Prs(Jessica Tonks)

Marie hörde steg då hon höll på med gröten och såg att Nithya kom in. Hon sa inget först utan bara fortsatte med gröten. "Godmorgon" mumlade hon tillslut."Tack för att ni tog mig till rummet...". Hon hällde upp gröt i en massa skålar. "Utan det hade jag nog hamnat någon annanstans". Hon tystnade igen innan hon bara fick ur sig "Men jag skulle gärna ha sluppit se dig och din manliga vän". Hon hade känt sig så ensam själv. Snabbt vände hon ryggne till.

Nithya nickade, "ingen orsak, du såg ut art behöva det." mumlade hon lågt och rodnade då Marie påminde henne om hennes natt med Eliah. "Förlpt, det var oförskämt gjort men inte alls vad vi planerat, ci ville bara att du skulle somna ordentligt." sade hon.

(skriver på min ipad så stavningen blir nog helt vrickade tt tag framöver )

(Det gör inget, min blir det då jag skriver på mobilen xD)

Marie hällde upp resten av gröten innan hon sa något mer. "Jag vet..." mumlade hon lågt och började skära upp bröd. Hennes huvud värkte hemskt. "Det är bara det att...Jag nästan var avundsjuk". Det där bara slapp ur henne och hon rodnade lätt. "Jag har aldrig haft någon jag tyckt om...Och någon har aldrig tyckt om mig".

Nithya höjjde på ögonbrynen och kände genast sympati för kvinnan. "Dwt kommer. Men ett tips: gå inte med i armen, då kommer du bara uppleva själva akten som något förfärligt. Det hände alla mina kvinnliga medarbetare. Du förstår, vi reser mycket och är borta länge, och vad tror du händer med de tusentals männen när de inser att det endast finns ett tiotal kvinnor med dem? Det är först till kvarn som gäller för dem, och det är inte trevligt att vara kvarnen. Dessutom betyder du ingenting för dem efter att de är klara med dig." sade hon med en suck.

Marie såg på Nithya och kände medlidande för henne då hon hörde hennes historia. "Jag beklagar" mumlade hon och gjorde klart det sista med frukosten. Nu fanns en hel del tallrikar och skålar med mat. "Det har varit nära för mig i baren...Men jag har lärt mig tillräckligt mycket självförsvar så det inte går så långt...Men att jag inte har någon...Det är ovanligt att vanliga unga kvinnor i min ålder inte är gifta" mumlade hon.

Nithya nickade bara kort och såg på medan Marie jobbade. Hon tänkte på Eliah. Han skulle gå vidare, Nithya vara bara en av hans engångsleksaker som han kastade iväg när han var klar. Det borde egentligen inte göra så ont, men Nithya kände det där ändå, smärtan. För att slippa tänka på saken svarade hon Marie. "Det är inte så ovanligt. Och jag tycker det är bäst att vänta med saken, för gifter man sig nu och träffar den bästa mannen i världen tio år efter så kan du inte få honom utan att vara otrogen. Det kan man bli straffad för, det kan vi bli straffade för rättare sagt. Usch! Jag hatar verkligen att män tror sig stå högre ställt än kvinnor!"

Marie nickade sakta. "Det är sant...Men jag skulle vilja ha någon ändå" mumlade hon tyst. Då kom kockarna in, även hennes far. De såg på allt hon gjort, men sa inte tack utan bara bar ut det till gästerna. Marie suckade och satte snabbt upp en hårslinga som åkt lös. "Jag måste nog gå snabbt...Hem till baren med far...".

Nithya nickade igen och började ta sin frukost. Han såg efter kockarna när de gick ut och skevade upp lite gröt i sin skål.

Marie tog snabbt lite gröt och åt upp innan hon diskade sin tallrik. "Adjö då" sa hon till Nithya och log lite. "Det var trevligt att träffas igen". Då kom en av soldaterna in, han såg bakfull ut och grabbade tag i Marie. "Exakt vad jag behövde" flinade han och försökte dra med sin henne.

Nithya nickade kort men ställde sig upp då Rohh tog tag i Marie. "Rohh släpp henne." sade hon med bestämt röst. Rohh skrattade rått och såg med en skamlös blick över Nithyas kropp. "Hörde om din och Eliahs natt. Antar att du också vet att han är med Jade nu?" sade han elakt. Han visste precis hur Nithya skulle ta det, och hon förbannade sig själv för att hon reagerade som han velat: hon stelnade märkbart. Men så fort hon kunde var hon sitt självsäkra jag igen men den där sårade glimten hade funnits där, något de alla tre måste sett. "Rohh jag är trött på atttbehlva säga till dig, stick innan jag gör något du inte kommer överleva." sade hon med så stadig röst hon kunde.