Spegel Spegel på väggen där
Forum > Fanfiction > Spegel Spegel på väggen där
| Användare | Inlägg |
|---|---|
Borttagen
|
Jag vill bara säga hur glad jag är att det har blivit så många som läser, och att de flesta av er tycker om den
 Vill bara påminna er om att ni gärna får fråga om något är oklart eller så. Här har ni kapitel sju. Ja, jag vet att det här kapitlet inte är lika bra och spännande som de tidigare, men se det som en uppladdning inför något riktigt bra Kanske var det inte mitt fel att allt det där hände. Det var definitivt mitt fel att allt det där hände, och jag vet inte ens hur jag kan fortsätta det här. Om jag kan fortsätta det här. Jag menar... Jag började skriva ner händelseförloppet för att jag skulle få dig att förstå att jag var oskyldig, och för att jag skulle få stanna här, men ju mer jag ser tillbaka på allt inser jag att jag varken var oskyldig eller borde få stanna. Beslutet är upp till dig (om du fortfarande läser), och jag vet inte själv vilket du borde ta. Den här delen, eller "kapitlet", som jag har valt att kalla det, är kanske lite kortare än de tidigare. Det är för att du säkert ska få ett sammanhang i allt som var på gång. KAPITEL SJU: VAD HÄNDER MED ISABELLE? Både september och oktober försvann med ilfart. Jag visste inte vart tiden tog vägen. Ibland gick den för snabbt för att jag riktigt skulle hänga med. Chen hade flera gånger försökt få ur mig vad jag gjorde när jag gick iväg, och Adam pratade jag knappt med alls längre. Han hade varit sur på mig i ett bra tag, och jag visste inte varför. Däremot hade jag träffat på Alicia allt oftare i korridorerna och på lektionerna, men aldrig ensam. Det var tur, för jag hade fått en underlig känsla av att hon inte alltid bara råkade vara där jag var, utan att det var med mening. Jag visste inte vad hon ville mig eller varför jag kom på henne med att stirra på mig ibland, men det kändes minst sagt obehagligt. Jag hade haft tur med skalbaggsögonen, som var en av ingredienserna jag behövde samla in. De hade, som tur var, funnits i mitt eget förråd av trolldrycksingredienser. Jag hade alltså två av åtta ingredienser samlade, och jag visste inte vilken jag skulle ta härnäst. Den gröna mamban skulle jag ge mig på först när det blev vinter och ormen höll sig mer passiv i växthusets mörker. En Hogsmeade-helg var också på väg, så det skulle bli ett bra läge för mig att ta en flaska eldwhisky (vilket också var en ingrediens) från "Tre kvastar". Jag hade tänkt gå dit själv, men den planen grusades den andra november när jag träffade på Adam i Entréhallen på min väg ut till en lektion i skötsel och vård av magiska djur. Jag minns hur han stod med en fot på trappans nedersta fotsteg och såg på mig. Med ett sting i hjärtat såg jag att han, precis som jag, stod ensam. Han kanske väntade på mig? Jag sköt genast undan den löjliga tanken, för vi hade knappt talats vid på över en månad nu. "Isabelle", sade han allvarligt. "Kan jag få prata med dig?" "Javisst. Prata på du bara", svarade jag närapå automatiskt. Liam hade så stort inflytande över mig att jag knappt visste när någon pratade med mig längre. Det var underligt. Som om jag levde i en dröm där någon annan styrde mig. Adam tog mig åt sidan. Han såg in i mina ögon. "Vad är det som pågår?", frågade han mig. "Ingenting", svarade jag med nästan en monoton röst. "Någonting är fel", sade Adam bestämt. "Chen har också märkt det. Om du berättar så kan vi hjälpa dig." Jag skakade på huvudet. "Jag behöver ingen hjälp. Jag mår fint." "Du mår inte fint. Jag trodde först att du dissade mig den där dagen i biblioteket, men du är inte