Revelations (prs)

Kiera lyfte ett ögonbryn, hon hade mött Isamu vilket var tur för annars hade hon nästan kunnat tro att det fanns någon som Yuu såg upp till. Hon undrade om det faktiskt fanns människor som Yuu såg upp till? Hon tittade sedan på påsen och log lite.
"Det där var det konstigaste jag sett. Skall man äta de där?" frågade hon skeptiskt och såg på innehållet i påsen. sötsaker i hennes värld var bakverk och torkad frukt, vad det här än var så var det något nytt.
"Vad för tjänst?" frågade Kiera nyfiket. Vissa saker intresserade henne och vad Yuu kunde tänkas behöva hjälp med var intressant. Hade han gått till Akihito för en tjänst hade det inte varit intressant för då hade det antagligen rört vapen och Fudo, ja då hade det rört en strid, men hon visste inte vad Isamu gjorde egentligen eller vad han kunde göra för Yuu.
Kiera hörde hovar bakom sig och såg på Dragor när han kom in i gränden och skakade så hon blev blöt, Kiera skrattade varmt och klappade hästen.
"Duktig pojke" sa hon och funderade seden på Yuus förslag men log sedan hon hoppade smidigt upp på Dragor och drog sedan upp Yuu utan att fråga om han ville eller inte.
"Nu vill jag göra något som jag uppskattar" sa hon och log stort. Dragor såg skeptiskt på henne men när hon gav honom en lugnande blick accepterade han att ha Yuu på ryggen. Kiera hoppades att Yuu hade någorlunda bra balans då hon verken hade sadel eller träns på Dragor. Hon skänklade lätt och Dragor började trava i en stadig takt genom staden.

(it's okey )

Kiera höjde ett ögonbryn men frågade inget mer, alla hade rätt till sina hemligheter och så länge det inte var någon nödvändig information som hon var tvungen att ha tänkte hon inte tvinga det ur honom.
Kiera kände att Dragor fortfarande inte var helt nöjd med att ha Yuu på ryggen också och hon log.
"Han är inte tung och du hade inte gillat att ha honom i hasorna heller" sa hon och Dragor stannade och blängde på henne innan han fortsatte trava. Kiera skakade bara på huvudet, ibland var hennes häst lika envis som hon själv och han ville alltid ha sista ordet.
Kiera lät Dragor själv välja vägen mellan gatorna och gränderna. Hon hade ingen direkt plan på vart de skulle utan ville snarare bara se staden.
Dragor stannade framför stadsportarna och frustade samtidigt som hon suckade. Både hon och han gillade inte att känna sig instängda, trots att staden var stor var den fortfarande innanför en mur. Hon visste att det var för säkerhetens skull muren fanns men den fick henne ändå att känna sig instängd och det som gjorde det värre var att hon inte kunde rida ut som hon ville. Hon skulle antagligen dö om hon kom ut då hon inte visste var hon skulle ta vägen eller hur monstren fungerade, hon visste inte heller hur hon skulle komma hem. Hon såg på Dragor och fick honom att vända bort ifrån muren och han gjorde det utan att protestera även om hon visste att han hellre gått ut genom portarna.
Kiera sken dock upp när hon såg ett öppet fällt. Dragor stannade och såg på henne och hon tittade på Yuu.
"Håll i dig" sa hon bara innan hon släppte Dragor. Hon höll händerna i manen ifall Yuu skulle tappa balansen ville hon inte ramla av. Hon kände frihetskänslan när vinden tog tag i håret och hon log stort. Dragor var både snabb och uthållig, hon visste att han var snabbare än de flesta hästar och han kunde klara sig längre i det fria utan mat och vatten. Hon ville helst släppa honom men hon visste inte hur mycket Yuu klarade av och hon ville inte att han skulle hamna hos läkaren. Dragor stannade på andra sidan fältet och skakade nöjt på huvudet och frustade, Kiera skrattade och kramade om honom innan hon vände sig om mot Yuu.
"Gick det bra?" frågade hon.

