Lovegood?

Bli inte arga nu, men jag kände för att skriva ett kapitel till idag!

15.
Stora Salen var sig lik. Ljusen dinglade i taket och alla elever satt och åt middag. Alla som hade åkt med tåget hade redan kommit dit. Jag tog farväl av Ginny och satte mig vid Ravenclaw-bordet, bredvid Luna.
"Varför skrek din pappa sådär?" frågade jag henne.
"Jag vet inte" sa Luna drömmande. "Bry dig inte om det, det måste ha varit smygspruttar..."
Jag fnissade till och återgick till middagen. Det var massor av rätter, som vanligt. Jag kunde inte räkna upp alla, om jag hade gjort det, hade det tagit en timme. Jag åt ganska snabbt och sprang sen iväg till Ginny och de andra.
"Hej Harry, Hermione och Ron!" ropade jag och alla tre kramade om mig.
"Har det varit roligt i jul?" frågade Ron.
"Ja" sa jag. "Vet du Ron, Bill och Charlie kom också!"
"Är det sant?" sa Ron. "Berätta allt!"
Jag berättade hela historien med Bill. Jag berättade om Lunas pappa och allt annat också. Ginny lyssnade och rättade mig om jag mindes fel. När vi var klara stirrade alla tre på oss. De ställde massor av frågor om saken. Särskilt Ron. Han hade väl varit orolig för sin bror, tänkte jag och vi alla fem gick bort till ingenstans och pratade.
När vi gick förbi korridoren där jag hittade boken tänkte jag: Jag vill ha ett ställe där vi kan prata ifred!
Tänka sig! Rummet uppstod igen!
"Harry! Ron! Ginny! Hermione!" ropade jag. "Kom!"
"Vad är det?" sa Hermione.
"Titta här!" ropade jag.
De stirrade häpet på dörren. Tja, inte Ginny, hon visste att det fanns här eftersom hon varit där förut, och Hermione verkade inte heller vara så överraskad. Hon hade väl läst det någonstans.
"Det här är Vid-Behov-Rummet!" ropade hon glatt. "Irma, vad tänkte du på?"
"Att vi skulle ha en plats där vi kunde prata ifred" sa jag.
"Självklart!" ropade hon igen. "Kom, vi går in!"
Den här gången var det inte ett stökigt rum med massa bokhyllor, nej, det här var vackert. Det liknade rummet jag hade varit i, fast det var liksom mysigade. Kuddar låg på golvet och tapeterna var guldiga.
"Då så, Irma och Ginny" sa Harry. "Berätta om lovet!"

Hur skulle man kunna bli arg när man får läsa något så awsomeigt som du skrivit!!!!

ÅÅÅÅÅÅÅÅ, vad jag längtar efter att få skriva!

och jag längtar efter att du ska skriva!!!! Åhhhh du är så himla bra! Du är bäst!!!!

Hörrni, tack för alla fina kommentarer! Ni fattar inte hur glad jag blir! Ja, ja, slut med tjatet, nu kommer kapitlet!

16.
Vi satt och pratade i flera timmar. Faktiskt enda tills utegångsförbudet. När Hermione såg det blev hon bestört. Hon tjatade på alla att gå och lägga sig meddetsamma, så vi hade inget annat val. Jag tog farväl av de andra och gick mot Ravenclaws sällskapsrum.
"I viket element lever grindyloggar?" frågade rösten.
"I vattnet" svarade jag och jag gick in.
Jag mötte Luna, som satt och skrev på sin astronomiläxa. Jag hade redan gjort min så jag bestämde mig för att gå och lägga mig direkt. Men Luna hindrade mig.
"Irma, kan du hjälpa mig?" frågade hon.
"Med vad då?" frågade jag förvånat. "Du brukar ju vara bra på astronomi!"
"Det är inte det" sa Luna. "Jag kan inte prata med pappa. Jag kallar på honom vid elden, och han kommer, men han vägrar svara påå frågorna."
"Du, det kan jag inte hjälpa dig med" sa jag medlidande. "Försök igen."
"Okej" sa Luna och jag gick in i flickornas sovsal.
Jag tyckte att det var lite konstigt med mig. Den enda Ravenclawelev i min årskurs jag hade pratat med, var Simon. De andra jag umgicks med var Gryffindorelever eller Luna, ett år äldre. Jag somnade meed huvudet fullt av tankar.

