The Mafie Boss's children(Dragon Fantasy)

"Varför tog du med dig den då?" skrattar Tristan roat och ser vidare på filmen. Då den var klar var det redan sent på natten, han skulle följa henne hem, ville inte att något skulle hända henne. Idiotiskt nog när han skulle döda henne tydligen.

"Jag vet inte, tänkte du skulle gilla den" mumlade Mia. Då filmen äntligen var slut suckade hon lättat och tog sig upp. Det var sent och hon var trött. "Tack för kvällen" log hon även om han skulle följa med henne. Hon gick till hallen med sina filmer och stoppade ner dem i väskan och drog på sig ytterkläderna.

"Ingen orsak, det blev fint." sa han och såg i spegeln på sitt gröna hår, han drog handen genom det.
Sedan drog han på sig skor och jacka, han öppnade dörren och låste efter dem sedan.

Mia väntade tills hans låst innan hon började gå. Det var mörkt ute, månen var uppe och ingen syntes på gatorna. Inget mer hördes än ett avlägset ljud av bilar och deras steg. "Jag bor ganska nära här". Hon såg snart sitt hyreshus då steg hördes och en röst som sa "Så lilla paret är ute och går". Mia vände sig om, det var ett gäng med fem män, muskulösa och råa.

Tristan vände sig om och studerade dem, han drog skyddande Mia bakom sig.
"Ett vi är vänner, två vi är ute och går, tre ni borde gå." sa Tristan lugnt och såg dem in i ögonen. Skulle de ge sig på honom, skulle de vara döda nästa dag, hans far hade koll på det mesta och Tristan önskad inte dem det.
"Gå nu bara lugnt hem." sa han vänligt och tog Mias hand för att följa henne till dörren.

Mia såg på männen, hon hade alltid sin kniv, men den eller hon var ingen match mot fem vuxna män som nog hade egna knivar. Hon såg förvånat upp på Tristan då han drog henne bakom sig.

Männen fnyste och flinade. "Varför gå hem? Natten är ju så vacker" flinade den som stod längst fram och de kom fram några steg. "Du verkar som du behöver en riktig karl" flinade han till Mia.

"Jag hoppas du inte talar om dig själv." sa Tristan silkeslent men suckade och gjorde sig beredd, han kunde och skulle väl slåss. Han ville inte, han ville inte ens döda, göra en människa förnär.

Männen kom fram, de hade alla knivar i bältet men de täntke slåss med händerna. Den första for fram mot Tristan med sin näve, och den som talat riktade sig mer mot Mia. Han lyckades få fatt på hennes arm och drog henne intill sig.

Suckande stoppade Tristan anfallet, men gjorde inget än försvarade sig, han tänkte inte gå till attack. Istället försökte han ta sig till Mia och mannen, men fler var nu över honom.

Männen som var kvar hoppade nu på Tristan och försökte ge sig på honom. Mannen som höll Mia flinade och hon försökte förgäves komma undan. Hon midndes sin kniv och fick snabbt ur den ur stöveln och mannen bara skrattade. Men hon lyckades hugga honom i handen så han släppte henne. "Din lilla!" vrålade mannen.