Accio vänskap!!!

meeeeeeeeeeeeeeer snälla

Jag skriver kanske mer sen men nu har jag lite slut på idéer. Jag lovar att skriva mer idag.

Ja jag längtar så till nästa kapitel

32.
Det var den 25 oktober. Denna lördag var säsongens första quidditchmatch. Gryffindor mot Slytherin. Jessica skulle heja på Gryffindor, vad Draco och Pansy än sa. Hon hade bestämt med Hermione att de skulle sitta brevid varandra under matchen.
Det var 10 minuter kvar. Jessiva gick till Hermiones och hennes träffplats.
"Hermione?" sa Jessica.
"Jessie!" sa Hermione.
"Jessie?"
"Får jag kalla dig det?"
"Javisst" sa Jessica. "Hermione jag måste berätta en sak."
Och hon berättade vad hon gjort med Harry.
"Missförstå mig inte" sa hon efteråt. "Vi är inte kära, Harry säger..."
"Jaså, Harry säger" sa Hermione surt.
"Vad är det?" sa Jessica.
"Du hänger med honom hela tiden, Ron vill inte tala med mig överhuvudtaget, Harry tittar inte ens på mig! Jag har ingen annan utom dig! Ska du börja så där med Harry..."
"Nej Hermione, det var inte så!"
"Jag struntar i vad du säger!" skrek Hermione med tårarna sprutande. "Du är bara en vidrig Slytherinare, VIDRIG!"
Och Hermione störtade iväg.

Efter quidditchmatchen träffade Jessica Harry. Gryffindor hade vunnit! De kramade om varandra.
"Harry" sa Jessica. "Hermione och jag har bråkat."
Hon berättade om mötet med Hermione.
"Det där var orättvist" sa Harry. "Nu var hon ju lika tarvlig som Ron. Av samma orsak till och med."
"Du har rätt" sa Jessica. "Vill du följa med mig och prata med henne?"
"Det blir nog bättre om du går själv" sa Harry. "Då ser hon att du inte är med mig jämt."
"Okej."

meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer snälla

Julia, skulle du vilja förklara varför du gillar den här så mycket?

Du skriver väldigt bra och när man läser den så känns det som om man står bredvid och ser allt hända

Det kanske är för att jag skriver tankarna också och inte bara vad de säger.

Ja det är därför och jag tycker att du är bra på att uttrycka vad de känner

Känslor är min specialité! Sen kanske det är för att jag själv känner igen mig i det här. Visst, jag blir inte lika mobbad som Jessica, men jag har en vän som känner samma sak och som inte heller hör till de här populära. Det är nog mest det.

33.
1 november. Lördag. Det var dags. Jessica smög ner till frukosten. Hon skulle tala med Hermione.
Jessica förstod inte riktigt vad som var fel. Harry och hon var bästa vänner. de delade samma känslor, även om Harry hade det värre så kunde de förstå varandra. Harry lyssnade på henne och han var den enda som aldrig kallat henne för något dåligt. Ron hade i och ju för sig inte det heller, men han talade ju inte med henne alls.
Hermione stod vid Gryffindorbordet och diskuterade någon bok skriven av Gyllenroy Lockman med Parvati Patil.
Jessica gick fram till henne.
"Hej Hermione"
"Hej Xendra" svarade Hermione surt.
"Xendra?" sa Jessica förvånat. "Sen när kallar du mig vid efternamn?"
"Sen du blev berömd" sa Hermione och flyttade till en annan plats.
Jessica hade en sån lust att slå sig ner brevid henne, att få förklara. Men vad var det hon hade sagt? Berömd? Nej, inte sagorna, det kan det inte vara!
Men jo. Sagorna. Harry kom fram med The Daily Prophet till henne, en tining för trollkarlar. Där stod:

Jessica Xendra, dödshotad eller superstjärna?

The Daily Prophets speciella journalist Rita Skeeter berättar om Xendras dåtid, nutid och framtid! Mer på sidan 7.

Jessica bläddrade genast dit.

Jessica Xendra, elev på Hogwarts Skola För Häxkonster Och Trolldom, har nyss gett ut en sagobok. Hon sägs också vara en prson jagad av ni-vet-vem. Säger henne sagor någonting? Vad kommer hända när boken blivit känd? Rita Skeeter ger ut en bok om Xendras liv och hennes eventuella framtid.

Vad var det här? Hade boken getts ut på riktigt? Vem var Rita Skeeter? Varför ville någon skriva en bok om henne? Det här var mystiskt...