dig själv." Jag såg förvirrat på honom en stund innan den bit av mig som fortfarande fanns kvar förstod vad det handlade om. "Biblioteket", upprepade jag och entonigheten i min röst släppte. "Förlåt. Det var inte för att jag inte gillar dig eller något." "Så du gillar mig?" Den lilla del av mig som fanns kvar försökte desperat behålla kontrollen över mig, medan den andra delen av mig försökte ta tillbaka taget den hade om mig. "Jag...", det var som att jag försökte klämma fram orden, för jag visste att jag inte skulle ha lång tid kvar innan jag försvann igen. "Jag tror det." Adam verkade inte veta vad han skulle säga. "Tack. Vill du träffa mig på Tre kvastar under Hogsmeadehelgen? Jag vill veta vad som är på gång med dig. Om du vill berätta det då så vore det toppen." Jag nickade och tänkte faktiskt att jag nog skulle berätta allt. Någon mer behövde kanske veta. Sedan gled mitt medvetande undan och den del som var Liams tog över igen. "Isabelle?" Han såg på mig. "Din är tom igen. Isabelle?" Jag bara log mot honom, och svarade lika lugnt som tidigare, som om inget hade hänt. "Jag måste gå nu." Sedan gick jag ifrån honom utan att vända mig om. Nu skulle jag skaffa ett par ingredienser till. Hagrid verkade inte ha några nifflare alls, så jag var tvungen att hitta mjölk från en på något annat ställe. Däremot hade han gräslök i sitt fält, så jag tog lite när ingen verkade se på, och lade det i fickan på klädnaden. Nu hade jag tre ingredienser. Bara fem kvar. --- Adam såg stumt kvar och såg efter Isabelle. Hon var konstig, tänkte han. Hade hon alltid varit sådan? Han trodde inte det. Något var på gång, och han hoppades få ur henne vad när de träffades i Hogsmeade i helgen. Det var som om Isabelle inte riktigt var Isabelle. Adam hade hört talas om elever som hade gått in i väggen under sitt femte år på grund av GET-examen, men Isabelle hade alltid varit arbetsam på lektionerba, och det verkade inte som om hon var stressad nu heller. Bara frånvarande. Adam var orolig för henne. Han trodde inte längre att hon hade låtit bli att dyka upp i biblioteket för att hon inte gillade honom. Någonting annat var på gång. Nu hade iallafall Adam stämt träff med henne, och han tänkte inte låta henne undkomma så lätt den här gången. --- Chen träffade på Daniel på sin väg mot förvandlingskonst-klassrummet. "Hej", sade Daniel. Han stannade upp och fixerade de mörkbruna ögonen på Chen. "Hej", svarade Chen och kände sig plötsligt lite gladare. "Vad ska du ha för lektion nu?" "Förvandlingskonst. Du?" "Försvar mot svartkonster." "Okej", svarade Chen. Det blev en sekunds tystnad. "Ska du med till Hogsmeade?", svarade Daniel sen. Chen kunde höra hans röst darra en aning. Han verkade nervös. "Nej, jag tror inte det", sade Chen tyst. Hon hade ingen att umgås med där, så hon trodde inte att det skulle vara värt det att gå dit och vara ensam. "Synd. Annars hade vi kunnat träffas på Tre kvastar..." Daniel såg hoppfullt på Chen, som inte visste vad hon skulle svara. Hon sänkte rösten. "Varför har du blivit så snäll, Daniel? Du mobbade alltid mig och Issa innan." "Jag vet. Förlåt. Det var Alicia som fick mig att göra det, men jag vill inte vara med henne längre. Jag vill hellre vara med dig och Isabelle. Var är Isabelle förresten? Du är nästan alltid ensam." "Jag vet inte", svarade Chen kort. "Ska vi säga Tre kvastar då?" "Javisst", svarade Daniel glatt. "Det ska bli kul att gå ut med dig." "Gå ut... Menar du som en dejt?", frågade Chen och ångrade genast att hon hade frågat. Daniel såg minst lika generad ut som hon kände sig. "Ja. Det är vad jag menar", sade han. "Bra", svarade