Zombieroll

Clove packade ner nödvändiga saker hon med i sin ryggsäck samt en trådsliten nalle då Carol inte såg. Faktiskt verkade det vara den enda saken Clove hade älskat, den enda saken som inte hennes mor fått fara över.
Dock gick hon till sitt sminkbord och plockade med sig schampo och liknande saker, Clove ville få av si den här smörjan, bli ordentligt ren och få på sig rena kläder. Kanske de kunde hitta något ställa att göra allt detta och tvätta med?
Hon gick vidare med Carol efter sig, hörde efter ljudet och som hon fruktat, eller kanske hoppats? Hördes det från föräldrarnas sovrum. Sakta öppnar hon dörren efter hon fått medkännande av Carol och går in. Clove stannade upp, hon hade intala sig detta men att se det var fruktansvärt, modern stod där, ruttnande och med tomma ögon.

Efter en timme eller två hade han fixat problemet med hippie-vagnen, och var snart ute på vägen igen. Medan han körde små-åt han på en av bön-burkarna i djup tanke. Han hade ingen direkt destination, han körde mest mot vilket läger som helst som inte skulle ge honom en för noggrann inspektion, men han väntade sig inte att hitta en inom en snar framtid.

Carol tittade på Cloves moder där hon stod i det stora vita rummet. Det var en stark kontrast, de vita väggarna, de ljusa gardinerna och solljuset som sken in genom fönsterna. Mitt i allt detta stod moderns ruttnande lik, det gråa skinnet och ett öppet sår på halsen, det gav en kontrast mellan den nya och gamla världen, mellan liv och död, vad som hade hänt med världen och hur de förr hade levt.
Carol såg att någon hade genomsökt rummet och hon var inte förvånad, hon hade snarare varit förvånad om det inte varit genomsökt.
Carol tittade på Clove och väntade på hennes move, hon drog sin kniv beredd på vad som skulle hända.

Clove gav ifrån sig något som lät som ett kvidande vilket självklart var det idiotiskaste hon kunde göra modern vände sig mot dem. Clove svalde och försökte hålla den darrande kniven stadigt i hand då hon tog ett steg mot modern. Sin far hade hon älskat och modern hade hon haft en skräckblandad respekt för. Hennes mor som levt på sin modellkarriär och fått henne att följa hennes spår. Vem var det som överlevt nu? Vem var det? Clove tog sig fram nästan sengångaraktigt mot modern visste att Carol fanns där som stöd och hjälp om det skulle behövas.
Clove var knappt medveten men i nästa minut log modern död vid hennes fötter och Clove såg ut att snart bryta ihop. Hon såg på Carol och viskade fram några ord.
"Kan vi bära ner henne och lägga henne vid far?" frågade hon bedjande, där under filten, kunde bli som deras grav. De hade ändå varit människor, hennes föräldrar.

Namn: Larry
Kön. Man
Utseende: Larry är ganska lång, stor och något tränad; med andra ord är han ganska normal i de flesta avseenden när det kommer till fysiska attribut. Efter katastrofen har hans blonda hår växt sig långt och tovigt, ett lätt skäggstubb hålls trimmat med en rostig sax.
På kroppen bär han en längre rock i svart och han har svarta kängor till det.
Byxorna är numera bruna och ganska slitna. Den tidigare vita undertröjan har också börjat skifta i brunt efter en livsstil ute på gatorna och i vildmarken.
Ålder: 29
Vapen: En järnstång.
Läger: Ensam och på fot.
Övrigt: Rollas
Rollare: Vergo

---------------

Larry stod och tittade in mot en liten samling hus; ett mindre, före detta, samhälle även om det nu endast var ett tillhåll för de levande döda. Tidigare hade han sett två kvinnor gå in bland husen och nu väntade han på att de skulle komma tillbaka; om de skulle komma tillbaka. Själv gömde han sig i omgivningen med ett fast grepp om sin järnstång; det var alltför ofta människor ville söka konflikter när de passerade och det var inget han tålde. Faktum var att han hade svårt att tåla människor överlag, oftast var de i vägen, oförmögna att sköta eller ta hand om sig själva och det var inget han stod ut med.
Med ett leende tog han sig upp i en övergiven trädkoja han hade haft som boning det senaste; han hade mat, vatten och ett utmärkt ställe att bevaka sina besökare från. Här och endast här kunde han känna sig säker vilket gjorde att han lutade sitt improviserade vapen till järnstång mot väggen; trots att det var simpelt hade det hjälpt honom i många fall, både som stickvapen och som krossvapen.
Med ett leende öppnade han en av konserverna och började äta ur den medan han tittade ut, i väntan på att kvinnorna skulle visa sig igen. Det senaste han såg var att de gick in ett av husen han hade rensat från en zombie tidigare den dagen men efter att ha letat igenom köket lämnade han huset, trots att han visste att en annan zombie huserade på ovanvåningen; det var inte likt honom då han alltid försökte rensa ut så många av monstren han kunde men just då hade han bara inte orkat och nu, ja, nu kunde någon annan få betala priset.

[Känner att jag inte alls har hängt med i det här rollet, så hoppar ur. ]

(samma här är jag rädd)

(( är det försent att joina eller? :' såg att du hade taggat mig Vildvittra men glömde att kolla in rollet x'D ))

Det är bara att komma med
Jag samt Cara är i ett hus Vergo utanför sen de andra spridna för vinden eller inte med så ingen har precis sett varandra ännu ^^

(( Okej tack för informationen, ska fixa mallen strax. Bara två frågor; vad är det för år och fungerar elektronik? :'D ))