3:e världskriget (rollspel för alla)

[För mig är det också okej. ör hårt! ;D]

[Ska bara tänka ut en tillräckligt lång mall för att nå upp till era. Era mallar och inlägg är awsome! XD Mallen kommer imorgon, måste logga ut nu...]

(( får jag vara med? ))

[Jag tycker det är helt okej bara vi inte blir för många x3 >.<' ]

Adam tittar på sin syster och försöker klura ut vad han ska göra med henne. Hon tänker aldrig igenom situationer ordentligt och handlade först, tänkte sedan. Det var alltid han som var hjärnan, trots att hans syster knappast kunde kallas korkad, hon bara... hastade för mycket och hade ett väldigt hett temperament.
"Angel", säger han med en suck och väntar tills hon möter hans blick.
"Vad?" säger hon trotsigt.
"Vi är mitt i ödemarken och vet absolut inte vart vi är. Vi kommer inte överleva utan hjälp. Vi måste hålla vakt om nätterna, och behöver vara minst tre för att få någon ordentlig sömn. Och vad händer om en av oss dör? Den andra kan inte fortsätta ensa..."
"Sluta!" Hon stirrar på honom med skrämd blick och hans känner ett styng av skuld när han inser att han gick för långt. "Vi har överlevt förut, ensamma", mumlar hon svagt som om det inte var ämnat för hans öron.
Han suckar. "Men denna gång är det annorlunda", påpekar han samtidigt som han hör ett skrik som säger åt dem, tror Adam, att komma tillbaka...
Angel kastar en trött blick mot galningen innan hon ser sin bror. "Det menar du inte?" kontrar hon sarkastiskt. "Vi är bara mitt ute i ingenstans, med en brinnande buss bakom oss och ingen butik i närheten att råna? Att det var annorlunda kunde jag inte alls klura ut själv", suckar hon innan hon reser på sig. "Okej, vi återvänder, men inte för att den där galningen skrek åt oss. Försöker killen locka till sig andra personer eller?" säger hon irriterat och slänger väskan över axeln utan att röra den skadade armen för mycket.

[Fortune, det är OK för mig. ]

Namn: Cruz
Efternamn: Wilkes
Ev. Smeknamn: -
Kön: manligt
Ålder: 17
Utseende:
Personlighet: Rollas fram
Etnicitet: Britt
Familj: Hans far gick bort då Cruz var tre år gammal i cancer, hans mamma tog överdos av droger fem år senare. Han har inga syskon som han är medveten om.
Bakrund: Hans föräldrar var båda borta då han fyllt åtta år, redan då tog han initiativ och rymde hemifrån för att socialen inte skulle få tag på honom. Det var endast för två år sedan då han hamnade i ett slagsmål med en äldre kille som polisen fick tag på honom och satte honom på ett fosterhem.
Positiva egenskaper: har goda kunskaper gällande försvar och kan ta vara på sig själv på grund av sina erfarenheter att leva ensam
Negativa egenskaper: har väldigt dåliga nerver och brister lätt i slagsmål. Han har också svårt att lita på folk efter det som hände hans föräldrar.
Övrigt: -

-------------------------------------------

Cruz vaknade med ett ryck. Han hade somnat redan efter de första minuterna som bussen åkt iväg, hur länge hade han sovit? hans blick flackade omkring och hans händer trevade över hans kropp, det var något som inte stämde. Varför var han uppochner? Den hemska brända lukten fann hans näsborrar och han hostade hysteriskt då han kom underfund med att han varit med om en olycka. Hur länge hade han varit utslagen och varför hade ingen hjälpt honom? Det svartnade för ögonen på honom då han försökte se var han skulle slippa ut. Den tjocka dimman gjorde det heller inte bättre och huvudet kändes som om det kunde sprängas. Hans strupe var alldeles torr då han försökte svälja och det blev inte bättre då han upptäckte att hans ben darrade.
Han kunde känna blodsmak som fyllde munnen på honom och hans vänstra arm var i en konstig vinkel. Fast den högsta prioriteringen för tillfället var att komma ur bussen, bort från saken som kunde sprängas. Långsamt höjde han sin icke-skadade arm mot bältet och drog i det. Nätt och jämt hann han dämpa fallet med sin rygg då han landade och kravlade sig ut ur bussen med den energi som han hade kvar.
Fanns det några fler vid liv? Han hade ingen aning och han var inte säker på ifall han ville veta det heller. Stapplande på sina darrande ben försökte Cruz dra sig så långt bort från det brinnande fordonet som möjligt. Till sist gav hans ben upp och han ramlade ihop på marken i en hostattack, hans vänstra arm hade han kommit underfund med att var ur led och han hade fått en tand utriven.
Krampaktigt rullade han över på rygg och stirrade upp mot himlen. Han borde försöka få sin arm tryckt tillbaka på rätt plats, men han ville inte riskera att göra det själv.