Kiera vaknade på morgonen av att en regndroppe föll i hennes ansikte, gräset var fortfarande vått sedan gårdagens regn men solen var på väg upp och strålarna värmde henne.
Hon hade kommit tillbaka igår kväll efter turen till staden och sagt godnatt till Yuu innan hon gjort i ordning Dragor och gått till sängs. Nu stod hon med handen på svärdet och hade precis borstat klart Dragor. Hästen stod och studerade henne när hon började fläta håret för att få det ur vägen. Hon tittade på sina nya kläder, de tålde nattens kyla tillräckligt bra för att hon skulle behålla dem, även om hon misstänkte att hon klarade kylan till största del för att hon var ifrån norr. Hon avslutade den långa flätan och lät den hänga ner över ryggen. Hon tittade på manteln och la ner den i sadelväskan tillsammans med annan nödvändig utröstning för dagens uppdrag. Hon visste inte vad de skulle göra men hon var förberedd på allt. Hon tittade på manteln och tänkte att hon borde skaffa en som kamouflerade henne i vegetationen utanför murarna, men det fick bli senare.
Kiera gav Dragor frukost innan hon gick in för att själv äta frukost. Salen var nästintill tom, det var bara Yuu där, hon nickade åt honom till hälsning innan hon tog mat och satte sig vid ett tomt bord. Hon ville fundera en stund utan att Yuu störde henne. Hon var inte säker på att hon fann det roande att ge sig ut på ett nytt uppdrag, hon ville helst komma hem men hon tvivlade på att Akihito kommit någonstans med sin forskning, det var trots allt inte länge sedan han började. Kiera undrade vad de hemma gjorde, om de saknade henne?

Kiera såg på Fudo och nickad,e hon visste att hon inte behövde följa med men hon kunde lika väl följa med dem, vad skulle hon annars göra? Hon nickade som svar och tog emot vapnet och suckade, hon satte hölstret runt höften, noga med att det inte kom i vägen för svärdet eller koget. Hon tittade på Dragor som nöjt frustade, hon visste att hästen ville röra på sig lika mycket som hon. Även om det var farligt att lämna stadens trygga murar och ge sig ut där döden väntade kunde hon inte låta bli. Hon sökte faror, i och för sig bara faror hon skulle klara av men hon sökte dem. Hon hade vant sig vid spänningen och ett liv på flykt och att återgå till ett stilla och rofyllt liv var otänkbart. Hon lyssnade knappt på Fudo, hon skulle märka vad de skulle göra. Hon satte graciöst upp på Dragor och klappade hästen som nöjt såg på henne, han kändes sig alltid nöjd när hon satt på hans rygg där han lättare kunde skydda henne.
Kiera såg på de andra, hon undrade hur de skulle fungera som grupp när de var en mindre, de hade vant sig vid att vara elva, men nu var de tio vilket betydde att de skulle få ändra sin taktik. Kiera la en slinga som var för kort för att vara i flätan och hamnat i ansiktet, bakom örat. Hon såg ointressant på dem allihop, ibland fann hon det jobbigt att de var så många, hon föredrog att röra sig i mindre grupper, det gick fortare att ta sig fram och man var mer obemärkt, men hon kunde inte gör något åt det nu, om hon inte ville lämna dem det vill säga. Kiera suckade lågt, hon kunde inte lämna dem då hon inte visste var hon skulle ta vägen, hon kände inte till landet tillräckligt bra, hon red fram till Akihito och såg på honom.
"Har du en karta över landet?" frågade hon. Hon tänkte studera hur landet såg ut, iallafall hur de sett ut förr, det kunde inte skada att veta.

Kiera granskade kartan, den såg ut som vilken karta som helst med utmarkerade städer som hon misstänkte inte fanns längre, hon såg att i norr verkade det finnas islandskap i mitten av landet skogar och berg, längst i söder åkermarker och öppna slätter. Det påminde henne om hennes hemvärld, men hon misstänkte att det var så de flesta världar såg ut. Hon funderade på vad som fanns i norr, hon saknade snö och kyla kanske skulle hon bege sig dit. Men vad skulle hon göra där om hon kom dit? Hon misstänkte att det inte skulle finnas något där, kanske skulle hon prata med Yukiko som hon misstänkte var därifrån, men hon övergav den idén, iallafall för nu. Hon tog blicken ifrån kartan när Dragor gav henne en signal om fara, hon såg sig omkring och såg ett monster en bit in i skuggorna, hon tog upp sin kniv och siktade på monstrets huvud ock kastade. Snart låg monstret död på marken, hon klappade Dragor, red fram till monstret och tog upp kniven, något som gick väldigt fort och inte förstörde hennes rytm. Hon sakade inte efter de andra utan höll farten. Kiera satte ner kniven i bältet igen. Kiera började bli rastlös då de rörde sig fort, men mycket långsammare än vad hon var van vid, Dragor kunde röra sig mycket fortare än normala hästar och det var något som hon hade vant sig vid. Kiera lutade sig bakåt och la sig på Dragor som inte tog någon notis om det hela, hon såg på himlen, den bit som hon kunde se mellan träden och suckade, ibland blev hon uttråkad för lätt. Hon hade tränats i att ha tålamod och om hon var tvungen skulle hon sitta still i timmar, men just nu ansåg hon att de faktiskt hade kunnat röra sig fortare, men det var inte hon som bestämde. Egentligen borde hon vara van då det gått långsamt att färdas med Luu som var en ovan ryttare till början, även om flickan blivit bättre. Kiera tog fram kniven och började snurra runt den i brist på annat att göra.

