Prs mellan yerawizardthea & syrup

Varför ville jag hålla kvar hans hand när den rörde vid min? Varför bultar mitt hjärta? Varför är han så gullig?
Och det mina vänner får ni reda på i nästa avsnitt av Theas tankar, tänker jag och ler lite.
"Tack så mycket, det var jättesnällt av dig!" sa jag tyst men glatt.
"Piggelin smakar blä! Efter mina erfarenheter iallafall." säger jag och räcker ut tungan. Juste jag har fortfarande godisen i munnen. Jag spottar snabbt ut den i påsen. "Tack! För att du hittade påsen alltså!" säger jag lite i förbifarten.

"Äsch, det var inget. Påminn mig om att följande gåmger ge korten till dig så slipper de gå till spillo!" Det var inte bara av den orsaken riktigt, men vad vet hon om det? Hon kan inte läsa mina tankar, hoppas jag!
"Well, de har alltid funnits där under" svarar jag och hindrar mig i sista stund från att knyta ihop påsen, "ska du prova någon mer eller ska jag knyta den?" Det var lika bra att fråga.

"Yay! Tacktack!" säger jag och studsar upp och ned på sätet med ett jättestort leende.
"JAG VET!" säger jag entusiastiskt. "Vill du leka en lek?" frågar jag med ett stort leende.

Hennes beteende var minst sagt... Bedårande faktiskt, samtidigt som det var en aning skrämmande. Om jag skulle känna henne bättre skulle det vara okej, men nu vet jag inte hur jag sla reagera riktigt. Var det så här hon är? Jag höjer frågande på ena ögonbrynet innan jag ler snett.
"Vad ska vi leka då?" frågar jag oxh lägger undan påsen. Det var ett väldigt bra tag sedan jag lekte senast.

Jag gör en konstpaus och vickar på ögonbrynen samtidigt som jag ler som ett fån.
"Ska vi typ se vem som kan äta bönor och den som behöver spotta ut.. Behöver säga en sanning om sig själv?" Det sista säger jag lite osäkert, eftersom jag bara hittade på det i ögonblicket.

Åh Gud. Hur kan hon, även när hon troligen gör sig till, se så oerhört söt ut och få mitt hjärta att klappa som en dåre? Det är inte normalt. Skärp till dig nu, Moller!
"Visst, låter kul! Vem börjar?" frågar jag och flyttar mig längre fram på sätet så att jag komner närmare.

Han flyttade sig närmare. Åh gud. Jag blir röd som en tomat och säger:
"Jag åt en sist, nu är det din tur!"
Medans jag räcker ut tungan.
Hur barnslig är jag på en skala ett till tio?
Gode så barnslig. Great work Thea! Tänker jag och himla med ögonen i mina tankar.

"Okay, sure" säger jag och tar en böna på måfå. En röd en. Sist jag åt en röd så var det hundmat, torkad hundmat. Det vsr nog det värsta. Jag ryser av tanken innan jag för den mot munnen, och innerligt hoppas att det är något gott. Som jordgubbar. Smaken var inte den bästa kan man väl säga. Lite metallisk, ungefär. Men jag utstår det ändå och sväljer, en aning tårögd av smaken.
"Usch, jag tror att det var någon insekt eller något. Typ tusenfoting!" säger jag och gör en grimas. "Din tur!"

Jag skrattar lite lätt medans jag väljer en gul en. "Jag tänker utmana ödet!" säger jag och ler medans jag stoppar den i munnen. Oftast brukar de gula vara snor eller nåt sånt. Men just idag hade jag tur..
"Det var potatischips" säger jag och ler ännu större medans jag sväljer.
"Din tur!"

"Det skulle jag spotta ut direkt! Nej jag skojar bara, så illa smakar det inte" säger jag och får tag i en brun böna. Jag sväljer hårt då jag ser på den. "Ska jag våga?" frågar jag och flackar med blicken mellan bönan och henne. Innan hennes svar stoppar jag den i munnen, men precis då känner jag smaken och rycker åt mig plastpåsen och spottar ut den.
"Spya...." kvider jag och drar med handleden över min mun. Jag försöker fundera ut något som hon skulle kunna tänkas vilja veta om mig, men kommer inte på någonting bra.
"En sanning om mig är att jag inte är särskilt bra i sociala ssmmanhang."