På havets botten.

Hon såg ner och räckte fram brickan och höll den stilla.
"Här har ni. Jag ska göra iordningen märkningen sedan. " Hon lät sorgsen och såg på flickan.

Co tog upp instrumenten roboten kommit med.
"Det här kommer bara att göra lite ont", försäkrade han flickan.

"Det är ett blodprov. Jag har gjort det förut. "
Hon kavlade upp ärmen och hon såg på honom och såg ner.
"Vad är märkning?"

((Vad är det för märkning??))

((Handleden. Sträckkoden för identeteten. Vem det är" )

((Aha))

"Jag kommer att placera din märkning på handleden", sa Co.
"Det är en streckkod så att alla ska känna igen din identitet. Veta vem du är."

"Men jag kan bara säga vem jag är."Hon såg på honom och såg på robotens hand. "Du har ingen! Så varför ska jag?!"
Roboten log. " Jag är en robot inget annat. Jag behöver ingen för jag är inte männsklig"

"Nej, här måste du ha en streckkod"

Hon såg sårad ut och vred bort hela kroppen och hon såg så liten ut. "Jag vill inte. Jag kommer döda" Hon svalde och rösten lät grötig."Nej jag vill inte" Hon såg sedan på blodprovnings redskapen och ett par handskar.

"Du kommer inte att dö", sa han lungt. Men han var faktiskt inte säker.