Chen efter en aning betänketid. "Det blir toppen. Jag måste nog gå nu, så inte McGonnagal blir arg på mig. Hej då." Hon vinkade mot Daniel. Han vinkade tillbaka. Sedan gick han också iväg till sin lektion. --- Alicia skulle för sin del inte åka till Hogsmeade. Hon skulle vara kvar på skolan och planera hur hon skulle gå tillväga. Hon hade länge bevakat Isabelle nu, lärt sig var hon brukade plugga och när hon var ensam. Hon hade också (med ett styng av svartsjuka) sett Isabelle gå in på Liams toalett. Det var där hon var tvungen att göra det. Det visste hon. Alla andra ställen var för utsatta. Hon ville inte att någon annan skulle se det. Hon ville inte att någon skulle veta att det var Alicia som var mördaren. Men när? När var rätt tillfälle? Alicia förstod fortfarande inte riktigt där med den gröna mamban. Vad skulle Isabelle med den till? Det hade hon bestämt sig för att undersöka under tiden Isabelle var borta. Det var därför hon med snabba steg rörde sig ner mot fängelsehålan den lördag när de flesta var i Hogsmeade. Hon tänkte prata med professor Snape. Alicia knackade på dörren ett par gånger och fick vänta ett tag innan den öppnades. I dörröppningen stod läraren, respektingivande och en aning läskig, tyckte Alicia. "Vad gör du här, Moore?" "Jo... det är så att min... moster är sjuk och min mamma ska blanda till ett botemedel. Ett med en ingrediens från en grön mamba. Jag tror att hon har hittat fel recept. Vad tror ni, professorn?" "Att ni borde ta henne till St. Mungos sjukhus för magiska sjukdomar och..." Alicia avbröt honom med ett låtsat snyftande. "Snälla professorn. Hjälp mig." "Jag... Okej. Låt gå för det då. Det finns bara ett litet antal motgifter som innehåller delar från en grön mamba och det är då tänderna eller giftet som används. Din mamma är på fel spår, för motgifterna med en sådan ingrediens används bara mot kraftiga förhäxningar. Tio poängs avdrag för att du slösade min tid. Ge dig iväg nu, Moore." Alicia hade huvudet fullt surrande av tankar när hon började gå mot Slytherins uppehållsrum. Isabelle skulle stoppa en förbannelse. Det kunde väl inte vara den som höll kvar Liam i spegeln? Alicia visste om förbannelsen, för hon hade själv frågat Liam om den förra året. Så Isabelle gjorde alltså ett motmedel för att få ut Liam ur spegeln? Det förändrade saker och ting. Alicia bestämde sig för att låta Isabelle släppa ut Liam först. Sedan skulle Alicia döda henne. Efter det skulle livet bli perfekt. Det skulle bara vara Alicia och en förkroppsligad, riktig Liam för alltid. Jag inser nu att jag inte kan sluta skriva. Så länge du läser, skriver jag. Annars kommer jag aldrig kunna få rätsida på allt som hänt. Annars kommer jag aldrig kunna lägga ihop min, Adams, Chens, Alicias och Daniels historia till en. Det är nämligen det jag håller på med nu. Jag försöker lägga ihop allas synvinklar så att historien ska bli så korrekt som möjligt, och jag har inte ändrat någonting vid de andras berättelser. Jag hoppas att du tänker på dem också när du läser det här, för det handlar lika mycket om dem som det gör om mig. Döm inte Alicia, Adam, Chen eller Daniel för hårt innan du har hört allt jag vill säga. Jag vill också be om ursäkt för ännu en sak. Det kommer att finnas brister i historien. Ställen där jag helt enkelt inte vet vad som hände. Antingen för att de andra vägrat berätta sin syn på saken eller för att jag helt enkelt inte minns vad som hände. 14 maj, 2014 20:35
Detta inlägg ändrades senast 2014-05-14 kl. 21:01
|
|
MissFniss
Elev 
|
Gosh, så grymt bra o: ♥
 
14 maj, 2014 20:55 |
|
HP_Maja
Elev 
|
AHH DU ÄR SÅ BRA!!!