( Jag känner att jag inte orkar med mer romanroll än det jag har på dramatis på grund av de nationella prov som pågår ja nu har jag ju påsklov och så. Men som sagt jag kanske hoppar ur på grund av att jag har en del andra rollspel och skola mer att tänka på.)

Namn: Diana Rose
Efternamn: Evans
Ev. Smeknamn: Kallas oftast för Diana, men har också smeknamnet Ana (som Will kallar henne).
Kön: Kvinna
Ålder: 16
Utseende: https://www.google.com/search?hl=sv&amp;site=imghp&amp;tbm=isch&amp;source=hp&amp;biw=1366&amp;bih=586&amp;q=Gone&amp;oq=Gone&amp;gs_l=img.12..0l10.9670.10954.0.13609.4.4.0.0.0.0.160.495.1j3.4.0....0...1ac.1.41.img..1.3.333.O0r_-y--ASw#hl=sv&amp;q=hunger+michael+grant&amp;tbm=isch&amp;facrc=_&amp;imgdii=_&amp;imgrc=EPh3ugqGr4nDTM%253A%3Bke9A2FolGFuSSM%3Bhttp%253A%252F%252F3.bp.blogspot.com%252F-5hL77HWHp88%252FT3_a99f7IYI%252FAAAAAAAAAyo%252FAPGkV5AjBSE%252Fs1600%252F5047880.jpg%3Bhttp%253A%252F%252Fbookyareview.blogspot.com%252F2012%252F04%252Fhunger-by-michael-grant.html%3B314%3B475
[Tjejen]
Personlighet: Diana är tjejen de flesta ser som blyg och tystlåten, men i själva verket är hon väldigt kaxig och kan stå upp för sin sak. I skolan var hon det nördiga mobboffret, som ändå ingen ville reta upp, på grund av hennes styrka och temperament. Hon är modig och mentalt stark när det verkligen gäller och hon är smart och kvicktänkt. Hon har även en otrolig överlevnadsinstinkt, hon biter ihop och kör på. Kriget har gjort henne tuff, men även hård och sluten. Hon har svårt med att acceptera någon och bryr sig inte om hon sårar den personen, de starkaste överlever liksom. Ändå försöker hon vara hjälpsam och tröstande.
Etnicitet: 50% amerikan 50% tysk
Familj: Hennes moster och hennes kusin Will i livet.
Bakgrund: Diana växte upp i Tyskland. När hennes mamma väntade hennes andra barn blev hon väldigt sjuk och på grund av att det lokala sjukhuset hade blivit sprängt i bitar dog hon och den ofödda bebisen i barnsäng. Dianas pappa dog i kriget när Diana var 13 år och hon blev föräldralös. Socialen hjälpte henne att flytta till hennes morbror och moster i USA. Där bodde även hennes kusin Will, som hon gillar väldigt mycket. En natt släpptes en bomb på deras gård ute på landet, där de bodde, och hela huset sprängdes. Diana, Will och Wills mamma överlevde och Wills mamma tog Diana och Will till bussen.
Positiva egenskaper: Hjälpsam och modig.
Negativa egenskaper: Sluten och kaxig. Hon kan också skylla på sig själv när dåliga saker händer och blir deppig av det.
Övrigt: Tycker att Will är som en bror för henne.