Nästa dag. Jag var på väg till lektionen i örtlära. Vi skulle ha tillsammans med Slytherin. Synd. Jag hade aldrig gillat förstaårsleleverna där. Lyckostar Gryffindor, som får ha med Hufflepuff. Jag gick bredvid Simon, och vi ställde oss bredvid varandra.
Professor Sprout gav oss i läxa att ta reda på hur lång tid det tar för en mandragora att komma in i puberteten. Lätt, tänkte jag. Jag skulle klara av den läxan ganska fort. Simon verkade lite mindre säker. När vi gick från lektionen fick jag massa frågor av honom. Jag besvarade allihop, med ett leende.
Jag såg Ginny gå över skolgården. Jag sade hejdå till Simon och sprang fram till henne. När jag kom närmare såg jag att hon grät. Jag kramade om henne.
"Ginny, hur är det?" frågade jag. Jag var absolut inte van att se henne gråta, det hade jag inte gjort sen Bill blivit skadad.
"Malfoy" sa Ginny.
"Vad har den snorungen gjort nu då?" sa jag äcklat.
"Han har..." sa Ginny. "Tack vare honom ligger Harry och Ron i sjukhusflygeln."
"Vad hände?" frågade jag förvånat.
"Han använde en förtrollning" sa Ginny. "Jag tror att han sa sectusempra."
"Vad är det för formel?" frågade jag förvånat.
"Vet inte" sa Ginny. "Men den gjorde så de blödde av alla krafter."
"Kom, Ginny" sa jag. "Vi ska göra ett besök i sjukhusflygeln."

Skriv mer

OM DU HAR LUST FÖR ATT SKRIVA, SKRIV DÅ! Vi läsare blir ju bara glada! När jag loggade in hade jag två färdiga kapitel att läsa! UNDERBART!♥♥♥♥♥♥

Alltså bara...
♥

♥

Förlåt Alice Weasley ifall jag härmar dig för mycket... JAG HÅLLER MED DIG IAF!

Som vissa kanske vet har Irma namsdag idag så... GRATTIS IRMA!!!

16.
Jag och Ginny hade precis kommit till sjukhusflygeln. Harry låg med sprucken näsa och uppskrubbat lår.
"Hur är det?" frågade jag.
"Den där idiotiska Malfoy" sa Harry. "Jag mår rätt bra."
"Nej, det gör du inte!" sa Ginny strängt. "Du ser ju sjuk ut."
"Det gör jag" sa Harry och skrattade.
"Mm" sa jag och skrattade jag med.
"Irma, det är trollformellära för oss snart, men har du någon lektion?" frågade Ginny.
"Ja, astronomi" sa jag.
"Vi måste gå, Harry" sa Ginny. "Jag är ledsen."
"Ingen fara" sa Harry och log.
Jag tog Ginny i handen och vi gick ut från sjukhusflygeln.

Det var efter astronomin. Jag var stolt över mig själv. Jag hade lyckats få 5 poäng till Ravenclaw för min fina uppsats om stjärnan Sion! Just nu satt jag med Luna och åt lunch.
"Vet du vad en nargel är för något?" frågade hon mig.
"Eh..." sa jag. "Ursäkta?"
"En nargel" sa Luna.
"Jag... jag tror inte det" sa jag och åt hastigt upp.
När lunchen var över stötte jag på Malfoy.
"Din idiot!" vrålade jag till honom.
"Weasley!" ropade McGonagall. "5 poängs avdrag!"
Jag suckade. Då var mina poäng från astronomin värdelösa.
"Fick lilla vesslan poängavdrag?" sa Malfoy retsamt. "Eller, är du en vessla?"
"Håll käften" sa jag. "Man ska inte ge sig på yngre, det vet du."
"Som om jag bryr mig" sa Malfoy, och han knyckte på nacken och gick.
Jag skakade på huvudet. Den idioten! Nu kom Ginny fram till mig. Härligt. Äntligen någon vettig att prata med. Jag såg att Simon också kom. En till vettig att prata med.
"Irma, vill du hjälpa mig med professor McGonagalls läxa?" frågade Simon.
"Visst" sa jag och började gå mot honom.
"Irma, kan jag få prata med dig?" frågade Ginny.
"Vänta här, Simon!" ropade jag.
Ginny tog mig mot rummet där vi suttit och pratat förut. Hon såg ut att tänka på något, så jag försökte låta bli att tänka. Rummet öppnade sig. Den här gången var det inte ett mysrum.
Det var en duellarena, och mitt i den stod Malfoy, med ett brett flin. På golvet låg Ron, full av blod.