GIVE ME YOUR BRAIN!!!! Någonstans låångt därinne måste allt finnas. Varje litet kapitel.. Mer. Nu. Jag tror att allt kommer krascha snart. Poff The marauder's map 14 maj, 2014 21:02 |
|
Privet Drive
Elev 
|
Som vanligt, helt underbart!
14 maj, 2014 21:10 |
|
NellieGranger
Elev 
|
Superbra, som alltid! Mer, mer, mer!
 14 maj, 2014 21:35 |
|
Borttagen
|
*bevakar*
Jag har sträckläst alla kapitel och jag gillar handlingen. Du skriver väldigt spännande och bra. 18 maj, 2014 08:16 |
|
Borttagen
|
Jag vill ha din fantasi!!! xd
Du en sjukt bra fantasi och du är skitduktig ♥ Allltså... det är någonting skumt med den där Liam. Han är lite som när Woldemort besitter folk :s 18 maj, 2014 09:49 |
|
Borttagen
|
Alltså gaaaaaah vad du skriver bra!!!!!!!!!!!
Spoiler: Tryck här för att visa! 18 maj, 2014 11:56 |
|
PPP
Elev 
|
Bevakar helt klart!
18 maj, 2014 12:57 |
|
Borttagen
|
Tack hörni! Och tack för att ni läser. Älskar er ♥
Jag tror att jag snart har berättat färdigt nu. Snart, men inte än borde du ha fått en klar bild över hela situationen. KAPITEL ÅTTA: TVÅ UNDERLIGA DEJTER Vi var nu inne i november månad, och första snöfallet kom. Men snön lade sig också min oro, och känslan över att något (eller någon) hade tagit över mig. Jag kände mig faktiskt nästan som vanligt lördagen den sjunde november då Hogsmeadehelgen skulle vara. Det var konstigt hur skönt det kändes att den där besattheten som varit över mig hade släppt, men samtidigt var det som en bit av mig (om än hur tillfälligt) gått förlorad. Om jag ska jämföra mitt tillstånd med någonting så du lättare förstår, så är det närmaste ett sommarlov som börjat helt utan förvarning från ett jobb eller en skola man verkligen älskar. Så kändes det. Förlåt. Jag är dålig med ord. I alla fall dålig på att förklara vad jag känner, men det kanske har mer med min oförmåga att uttrycka känslor än att skriva ner dem. Trots att det kändes skönt att återigen vara Isabelle Smith, så visste jag att jag nu var tvungen att ta tag i och ta hand om mina egna problem. Jag började med att prata med Chen. Jag sprang ikapp henne i skocken av elever som skulle till Hogsmeade. "Chen! Chen! Vänta!" Chen stannade upp och tittade på mig, himlade med ögonen och väntade till sist in mig. "Vad är det?", frågade hon med en ton som lät misstänksam och avvaktande i mina öron. "Förlåt", sade jag. "Jag vet att jag har varit dum. Förlåter du mig?" Jag sade inget om Liam eller min besatthet, för jag trodde inte att Chen skulle tro mig. Det var ju trots allt en ganska underlig historia. "Jag förlåter dig. Chen kilade in sin arm under min, och jag kände att livet ändå var ganska enkelt ibland. "Kan vi vara tillsammans i Hogsmeade idag då?" "Nej", svarade Chen genast och rodnade en aning. "Vem ska du träffa?", frågade jag, plötsligt nyfiken. "Det vill du allt veta va?" "Förlåt. Jag hade ingen rätt att fråga." Det var då jag (med en viss nervös känsla) kom på att jag hade en egen träff. "Jag ska träffa Adam." "Va?" Chen vände sig plötsligt intresserad mot mig. "När bjöd du ut honom?" "Han bjöd faktiskt ut mig", svarade jag en aning stött. Chen log, och allt kändes nästan som förr igen. "Kul. Men du... bli inte arg nu. Den jag ska träffa är Daniel." "Daniel? Alicias Daniel? Det är klart att jag