Namn: William
Efternamn: Jackson
Ev. Smeknamn: Kallas Will av alla
Kön: Man
Ålder: 19
Utseende: https://www.google.com/search?q=anime+man&amp;hl=sv&amp;tbm=isch&amp;tbo=u&amp;source=univ&amp;sa=X&amp;ei=qUFRU8TdDoaV0AWzn4DQBQ&amp;ved=0CCUQsAQ&amp;biw=1366&amp;bih=586#hl=sv&amp;q=ligth+michael+grant&amp;tbm=isch&amp;facrc=_&amp;imgdii=AShx4iSVzvCbrM%3A%3BtgPxjRCze8Mt_M%3BAShx4iSVzvCbrM%3A&amp;imgrc=AShx4iSVzvCbrM%253A%3BviFK1po67giBxM%3Bhttp%253A%252F%252Fimg4.wikia.nocookie.net%252F__cb20120327010641%252Fgone%252Fimages%252F7%252F75%252FLIGHT-by-Michael-Grant-front-cover-sam-diana.png%3Bhttp%253A%252F%252Fgone.wikia.com%252Fwiki%252FLight%3B406%3B612
[Killen]
Personlighet: Han är väldigt framåt och karismatisk, han gillar att prata, skämta och skaffa nya kontakter. Han är även charmig och flörtig, men han är ingen tjejtjusare, för det finns bara en tjej han verkligen bryr sig om, Diana. Till skillnad från henne har han blivit mer omtänksam och öppen av kriget och försöker att hjälpa alla och sprida hopp omkring sig.
Etnicitet: 100% amerikan
Familj: Hans mamma och hans kusin Diana i livet.
Bakgrund: Hans kusin Diana bodde hos Wills familj i tre år tills bomben sprängde huset och hans pappa. Hans mamma tog med dem till bussen.
Positiva egenskaper: Karismatisk och trevlig.
Negativa egenskaper: Han är lättretlig och ingen man vill bråka med, som Diana.
Övrigt: Han är kär i Diana och hon är den enda som han verkligen bryr sig om.

[Skriver mer snart...]

(Jag har varit inaktiv ett bra tag nu och tror att jag hoppar)

Hennes moster hade knäppt Dianas gröna jacka tätare omkring henne, klappat henne över kinden samtidigt som hon torkade en tår med tummen. Hon hade snurrat en svart hårlock och fäst den bakom örat.
"Ta hand om dig nu!" hade hon sagt.
Diana hade sakta gått på bussen, kollat bakom sig för att se hennes moster för sista gången. Hon hade gått med tunga steg igenom bussen och satt sig vid ett fönster nästan längs bak. Därifrån kunde hon se när hennes moster pratade med hennes äldre kusin, Will.

"Ta hand om Diana!" sa hans mamma. Hon sa inte att han skulle ta hand om sig själv, det räknade hon med. Diana var viktigare för henne, och för honom också. Han tittade mot bussen och såg Diana i ett fönster, Diana som han älskade mer än sitt egna liv.
"Ta hand om Diana! Lova mig det!" sa hans mamma.
"Jag lovar!" mumlade han till svar.
Hans mamma log, även fast tårarna trängde sig på i hennes ögon.
"Gå nu!" uppmanade hon.
Will gick på bussen och satte sig på sätet bredvid Diana. De kollade ut och vinkade till deras enda släkting i livet, medans bussen satte igång och rullade iväg.

Diana satt i fosterställning och kramade om sina ben. Will hade tvingat på henne säkerhetsbältet, som hon vore en trotsig bebis. Hon försökte att slappna av och sova en stund, men det gick inte. Will snarkade högljutt bredvid henne och hon fick många irriterande blickar från de andra ungdomarna på bussen. Som från ingenstans dök ljuset och ljudet upp. Ljudet som sprängde Dianas öron och hon sjönk kvidande ihop med händerna över öronen. Fönstret exploderade i tusen bitar och Diana skyddade sina ögon för glassplittret som regnade ner över henne. Bussen välte och hamnade uppochner efter att ha gjort några volter i luften. Säkerhetsbältet var inte så säkert längre, så Diana slet upp det och föll med en duns till bussens tak. Will satt kvar, fastbunden vid sin plats. Det såg ut som om han fortfarande sov, men Diana förstod bättre. Hon tog en stor glasskiva i handen och klättrade fram till sin kusin. Hon hackade och hackade, fast det sega bältet ville inte ge sig. Paniken bubblade inom henne och tårarna blockade hennes syn. Tillslut skar hon av de sista trådarna och föll tillsammans med honom. Hon försökte att dra med honom ut från bussen, men han låg kvar. Diana skrek och grät. Bussens motorhuv brann och bussen skulle säkert explodera igen. Will var så gott som död, men Diana ville inte lämna honom. Inte här. Hon hostade rök, men när röken blandades med frisk luft förstod hon att de var ute ur fordonet. Hon sjönk ihop över sin svårt skadade kusin och allt blev svart.

När Will vaknade låg Diana avsvimmad mot hans bröst och det gjorde väldigt ont i hans vänstra ben. Smärtan fick hans huvud att bulta och han skrek av fasa och smärta. Diana hade skärsår från glassplitter över hela kroppen och ett stort, blödande sår i pannan. Det var hans fel alltihop. Han hade tvingat henne att ha på sig säkerhetsbältet. Han försökte att resa på sig, men benet gav vika och han föll stönande ihop. Han tog upp Diana i sin famn och bar haltande iväg henne mot skogen, bort från den brinnande bussen.

[Oj, vad långt det blev... XD]