gick sedan tillbaka till bordet för att börja hacka rosenbladen.
Precis som lektionerna i trolldryckskonst i Sverige var också den här stressande. Lyras blick for mellan läroboken, kitteln och bordsytan där hon hade sina ingredienser. Allt skulle skäras, smulas, strimlas, röras i och koka på samma gång, verkade det som. Och klockan tickade hänsynslöst vidare.
Harry, som tidigare sett bekymrad ut, verkade plötsligt ha fått fart. Med ögonen fästa i sin bok följde han instruktionerna och rörde runt innehållet i sin kittel, som bubblade lätt precis som boken sade att det skulle. Lyra visste inte om han brukade vara bra på trolldryckskonst eller inte, men både Ron och Hermione sneglade förbluffat mot honom.
Det verkade som om Hermione precis skulle fråga honom hur han bar sig åt när professor Slughorn harklade sig och sade att tiden var slut.

“Ett fint arbete allesammans!” Slughorn skrattade tyst och tafatt för sig själv samtidigt som han stilla och stelt slog ihop sina händer. “... Men vissa härinne har lyckats bättre med sina kärleksdrycker. Fullständigt magnifikt…!”
Slughorns blick skred för en sekund över Lauras ansikte och hon slog rodnande ner i blicken. Den lövtunna röken som slingrade sig upp ur hennes kittel var ren perfektion. Och själva drycken, med sin ljusrosa färg och underbara doft, gjorde henne alldeles knäsvag. Laura visste att hon lyckats med sin dryck. Hon kände sig stolt. Det var det här hon var bra på. Hon log lite för sig själv, fortfarande utan att våga titta upp.
Medan Slughorn fortsatte lovprisade sina elever hade stämningen i fängelshålan förändrats. Luften var varm som smält choklad och varenda kind i salen blossade. Det luktade underbart, som om varenda härlig doft hade blandades upp i ett. Choklad och pepparmint, gamla böcker och en slags fri, luftig doft som starkt påminde henne om Beauxbatons vackert snidade korridorer…
Laura slog plötsligt upp ögonen, var inte ens medveten om att de varit slutna. Hon tittade sig förvirrat omkring, numera vaken, och insåg att alla andra runtomkring henne var lika påverkade som hon. Harrys ögon var slutna medan Rons ögon stirrade drömskt framför sig utan att se. Hans mun var uppdragen i ett ganska obehagligt leende. Hermione hade dock lagt händerna för näsan och tycktes vara en av de få som förmådde lyssna på Slughorn. Laura följde hennes exempel och kunde med det åter fästa uppmärksamheten på läraren, som faktiskt verkade vara ganska oberörd av det som pågick i salen.
När Slughorn slutat lovprisa trolldryckerna viftade han lite med trollstaven, vilket fick den rosa dimman att skingras en aning, och sa: “Men ett gott arbete förtjänar också ett gott pris! Tycker ni inte det? Därför ska den bästa eleven här inne få en liten flaska med felix felicis, eller flytande tur som den också kallas.” Snigelhorn höll upp den lilla flaskan med det gyllene innehållet och log lätt. Han beskrev den vinnande kärleksdrycken varmt och utförligt innan han ens namngav skaparen av den. Laura kände hur hennes hjärta slog hårt i bröstet. Hon skulle vinna.
“... Och den här magnifika kärleksdrycken tillreddes av Mr Harry Potter. Grattis! Använd din flytande tur väl.”
Laura kände hur hon ofrivilligt och besviket sjönk ihop.

Lyra hade inte hunnit färdigt med sin dryck, men när ångorna från elevernas hel- eller halvfärdiga drycker spreds i fängelsehålan var det som att den tanken svävade bort i hennes huvud. Det spelade ingen roll. De ljuvliga dofterna i klassrummet spelade mer roll ... lukten av blommor och lite svagare av eldrök, som under sommarkvällarna när hon var liten och lekte med de andra barnen i området ... en kylig doft, som när man flög högt upp i luften.
Slughorns röst kändes avlägsen, men plötsligt verkade den komma närmre och närmre. Lyra var inte säker på om hon blundat eller haft ögonen öppna, men det kändes som om hon sovit. Många andra verkade ha känt likadant.
Slughorn började prata om priset för den bästa trolldrycken, den lilla flaskan med felix felicis, och beskrev väldigt detaljerat den vinnande drycken. Precis i början lät det nästan som om det kunde vara Lyras dryck, när Slughorn beskrev färgen (det förmodligen enda som stämde), och hon fick någon löjlig tanke om tat hon kanske var vinnaren. Men självklart var det inte så. Så fort han gick in på att tala om konsistensen försvann tanken om att vinna lika fort som den kommit.
När det blev klart att Harry var vinnaren tog han nästan häpet emot den lilla flaskan. Lyra såg att både Hermione och Ron stirrade på honom. Båda såg nästan avundsjuka ut, men på olika sätt. När hon tänkte efter var det fler som gjorde det, nästan alla i den lilla fängelsehålan gjorde det. De som gratulerade honom gjorde det väldigt förvånade.
Slughorn meddelade att lektionen var slut, och eleverna började städa undan efter sig och packa ihop sina saker.
"Hur gjorde du, Harry?" sade Ron nästan samtidigt som Hermione sade:
"Får jag se på din bok, Harry?"

“Min bok?” Harry försökte låta oberörd, men misslyckades ganska rejält då Hermione insåg att han under bråkdelen av några sekunder hunnit få ner alla sina saker i väskan.
“Ja, din bok”, envisades Hermione. “Kan jag få se den?”
“Öh… det är väl inget speciellt med den.” Harry började gå ifrån henne, men Hermione gav inte upp så lätt. Hon tog sin väska och sprang efter.
Laura och de andra var dessvärre inte långt efter de båda. Hermione tjatade om boken hela vägen upp och när de hunnit fram till entréhallen var hon nära att börja skratta.
“Jag märker ju att det är något, Harry. Fuskade du?”
“Lägg ner nu, Hermione”, sa Ron. “Harry vann. Kan du inte bara acceptera att någon annan var bättre än du för en gångs skull?”
Hermione var inte nöjd med den kommentaren. Hon himlade med ögonen åt de båda innan hon för stunden lät det vara.
Laura kunde inte släppa det dock. När de gick upp i sällskapsrummet för att lämna sina böcker och hämta nya snurrade tankarna i huvudet. Var det som Hermione trodde? Hade Harry fuskat? Var det därför han vägrade visa boken för någon? Laura ville inte tro det, men samtidigt… hur kunde hon annars förlorat? Att brygga trolldrycker var Lauras grej. Hon hade alltid haft en fallenhet för ämnen och fått full pott i allt hon gjort… och nu var det som bortglömt. Hon visste att drycken hon presterat idag var perfektion ut i minsta detalj och ändå… Laura ville inte tänka som hon gjorde. Hon unnade verkligen Harry att vinna… men samtidigt, tänk om han inte var värd det? Om han hade fuskat… då var han ju inte värd det. Då tog han något som inte var hans...
“Laura?” Det var Hermiones röst som försiktigt förde henne ut ur de hemska tankarna. De stod uppe i flickornas sovsal. “Kommer du? Vi har förvandlingskonst med professor McGonagall om bara några minuter…”