Kiera slutade snurra kniven när Yuu sa hennes namn, hon satte sig upp i sittande ställning och stoppade undan kniven. Hon tog ingen notis om hans tonläge, människor hade använt alla möjlig tonlägen när de pratat med henne och att oroa sig för vad de kunde tänkas betyda gav henne inget. Kiera märkte däremot att de andra verkade en aning förvånade över att han tilltalat henne, hon undrade varför? Var det på grund av tonläget eller för att han tilltalade henne? De måste ha hört Yuu prata innan och även människor som gärna håller sig till sig själva pratar med någon, men Yuu kanske inte gjorde det? Hon visste faktiskt inte och kanske var det verkligen något annorlunda att Yuu pratade. Hon att Akime log när hon red förbi henne, visste kvinnan något som Kiera inte visste? Antagligen då Kiera inte direkt visste något om människorna hon befann sig hos.
Kiera misstänkte att Nori däremot inte var det minsta glad. Hon motstod impulsen att vände sig om och titta efter, hon ville inte starta ett bråk med flickan, inte här iallafall.
Dragor var snart ifatt Yuus häst och de red jämsides, Kiera tittade på honom.
"Så vad ville herr Yuu?" frågade hon allvarligt även om det fanns en skämtsam underton i frågan. Hon ansåg att det var lika bra att hålla det artigt och allvarligt medan de var mitt i skogen och alla andra tittade på, men samtidigt ville hon inte som den tråkiga adelsdamen hennes mor försökt uppfostra henne till.

Kiera log roat mot Yuu, endast för att han sa att det inte var nödvändigt var hon tvungen att göra det. Hon fann oftast sådana småsaker roande. Om någon bad henne att inte göra något, så brukade hon göra det, så länge det inte kunde äventyra något viktigt.
"Om ni säger det, Sir Yuu" sa hon och nickade med huvudet mot honom i en artighetsgest, för att visa att hon böjde sig för hans önskan.
"Jag vet inte om jag är gjord för spänning." sa hon med en blyg röst. "Jag föredrar att sitta i bakgrunden i säkerhet och låta de starka männen beskydda mig. Mina kläder är inte gjorde för strider och jag tror inte min frisyr skulle klara av att jag gjorde några plötsliga utfall, Sir" sa hon och försökte minnas de tråkiga artighetsfraserna hennes mor lärt henne. Hon visste att man alltid kunde prata om kläder, hår och männens ställning. Men hon hade hellre haft lektioner med sin far som lärt henne nödvändiga viktiga saker.
"Ni förstår, de senaste dagarna har varit väldigt ansträngande för mig, det har hänt alldeles för mycket för mig. Jag är väldigt utmattad"
Kiera vände sig långsamt om mot Nori och sedan tillbaka till Yuu och log ett flickaktigt leende.
"Hennes beteende är helt oacceptabelt, jag vet inte något hov som hade godkänt det. Det är inte ert fel Sir Yuu, ni kan inte kontrollera kvinnans känslor gentemot er. Hon borde ha skolats bättre av sina föräldrar, men det är inte flickebarnets fel att hon inte är adlig och fått den rätta utbildningen" sa hon och såg på Yuu och vände bort blicken och lyckades tvinga fram en rodnad som mo hon sagt för mycket. Hon tittade däremot upp när Dragor gav henne en varningssignal. Hon tog upp bågen som låg framför henne och la en pil på strängen och drog den beredd på att skjuta.
"Vi får fortsätta vårt samtal senare Sir Yuu" sa hon allvarligt. "Något är på väg mot oss"
Kiera visste inte vad det var, det kunde vara monster, människor eller något helt okänt för henne. Dragor kunde inte säga vad det var utan bara att något farligt var på väg mot dem.

