Magic hunters (Prs)

De var framme och innanför murarna. Något var på gång och Alayne hade en stark misstanke om vad. Torget var fullt med människor, så packat att de knappt kunde ta sig fram. De av dem som tog sig fram lättast var Alayne och Jonathan och det dröjde inte länge tills de Alayne hade tappat bort de andra. Så hajade hon till, stannade upp och tittade. Hon hade hamnat längst fram och folksamlingen knuffade henne framåt emot vakterna som höll befolkningen på avstånd. Alayne kände det som om hon skulle bli krossad men för tillfället lade hon inte så stor vikt vid det. Ett långt led med folk ifrån lägret stod och väntade. Stod uppradade och väntade på deras död, att bli hängda. Än hade det inte börjat men Alayne visste att det inte skulle dröja särskilt länge förrän det gjorde de.
Hon såg upp emot den lilla scenen. En upphöjning där fyra rep hängde över en ställning. Det fanns fyra hål i golvet på upphöjningen. Alayne hade sett sådana ställningar förut. De lade snaran runt fånganas halsar och sedan lät de golvet under dem försvinna. Oftast bröt de nacken men inte alltid. Alayne tittade bort för en stund. Äcklad över vad som skulle ske men tvingade sig sedan att titta upp igen. En man hade ställt sig på upphöjningen. Han höll ett papper i handen.
”De här människorna har sålt sina själar till djävulen och idag ska vi se dem hängas. Vår konung räddar oss ifrån att låta de här människorna korrumpera våra själar och våra liv. Idag är en lyckans dag. En dag då det goda vinner över det onda…”

[Hade tänkt mig att de skulle brännas på bål, men de kan väl få olika dödsstraff... ]

Anneli satte sig snyftande i det gallerförsedda fönstret och försökte att titta ner på händelserna på torget. Hon såg scenen där fyra av de hundratals fångarna skulle hängas samma dag, på grund av hennes far. Det var nog de som han var mest hotad av som skulle gå först, så Rosita och Charlene var säkrade. Det ryckte i dörrhandtaget och Anneli vände sig skräckslaget om. Hon hoppade ner från fönstret och sprang bort till sin säng. Dörren öppnades och in kom... Rosita! Anneli kastade sig i hennes armar och hon höll om henne hårt.
"Du har gråtit." kommenterade hon.
"Du lever." svarade Anneli.
"Ja, jag lever... Och Charlene lever..." suckade Rosita.
Hon såg väldigt trött ut och Anneli gjorde en gest åt henne att sätta sig ner på hennes säng, men Rosita stod trotsigt kvar.
"Jag vill inte verka oartig, eller otacksam, men vad gör du här?" frågade Anneli förbryllat.
"De använder mig." svarade Rosita. "De använder mig som piga i utbyte av mitt liv. De vill att jag ska göra dig fin och ta med dig ner till tronsalen. Din far ska ta med dig till hängningen."