ORP - They are watching you

Charlie:
Jag går djupare och djupare ut i vattnet och tillslut är hela jag underytan. Först då springer jag upp jag är bekom våt men jag sprang inte upp av andleningen att jag inte kan simma. Nej jag sprang upp för att ett par violett färgade ögon stirrade på mig/

Afrodite ~
Jag går, räknar stegen.
en. två. tre. fyra. fem. sex. sju.................tjugo. tjugoen...........trettiotre.........fyrtiofem.....
Efter ett tag orkar jag inte längre. Jag har gått mer än 2000 steg, och jag måste sätta mig ner

Rei ~
Det tar ett tag innan jag ens inser hur sjukt dethär är. Vi borde vara i någon form av källare och istället sitter jag i sand. Det stämmer bara inte. Jag försöker få det att gå ihop när jag ser tjejen komma rusande upp ur vattnet. "Åh fan.." Mumlar jag och stirrar på henne. Var vi än är måste det vara runt. En bit bort ser jag tjejen och Ben hoppa från ett vattenfall. Wtf? Okej, vatten med vattenfall, sandstrand... Var är vi???

Ben ~
Jag hinner knappt skrika när jag dunsar ner i vattnet och näsan fylls med vatten.
Jag simmar upp i ytan och lutar mig framåt för att få ut vattnet.
När jag tittar upp igen ser jag en flicka i skinnkläder, jätteblek hy som nästan ser genomskinlig ut, och stora violetta ögon som stirrar på mig.
Hon håller i ett spjut och hennes vit-gråa hår ligger vilt över axlarna.
"Vuam ze dí", säger hon och spänner blicken i mig.
Jag måste trampa vatten för att hålla mig uppe då jag inte vågar gå upp på land.
"V-va?", stammar jag och hon rätar på sig.
"Vem er du?", hon bryter ganska mycket, men svenska är svenska.
"Var är vi?", frågar jag som en motfråga.
Hon tyckte visst inte om det, tänker jag panikslaget när hon lutar sitt spjut mot mig, bara en centimeter från min strupe.
"B-benjamin", stammar jag tillslut fram.
"Benjamin", det är som om hon smakar på orden.
Sedan lyfter hon spjutet och jag hinner precis dyka när hon hugger det ner i sanden framför mina fötter.
När jag kommer upp på ytan då jag behöver syre, står hon ett par meter bort och flinar ondskefullt.
"Ja undrar hu länge qe lamery omerpa", skrattar hon och försvinner.
Vad f*n?
Jag kravlar mig genast upp på land, och det är då förlamningen släpper. Jag skriker.

(Jag drar mig ut ur rollet tyvärr)

(Ok )
Rei ~
Och här är Ben. "Vad skriker du för?" Säger jag lugnt. "Jag tror att var vi nu är är rund, eftersom att vi gick åt olika håll och kom till samma ställe."

Ben ~
Spelar ingen roll, de skulle ändå inte tror mig.
"Inget, allt är bara så sjukt", ljuger jag och sätter mig upp.
Fast det är ju sant, men det var inte det jag skrek åt.
"Så - vad ska vi göra nu?", mumlar jag och märker att en skog har växt och vattenfallet försvunnit.
Va?

Rei ~
"Tja, jag kan börja skrika och gråta och slänga mig i din famn varpå du mycket manligt stryker bort mina tårar och vi börjar hångla." Säger jag ironiskt och ler snett när jag inser att han inte har en aning om vad jag pratar om. "En film jag såg, värsta klichén." Förklarar jag och stryker undan en hårtest från ansiktet.

Cara ~
Jag tappar andan av dunsen.
"Hjälp", stammar jag. Några händer frappant tag om mina fötter och drar mig ner.
"Ben!", skriker jag. Nu når vattnet min näsa.

((Vattenfallet är kvar för henne. Kan vi säga att ni ser ser det igen när ni hör henne??))

Rei ~
Jag vänder mig tvärt om när jag hör tjejens röst, rusar mot vattnet. Hon håller på att dras ner i vattnet, jag förstår inte varför, men jag drar av mig skjortan så jag bara står i bh och tights och dyker ner i vattnet. Får tag om Caras axel, men hon dras ner i vattnet av något och jag stretar emot. Tillslut lossnar greppet. "Simma!" Flämtar jag.