HP AL-GI

Jag blödde från överläppen.
- Du och Andreas får inte lämna det här huset, sa mor argt.
- Det kan du fan inte bestämma, sa Andreas argt.
Mor slog honom också.

Jag sprang det fortaste jag kunde mot huset och ryckte upp dörren utan att ens tänka på att knacka.
- Alex!!! Är du okej?!
Jag såg hur Alex låg där på golvet och blödde på överläppen.

Jag kollade upp på Siri.
- Jag är okej, sa jag tyst.
Jag hörde Andreas skrika av smärta.

- Nej det är ni inte alls!", svarade jag förskräckt.
Andreas låg på golvet. Han skrek.
- Vill ni komma över ett tag?", sa jag snabbt, för jag såg hur deras mor ilsknare till och gick sakta med bestämda steg mot mig.

Jag skyndade fram till honom och han blödde kraftigt från ett stort sår i sidan.
Jag började gråta och försökte hjälpa Andreas.
- Siri snälla hjälp mig, grät jag.

- Jag försöker ta mig... uff!", Alexandras mor knuffade ut mig ner för deras trappor och skrek:
- Stick! Jävla snor unge!
Jag började gråtande springa bort mot mitt hus.

- Du låter henne vara, skrek jag.
Min mor slog mig och slog mig.
- Du borde vårda ditt språk, sa mor och gick.
Jag bar upp Andres och skyndade hem till Siri.

Jag satte mig i soffan och tog fram en linda. Jag lindade runt och runt benett som träffat hårt mot sten trappan. Jag märkte att lindan bara blev blodig så jag tog av den och torkade det lite. Just då kom Alexandra rusande in.

Jag grät.
- Du måste hjälpa mig med Andreas, grät jag.

- Ja, jag förstår det nu!", sa jag, knöt fast bindan och haltade fram till Alex och kramade henne hårt.
- Tror du vi kan ta Andreas till mig eller ska vi smyga över till honom?