Syskon kärlek.

Jag har en dålig nyhet och en bra:
Dålig: Signhild har lämnat mugglis så hon kommer inte skriva mer.
Bra: Jag och JUlia fortsätter ändå. Tror jag.

Nu tycker jag vi håller en tyst minut för att sörja min och Harry-Potter-bokslukarens syster Signhild lupin.

Fåniga kärleksproblem! (Paulis perspektiv)
Jag stirrade på de.
Hur kunde de tänka på det nu?
Jag tittade argt på de.
- Hur kan ni... skrek jag.
- Lyssna, sa Julia.
- Lyssna på vad? skrek jag. Signhild är dödsätare, Voldemort höll nyss på att strypa mig och det enda ni tänker på är erat lilla kärleksproblem!
- Så är det inte alls! ropade Julia.
- Jo! sa jag och satte mig ner.
Signhild stod och tittade från mig till Julia.
Hon visste nog inte vems sida hon skulle stå på.
Jag log mot Julia.
- Ni kan prata om det där sen, sa jag lite ödmjukare.
- Du har inget att säga om det! skrek Julia.
- Hörrni... sa Sirius.
- Inte nu, sa Julia.
- Jo! sa Sirius. Voldemort kommer!
Javisst.
Voldemort klev inn.
Han stirrade på alla oss och sen gick han.
Han måste ha gjort någonting, för luften kändes liksom svår att andas in.
Nej.
Luften försvann.

Nästa kapitel skrivs av: Julia Ginny Potter

Pauli förlåt ( Julias perspektiv)
Jag vaknade upp och det första jag såg var Pauli.
- Var är dom andra? frågade jag.
- Jag vet inte, sa Pauli.
Jag kollade på Pauli.
- Förlåt för förut, sa jag.
- Det är lugnt, sa Pauli.
- Jag saknar Sirius, sa jag.
Pauli kom närmare och kramade om mig.
- Julia allt löser sig, sa Pauli.
- Tror du det? frågade jag.
- Ja, sa Pauli.
- Sirius kommer inte förlåta mig, sa jag.
- Jo det kommer han för han älskar dig, sa Pauli.
- Vi måste hitta dom andra, sa jag.
- Ja det måste vi, sa Pauli.
Jag kollade runt om i rummet men såg ingen dörr.
- Det finns ingen dörr hur kom vi då ini rummet? frågade jag.
- Jag vet inte, sa Pauli.
Toppen vi är fast helt och hållet.
- Vad ska vi göra? frågade jag.
- Jag vet inte, sa Pauli.

Bra!

EN BRA NYHET! Lunas lilla syster är Signhild Lupin, så vill du fortsätta skriva med oss?

Nästa kapitel skrivs av Harry-Potter-Bokslukaren!!♥♥

Ajj! (Paulis perspektiv.
Jag såg hur någon kom in i rummet med hjälp av spöktransferering.
Det var en dödsätare.
- Jag har blivit beordrad att tortera er tills ni ger er, sa han.
- Vi kommer aldrig ge oss! skrek jag.
- Nähä, sa dödsätaren.
Han vrålade Crucio oavbrutet medans jag, Julia, Signhild, James och Sirius skrek på golvet.
Jag svimmade.
Allt blev svart.
Det enda jag kände var knivarna som skar igenom min hud.

- Ta de din idiot! vrålade någon.
Jag märkte att jag låg på hård sten.
Mitt huvud hade en bula och armen blödde.
Tur, inget dödsätarmärke.
- Var är vi? försökte jag säga men en dödsätare stoppade en trasa i min mun.
De andra hade det också.
Jag släpades bort på stenen så att jag blödde överallt när de äntligen stannade.
- Gör besvärjelsen! vrålade någon.
- SECTUSEMPRA! SECTUSEMPRA! SECTUSEMPRA!

Julia Ginny Potter

Nej ( Julias perspektiv)
Jag skrek.
- Julia, sa Sirius.
Jag började gråta och kurade ihop mig intill Sirius.
-Så allt kommer bli bra, sa Sirius.
Jag fortsatte att gråta.
En dödsätare kom in och tog med sig Sirius ut.
- Nej Sirius, skrek jag.
James hindrade mig från att följa efter.
- Sirius nej, skrek jag.
- Julia lyssna på mig han kommer tillbaka, sa James lugnt.
Jag började skrika och slåss.
- Julia det där hjälper inte, skrek James.
Jag sjönk ner på marken och började gråta.
- Så Julia allt kommer lösa sig, sa Pauli lugnt.
- Tror du det? frågade jag gråtande.
- Ja, sa Pauli.
Jag lät henne vagga mig.
- Så vi måste komma på ett sätt att ta oss här ifrån,sa James.
- Ja men hur? frågade Pauli.
- Jag vet inte, sa James argt.
- Du behöver inte blir arg, sa Pauli argt.
- Men vi har varit fast här i en evighet, skrek James.
- Du behöver inte skrika på mig heller, skrek Pauli.
James och Pauli började skrika på varandra och till slut stod jag inte ut mer.
- Kan ni två sluta, skrek jag.
Dom kollade på mig.

Blodet (Paulis perspektiv)
- Du har rätt, sa jag. Vi ska inte bråka.
- Ja, sa James. Vi måste göra allt annat än att bråka just nu.
- Så, hur ska vio ta oss härifrån? sa Julia.
- Ni ska ingenstans, brummade en röst.
Alla tittade åt det hållet den kom från.
Voldemort hade kommit dit.
Han tittade elakt på oss.
- Gör inte upp några planer, sa han strängt. Då vet ni vad som händer.
- Vad händer? sa James och Julia i en mun.
Jag backade några steg.
- Du ska få se strax, Potter! sa Voldemort listigt. SECTUSEMPRA MAXIMA!
James började blöda kraftigt.
Jag sprang fram till honom.
- James, viskade jag. Mår du bra?
- Jag... sa James. Jag blöder.
Det var sant.
Strömmar av blod forsade från hans kropp.
Det var hemskt.
Jag grät så att jag skakade.
Gjorde jag inte något nu skulle James dö.
Jag vände mig mot Voldemort.
- Vad har du gjort? vrålade jag det högsta jag kunde.
- Trotsa ej Mörkrets Herre, sa han kallt. Annars händer samma sak med dig, Paulina.
- Du rör inte Pauli! skrek Julia.
- Det gör jag, sa Voldemort listigt. Jag råkar ha en nära vän till er i förvar. En mäktig trollkarl. Dumbledore.
Jag flämtade till.
Vi hade glömt bort Dumbledore!

Julia Ginny Potter skriv nuuu!