inte blir arg. Kanske lite förvånad, men inte arg." Chen nickade. "Han har faktiskt varit riktigt schysst när du... När du har varit borta." Jag skämdes över mig själv. Hur hade jag kunnat lämna Chen så ensam? Hur kunde jag ha varit så egoistisk? --- Alicia gick precis bakom Isabelle och Chen, och hörde vartenda ord. Hur kunde Daniel svika henne så? Alicia blev sugen på att inte bara döda Isabelle utan också Chen. Daniel var hennes kompis. Hennes och ingen annans. Förräderi, tänkte hon upproriskt när hon följde i Isabelles och Chens fotspår i snön mot Hogsmeade. Kanske borde hon inte reagera så här? Hon hade inte umgåtts med Daniel på ett bra tag i alla fall, så hon borde väl egentligen inte bry sig? Alicia själv var inte kär i Daniel. Nej, för henne fanns bara Liam. Det var därför hon förtjänade att vara tillsammans med Liam mer än Isabelle gjorde. Isabelle gillade Adam också, det kunde vem som helst se. Alicia gillade bara Liam och ingen annan. --- Daniel satt med blicken nervöst flackande. Han hade önskat länge att den här dagen skulle komma, och nu var den här. Han skulle äntligen få träffa Chen på tu man hand. Hon hade inte kommit in i värdshuset ännu, trodde Daniel åtminstone. Tre kvastar var så fullpackat att Chen mycket väl skulle kunna vara någonstans i folkmyllret. Daniel var nervös och började få handsvett. Vad skulle han göra när Chen dök upp? Kyssa hennes hand? Vinka? Nej, han ville inte verka för sliskig eller som en sexåring. En kram kunde han väl ge henne? Daniel hann knappt tänka färdigt tanken innan han såg Chens gestalt bakom en grupp förstaårselever. Daniel ställde sig upp. Hon var vackrare än någonsin med snöflingorna som fastnat i hennes hår och hennes matchande, gräddvita vantar och mössa. "Hej", sade Daniel glatt, och kunde inte låta bli att le med hela ansiktet. Chen log mot någon och vinkade. Daniel såg Isabelle försvinna iväg från deras bord. "Hej", svarade Chen lika glatt och kramade om Daniel. De satte sig ner vid det lilla skrangliga bordet och Chen tog av sig sina ytterkläder. Det tog sedan en stund innan någon av de sade någonting alls. Till sist tog Chen till orda. "Varför?" "Varför vad?", frågade Daniel. Vad hade han nu gjort för fel?" "Varför bjöd du ut mig? Förlåt för min misstänksamhet." "Det är lugnt", sade han. "Jag hade nog varit ganska misstänksam i ditt ställe." Hjärtat sjönk i bröstet på honom. Chen var inte här för att hon gillade honom. Hon var här för att ta reda på varför hon hade blivit utbjuden av honom överhuvudtaget. "Jag bjöd ut dig för att jag gillar dig antar jag." Rodnaden steg på hans kinder. "Men förut...", fortsatte Chen. Daniel avbröt henne. "Förut hängde jag med Alicia för att jag var tvungen. Jag ville aldrig vara elak. Inte mot slutet i alla fall. Jag ville vara med er som faktiskt är schyssta. Dessutom har inte Alicia varit så närvarande på sistone." "Vad menar du?", frågade Chen, som verkade bli allt mer intresserad av vad Daniel hade att säga. "Att hon gör något annat utan att vilja berätta för mig vad." "Det är samma med Isabelle", svarade Chen. hon försvinner iväg hela tiden och jag får aldrig veta vad det handlar om. Tror du att det är om GET-examen? Att de är nervösa eller stressade eller nåt?" "Hm... Nej, jag tror inte