kampen mot umbrigd

- Vi tycker mycket om dig även om du är en Malfoy, sa jag allvarligt och tittade Alex rakt i ögonen.

- Tack är så glad att ni struntar i vilka som är mina föräldrar, sa jag glatt.

- Äh, såklart att vi inte bryr oss, svarade jag, lika glatt som Alex. Du .r du och det är huvudsaken.

- Tack, sa jag och log.

- Det var så lite! sa jag. Du är min första vän!
Det var sant. Vartenda ord.

Jag satt mig ner bredvid Bella.
- Får jag fläta dit hår? frågade jag.

-Självklart! utropade jag. Jag älskar när man pysslar med mitt hår! Det är ju liksom rätt långt och så...

Jag började fläta Bellas hår.

Jag älskade den där pirrande känslan när någon flätar mitt hår. Det kittlades när Alex nuddade min hårbotten med hennes fingrar, och just den känslan, just den, var en av de bästa sakerna med att ha långt hår.
Det blev en väldigt lång fläta.
- Tack! sa jag.

- Så klart, sa jag.