Prs mellan Julia Ginny Potter och Harry-Potter-Bokslukaren

Malfoy såg ut att rodna, och det var huvudsaken. Jag ville inte skada Julia (eller kanske lite) utan det var mest Malfoy.
"Det må jag då säga!" sa professor Lupin med ett skratt. "Ni verkar ha hamnat i luven på varandra. Men sa ni Harry?"
Han vandrade fram till Harry.
"Harry Potter" sa han. "Är det du?"
Han nickade. Jag såg att professor Lupin viskade något i hans öra, och sen gick han tillbaka till resten av klassen.

- Jag drar, sa jag och gick.

Jag såg att Lupin sprang efter henne.
"Hon har vaknat på fel sida!" sa jag till Harry och han skrattade.
"Vad var det Lupin sa?" sa jag till honom.
"Han ville träffa mig ikväll" sa Harry.
"Okej" sa jag. "Varför?"
"Ingen aning" sa Harry och vi såg att Lupin kom tillbaks med en gråtande Julia.

Jag satt mig bredvid Hermione och la huvudet på bänken och grät.
- Julia är allt bra? frågade Hermione.
- Nej, grät jag.
- Vill du berätta? frågade Hermione.
- Mina föräldrar är döda, grät jag.
Hermione fick tårar i ögona och kramade om mig.
- Det är därför jag är med Draco för han tröstar mig, grät jag.

Jag hörde vad Julia sa och sprang fram till henne.
"Harrys föräldrar är också döda!" sa jag. "Han kan också stötta dig!"
Till min förvåning stoppade professor Lupin inte mig. Han log och bad oss att gå in i ett annat rum så att klassen inte behövde höra.
Chockad gick jag in i rummet bredvid med Julia.

- jag behöver inte er, sa jag argt.
- Du frågade hur min sommar hade varit och jag sa sådär du frågade aldrig varför den hade varit sådär, skrek jag argt.

"Nej det är klart!" sa jag argt. "Om man säger att det är sådär är det ju varken bra eller dåligt!"

- Mina föräldrar dog men du bryr dig inte, skrek jag argt.

"Men jag visste ju inte det!" sa jag med gråten i halsen. "Jag är jätteledsen, men du kunde väl ha berättat!"

- Visst har ska du få veta allt dom dog dagen innan jag skulle åka till hogwarts, skrek jag.