det", svarade Daniel ärligt. "Alicia började vara sån här redan förra året, och hon har aldrig oroat sig så mycket inför prov." "Vi borde ta reda på vad det är, eller om det inte går, åtminstone röra om i grytan en aning." "Ja", svarade Daniel tankfullt. "Röra om i grytan." --- Under tiden var jag på väg mot Adams bord. För en gångs skull var inte Dylan med honom, och det kändes skönt. Jag ville vara ensam med Adam, och ta till vara på det här tillfället, för jag visste aldrig när jag skulle upphöra att vara mig själv igen. Mitt hjärta bankade snabbare och hårdare än vanligt och jag ville knappt tro att det var sant att jag skulle på dejt med Adam. Eller var det en dejt? Han kanske bara ville höra hur jag mådde eller något? Det hade nästan låtit så när han bjöd ut mig. Adam gav mig en varm kram och jag slog mig ner mittemot honom. Jag tog av mig jackan och mössan. "Jag hoppas att det inte gör något, men jag tog mig friheten att beställa två honungsöl åt oss. Det tar nog ett tag innan de kommer, för Rosmerta verkade ha mycket att göra idag." "Inte undra på", sade jag och såg mig omkring på alla gäster därinne. "Hon verkade väldigt upptagen. Det var nästan så att jag... Förlåt, jag pratar för mycket. Jag brukar göra det när jag blir nervös." "Är du nervös?", frågade jag och kände hjärtat dunka ännu snabbare. "Alltså inte nervös men..." Jag kunde se rodnaden stiga upp för Adams hals, och jag log. "Det är okej", sade jag för att hjälpa honom ur knipan. "Jag är också lite nervös." Adam log bara mot mig. "Jag trodde att du skulle dyka upp idag, fast det trodde jag också att du skulle göra den där dagen i biblioteket eller på någon av mina gobbstensmatcher." "Förlåt", svarade jag. "Jag har inte riktigt varit mig själv på sistone." "Nej, jag vet det", svarade han. "Vad är på gång, Isabelle?" Jag svarade med en sanning och en lögn. "Jag sover knappt. Jag tror det är GET-examen." Adam granskade mig noga innan han svarade. "Du behöver inte hålla saker dolda för mig. Det är okej." Han tog min hand, och det kändes genast som att varma strålar strömmade ut från våra sammanlänkade händer direkt till mitt hjärta. All magi jag någonsin känt till var ingenting i förhållande till det här. Det här var riktig magi. Jag var rädd att Adam skulle släppa, men det gjorde han inte. Han hade också känt det, det syntes på hans ansiktsuttryck. Mitt hjärta dunkade som aldrig förr. Sedan hände något. Jag tappade greppet. Den andra delen av mig tog över. --- Adam såg hur Isabelle försvann och ersattes av Den andra Isabelle. Den han hade pratat med i entréhallen tidigare i veckan. Hennes blick blev underligt tom, och hon släppte Adams hand och reste sig hastigt upp utan en min. "Jag ska gå. Måste plugga." Hon vände hastigt om, med en chockad Adam efter sig. "Isabelle? Gå inte! Isabelle!" Isabelle vände sig inte om, utan till Adams stora förvåning tog hon bara en flaska från bardisken och försvann ut i kylan, utan både jacka och mössa. Adam sprang efter henne. "Isabelle! Din jacka!" Isabelle stannade äntligen och tog jackan och mössan ur Adams famn. "Tack", sade hon, men utan att le. Sedan vände hon om och gick på vägen som ledde tillbaka till Hogwarts. 19 maj, 2014 23:45 |
Du får inte svara på den här tråden.
Mugglarportalen