PRS Under Harrys 5:e år

"Och d-du är min f-första tjej... fast det kan m-man väl nästan förstå" säger Charles, och suckar åt det sista han sa.

Jag kröp ihop i hans famn.
- Det är inget fel på dig och det finns många som stammar, sa jag.
- Jag älskar dig även fast du stammar och det är gulligt att du stammar, sa jag och lutade mig mot hans bröstkorg.

"Inte bara sta-stamningen. Massa annat o-också" förklarar Charles. En rodnad letar sig fram även nu, eftersom hon påpekar att det faktiskt är gulligt. Det var något han inte hört förut.

- Vad är allt annat då berätta, sa jag.

"Folk ser mig lite s-som en... tönt ung-ungefär" säger Charles och grimaserar. Han vet inte hur han ska förklara det på något annat sätt, och en av anledningarna är för att han inte vet PRECIS varför vissa ser honom som det.

- Du kommer aldrig vara en tönt för mig, sa jag tyst.
Jag kollade på hans hand som låg vid sidan.
- Jo du kanske kommer vara min lilla tönt om det är okej, sa jag tyst.

"Lilla? J-jag tror att jag är s-större än dig" skrattar Charles och petar retsamt på hennes axel.

Jag skrattar.
- Min stora tönt då, sa jag retsamt.
Jag flinar.

"Låter bättre" säger Charles och flinar tillbaka.

Jag kysste honom.
- Vad blir jag då? Frågade jag nyfiket.