Kiera log roat när hon märkte att det retade Yuu och hon tänkte fortsätta med det när det lugnat ner sig, det var ett tidsfördriv lika bra som något annat.
Kiera såg att solen hade börjat gå ner och hon höll bågen spänd när de delade på sig. Hon undrade vad de skulle möta? Om det var monster eller något annat.
Kiera släppte Dragor som rusade förbi de andra och hon log snabbt åt det hela innan hon åter blev allvarlig. Hon tryckte lätt med knät och han höll ett stadigt tempo för att hon skulle kunna skjuta när som helst. De andra kom ikapp henne och hon väntade tålmodigt på att något skulle komma fram ur skogen. Hon såg Akihito och de andra på andra sidan. Dragor stod helst stilla med spetsade öron och lyssnade efter ljud.
Hon hörde ett välbekant ljud, hovar. Hon misstänkte att monstren inte kunde rida vilket betydde att det måste vara människor. Hade det bara varit hästar hade Dragor aldrig reagerat. Den första ryttaren kom runt krönet och hon såg på de andra, hon visste inte vilka de var och hon kunde skapa ett krig om hon dödade fel människor och hon ville inte orsaka några stora problem.

Kiera granskade männen de pratade med främlingarna. Hon skulle inte lita på dem, det verkade som om de inte hade rent mjöl i påsen. Hon var egentligen förvånad över hur lätt de släppte in människor i staden. Hon hade inte gjort det, städer kunde lätt falla, en mur behövde inte vara skydd nog, om man rev den ifrån insidan hade den ingen chans. Hon himlade med ögonen, ibland ansåg hon att de här människorna var för godtrogna. De hade släppt in henne utan att tveka, förvisso var hon ensam men de kunde inte veta det, de kunde inte veta ifall hon var ledare över ett gäng som kommit in i olika etapper till staden. De hade tagit in henne i deras grupp utan att tveka. Hon fnös tyst, hon hade nästan god lust att döda dem bara för att de skulle veta att de inte skulle lita på folk så lätt. Hade hon haft en mindre arme hade det inte varit några problem.
Dragor granskade henne och hon skänklade på honom för att hålla farten. Hon hade ingen lust att prata med någon av dem just då, hon undrade vad som egentligen skulle hända ifall de släppte in fel främling, de skulle antagligen dö. Hon hade ingen lust att dö för deras sak, hon kanske borde försöka finna ett sätt att ta sig hem. Men hon visste inte hur hon skulle göra det? Kanske kunde hon kontakt någon där hemma, men hon trodde inte det.
Kiera suckade då de red in i staden. Den var grå och dyster som om det aldrig funnits någon lycka där. Husen var mer ruiner än hus och det verkade som om vädret hade fått härja här fritt och förstöra den.
Fudo valde ut ett hus och hon såg på det, det var antagligen lika bra som något annat. Hon satte av Dragor då han inte gett henne något tecken på fara. Hon sadlade av hästen och tog betslet ur hans mun, borstade honom innan hon gav honom ett äpple och lät honom springa iväg. Kiera gick in i huset och bestämde sig för att ta sig till taket. Trapporna i huset verkade inte direkt stabile och på ett ställe fick hon hoppa över då en större del av trappan rasat. Det var en aning problematiskt bärandes på sin utrustning och Dragors sadel och träns. Men hon kom snart upp till taket. Himlen låg klar ovan för henne och hon såg på de konstiga stjärnorna, de var inte de samma som hon hade hemma. Kiera tog fram manteln och en filt och la sig ner med sadeln som huvudkudde. Hon såg upp på himlen och funderade på varför hon ens var här? Varför hjälpte hon ens dessa människorna, vad hade hon att vinna på det egentligen?

Kiera hade inte kunnat sova. Hon visste inte varför men det var något som bekymrade henne, något som kändes fel. Hon satte sig upp efter en stund och såg ner på den öde staden, de hade sagt att det skulle komma monster när natten föll men inga hade kommit, kanske var det det som störde henne. Hon ville vara beredd och när saker och ting avvek ifrån sitt normala beteende var det bekymrande. Hon reste sig upp och la handen på höften, hon funderade på om hon skulle ge sig av in i staden för att se om hon kunde finna några monster, men hon övergav den idén, hon visste att hon inte skulle klara sig ensam om det kom för många av dem.
Kiera vände sig om när hon hörde hovar som slog mot marken och hon såg Yuu lämna en av byggnaderna och hon bestämde sig för att hon lika väl kunde rida efter honom som att sitta stilla på taket. Kiera plockade upp sin utrustning och rörde sig tyst och snabbt genom huset, hon visslade på Dragor när hon kom ut och hästen kom snart fram till henne.
"Hej" sa hon och klappade hästen innan hon sadlade och betslade honom och satte upp. Kiera skänklade lätt på Dragor för att hinna ifatt Yuu, det tog henne inte lång tid och snart red hon bredvid mannen.
"Så vart skall herr Yuu?" frågade hon och såg på honom.