Syrets tid - År 3000

"Tro mig. Det är en regel man håller." Hon såg på henne."Det går inte för en vampyr att döda dig om du.. vi säger tillhör mig. Är jag din mästare så är du bara min. " Hon såg på henne och sjönk ner vid hennes sida.
"Jag vet och jag ger dig ett val. Att känna dig trygg i din frihet. Men om du går runt huset så kommer hans lakejer att ta dig. Men han nöjer sig inte att andra dödar hans offer. Han vill göra diet själv."Hon såg på henne med en sorgsen blick.
"Jag vill inte tvinga dig men du blir ändå fri och jag ser dig inte som min leksk utan min vän. "

Hon begravde ansiktet i knät och bet sig i armen.
"Åh, jag hatar att behöva välja mellan det här! Pest eller kolera."
Men hade hon något val? Hon ville definitivt inte dö, och hon var rätt säker på att det var det som skulle hända om den här Claude fick tag på henne. Men kunde hon lita på Arida? Hon hade trots allt bara känt henne i en dag. Och hon hade dessutom varit gift med den där typen. Vem visste hur mycket de faktiskt hade gemensamt?!
"Fan, det är väl bara att bita ihop, om du ursäktar skämtet."
Hon tittade upp från knäet och såg på Arida.
"Hellre din ägodel än död."

Hon såg på henne och log och nickade.
"Ska vi gå in?" Hon pekade på dörren och såg sedan ner.
"Vill du veta hur en annan vampyrs människa smakar för oss?" Hon log lite.
"Det är så vidrigt att det är kul om Claud vill bita dig då." Hon skrattade medan hon log mot henne."Du ska självklart få ett rum att vila dig i och när du käner dig redo att ge dig av sen så får du gå." Hon såg på henne med sina varma ögon.

Hon reste sig upp och ruskade på sig.
"Ja, det är väl bara att köra då. Men en sak till bara - han behöver ju inte bita mig för att döda mig. Det räcker med en kniv i ryggen. Eller valfritt skjutvapen om han inte vill komma nära."
Hon sparkade lätt med kängan i väggen. Det fanns så många osäkerheter. Hon visste inte alls när hon skulle kunna sova med båda ögonen stängda igen.

"Tro mig. Claud vill inte döda någon på det viset." Hon log. "En av hans svagheter. Tänk dig människo skit och sen hundskit. Maximera smaken och lukten med ungefär 100 och sen bit." Hon log. "Du kommer lukta så för honom. Han kommer inte vilja döda diig jag lovar." Hon började gå in.

Hon rynkade på näsan.
"Charmerande... Vilken parfym."
Hon följde efter Arida in i lägenheten, trots att varenda nerv i henne skrek att hon skulle springa åt andra hållet.

Arida skrattade mjukt och drog upp henne på fötter.
"Men vi ska äta först så du får något i magen." Hon såg hissdörrarna slås upp och några unga men kom ut och gick synkrosierat till henne och bugade sig.
"Sluta ni behöver inte vara så formella. Jag är inte så viktig" Muttrade hon

Hon höjde ögonbrynet åt den underdåniga gruppen män men valde att inte kommentera det. I stället svarade hon:
"Något att äta vore gott, jag är utsvulten."

Hon log och låste upp den stora lägenheten och visade ins sina gäster och log mot dem.
"Så hur mår alla i dag?" Hon såg på männen som log mot henne.
"Bara bra" Svarade alla och Arida skratade till.
"Bra att höra."

Halo höll sig i bakgrunden, hon visste inte riktigt hur hon skulle förhålla sig till alla dom här männen. Bäst att avvakta och se vartåt saker drog.