Reversed roles(Dragon Fantasy)

Jack kröp ihop då en vagn stannade där, han hade en rock han ägt förut som var hans enda källa till värme förutom han andra kläder. Han drog den tätt omkring sig och såg upp på kvinnan med trötta ögon. "Nej miss, jag har inget jobb" mumlade han, han kände inte igen henne.

Sabina hukade sig ner vid honom och såg in honom i ögonen.
"Jack? Inte sant." frågade hon och gav honom två guldmynt så hon bara hade två kvar själv.
"Som en ursäkt." mumlade Sabina, hon skämdes sådär i efterhand vilket fick henne att må allt sämre, hon hade gjort så till så många.

Jack såg upp och kände plötsligt igen henne. Han bleknade först av rädsla. "Miss?" sa han färvånat då hon gav honom pengarna och nickade sakta. "Det är mitt namn ja.. Att ni kommer ihåg...".
Han tog sig sakta upp och höll hårt i mynten.

"Sabina." sa hon och ställde sig upp, drog upp honom på fötter med.
"Jag ber om ursäkt för förra gången. Jag är sådär ibland, jag vill det inte....jag." hon tystnade och sa inget mer.
"Vänta, jag kommer med mat, de släpper nog inte in er." sa hon artigt och gick in.

Jack satte på sig rocken ordentligt. Han la mynten i fickan och log svagt. " Jag förlåter er". Han var inte långsint eller ond. Han nickade sedan och kände magen kurra. Han hade inte ätit på var.

Sabina kom ut åter med en skål med någon tjock köttgryta åt honom samt ett stop öl till henne. Hon gav honom skålen och satte sig ner på en sten och drack djupa klunkar av ölet. Öl gick som sagt innan mat och det syntes på henne.

Jack tog emot skålen med klotrunda ögon. Han åt snabbt och soppan var snart slut. Han var nu mätt och såg mer pigg ut än på länge. "Tack" sa han tacksamt och kom fram till henne.

Sabina försökte pressa fram ett leende och det blev ett svagt ett.
"Ingen orsak, var bor du?" frågar hon och gissade vad svaret borde bli. Hon erkände inte ens för sig själv hur lite pengar hon ägde. Hon drack istället upp ölen och suckade förnöjt.

Jack ställde ifrån sig skålen och bugade lätt som tack. "Jag har inget hem" sa han bara då han reste sig igen och log sorgset. "Jag fick sparken för någon månad sen, och jag har inte fått något jobb....Jag har inte kunnat äta något på dagar innan du kom".

"Buga inte, jag är inget mer än dig. Jag äger inget bara en titel som min farbror tagit fån mig." sa hon bittert och såg på honom med en nick, tog skålen och stopet och gick in innan hon åter kom ut.
Sabina var osäker, hon visste inte vad hon skulle göra. Hon hade länge sökt efter döden och snart skulle hon väl finna den.