Zombieroll

(Ni har rollat skit mycket och jag orkar inte läsa alla sidor! Men fööörlåt att jag inte har svarat, jag var på ett läger i en vecka. Ni har rollat så mycket och jag vill så gärna vara med. *saad* :c)

"Det finns förmodligen filtar inne i huset",
sade Ellie och nickade mot fönstret åt höger. "Om du vill kan vi sova här ute,
men vi kan också sova där inne, för mig spelar det ingen roll", sade hon och räckte Lawliet vattenflaskan igen. Medan hon sträckte fram handen passade hon på att ta en ordentlig titt på hans ansikte. Det var ganska barnsligt på långt håll, men så här nära kunde man se några drag av mognad. Särskilt ögonen fångade hennes uppmärksamhet. De såg ut som två pölar som gick enda in till själen. Han utstrålade en vänligt trygghet som fick Ellie att känna sig väldigt lugn.

Lawliet tog imot vattenflaskan och stoppade snabbt ner den i sin lilla ryggsäck. Han log mot Ellie.
"Vi kan kanske gå in och se om det finns filtar i huset, och beroende på om det finns så kan vi ju avgöra då." sa han, och tittade på Ellie.
Han slängde upp ryggsäcken på ryggen, och försiktigt började dem att röra sig nerför hustaket, och Lawliet kollade hela tiden efter zombies. Han hade en känsla av att något skulle gå fel, något var tvunget att gå fel. Det kunde inte gå så här lång tid i en stad utan att något hände. Han suckade, rättade till sin lilla, mörkblåa ryggsäck. Känslan var troligtvis bara en inbillning, och om inte kunde han inte bry sig om sin oro nu. De var tvungna att söka skydd för natten, och sedan fick de se vad som hände. Det gällde att leva i nuläget, för tänkte du förmycket kanske du inte var levande för att uppleva resultatet av din uträkning.
Lawliet suckade, och hoppade ner på marken, strax åtföljd av Ellie.

Någon som kan svara? o:

Det är ingen som har rollat mycket egentligen.
Wolf och Anna-chan har hittat varandra ^^
Cara Riddle och Tsurechii är redan med varandra samt min karaktär skuggar dem eller något liknande xD
Det är på sid 4 allt börjar )

Jag har hittat themarauder men jag kan inte skriva utan henne så...

Jezebel lyssnade på Yuu och nickade sedan, han hoppades att de skulle upptäcka dem, det skulle göra det hela roligare. Jezebel gillade blod, han älskade att se folks liv slockna och dö.
Jezebel följde efter Yuu när de gick åt vänster, han rörde sig nära marken och så tyst han kunde.
"Jag svär på att jag såg något" sa en man och Jezebel log, mannen var så nära honom att han hade kunnat döda honom utan problem.
"Det var väl ett djur" sa en annan man längre bort.
"Nej det såg ut som en människa" svarade den första mannen och Jezebel fortsatte röra sig bort ifrån männen. Om det var någon som förföljde dem så kanske den skulle bli upptäckt och då var det problemet ur vägen. Jezebel hade hört lägre röster längre bort osäker på hur många det var. De kom förbi männen och hörde dem bakom dem. Han motstod att sucka, han hade velat döda någon men det verkade som de skulle bara gå förbi dem.

Simon hoppar till när en ung kvinna plötsligt dyker upp framför honom. Han förstår inte hur hon bara kunnat dyka upp sådär - hur ouppmärksam är han egentligen?
"Eh...", börjar han långsamt då kvinnan öppnar munnen och talar. "Biten? Nej, jag är inte biten..."
Hade världen fortfarande varit normal - ingen zombieapokalyps eller andra konstigheter - så skulle han nog finna den här konversationen mycket underlig.
"Jag letar efter min syster", fortsätter han. "Du har inte sett henne, har du?"

(Förlåt för kort inlägg, jag skriver på mobilen o det är hemskt... Also, KawaiiCupcake är du på samma ställe som jag o Fell? Bara undrar...)

(Jag är inte helt säker på vart alla är men min syster (the marauder) har berättat lite för mig så om jag skriver något helt fel så är det bara att säga till )

Tina visste knappt var hon var när hon plötsligt öppnade sina ögon och befann sig i ett litet hus med en blå filt över sig. Hur hade hon kommit dit? Hon tittade sig förvirrat omkring och hörde plötsligt ett ljud. Det lät som när någon hoppade ner för något och landade på marken. Hon var inte säker på om hon hade hört rätt. Kanske var det zombies? Hon darrade som ett asplöv och drog hastigt filten över huvudet. Hon kom fortfarande inte ihåg hur hon hade kommit dit. Hon måste ha somnat under den mjuka filten. Ja juste, nu kom hon ihåg! Hon hade hittat en liten övergiven by och tänkt att där fanns det säkert mat eller något annat bra. Och dessutom så kanske, kanske det skulle finnas någon där. Någon som kanske kunde vara snäll och hjälpa henne att överleva. Eller bara någon, hon ville inte vara ensam. Ensam och övergiven var det värsta hon visste. Så hon gick in i byn och hittade ett litet hus med filtar i. Där hade hon tydligen somnat under de mjuka filtarna. Och nu så var hon beredd på att döda vem det nu än var som stod utanför det lilla huset hon befann sig i. Hon höll ett stadigt grepp om sin kökskniv medan hon gömde sig under filten. Hon visste att om det var mer än en zombie så skulle hon aldrig klara av att döda dem. Men om det bara var en så skulle hon kanske klara av det, hon hade faktiskt redan dödat två. Det var inget hon var stolt över. För henne var det som att döda en människa, de båda hade något slags liv och det var hon som tog slut på det. Hon förstod inte hur hon hade burit sig åt när hon dödade de där två zombisarna. Men hon ville inte dö, hon skulle överleva. För sin mors skull, för sin brors skull.

(Skrev lite dåligt och slarvigt men men... )

Lavinia biter sig i läppen och ser sig om efter Mary, men hon hade inte dykt upp än.
"De försvinner nu Mary, jag kan inte ta mig förbi de männen. De männen verkar farliga, Mary." Lavinia försöker få kontakt med systern, ordlöst som alltid. Hur länge hade systern varit borta nu? Det är som en svart mur då Lavinia försöker att minnas.
Men hon ville följa efter de två männen. Det var så skönt att ha något mål i livet. Men hon ville inte förbi de andra. Hon skulle inte klara sig ensam och de andra två som inte visste om henne skulle inte komma till undsättning som små riddare.
Plötsligt svischar en kniv förbi hennes huvud en sekund efter hon flyttat på den.
"Någon är i skogen." skriker de och istället för att fly drar Lavinia sin båge. De skulle ändå få tag på henne om hon sprang, kanske skulle hon kunna skjuta dessa och sedan fly, hon visste inte hur många de var. Hon ställer sig upp och spänner bågen, den första pilen kommer och en av männen faller samman, nu är hon fullt synlig för dem alla. Människor hade blivit mer eller mindre som djur för henne, som de levande döda. Anföll de henne, flydde hon eller gick till anfall annars höll hon sig undan som ett skrämt rådjur var hon med de stora svarta ögonen.