The Troubles In Paradise [SV]

GAH SÅ BRAAAAAAAA♥

Ahhh..
Det förklarar saken.
Men för hon vara där...?
Aja, din ff, du väljer!

well hello yes its me thegirl whosucks onwriting


Jo, jag tror att de egentligen inte får det, men har läst 100-tals ff:s som haft så, så varför inte ^^

orkar inte läsa igenom det här kapitlet för det blev så dåligt okej

8. They say we all have a voice
Kim
Jag och Victoria träffades dagligen nu. Vi tog romantiska kvällspromenader, tittade på film i min sovsal (Där kunde vi vara ensamma, utan undrande ögon) eller pratade under trädet. Men det störde mig att hon alltid var tvungen att se till så att absolut ingen såg oss.
Jag trodde att jag fått svar på alla mina frågor när hon kysst mig (väldigt bra) den där dagen under trädet, men nu hade jag börjat undra om hon någonsin gillat mig. Om hon nu gillade mig, visst skulle hon presentera mig för hennes vänner, inte gömma mig för dem? Mitt huvud var fylld med olika tankar till varför hon skulle vilja dölja mig – den ena konstigare än den andra.
Men jag var för feg för att någonsin ta upp det när vi träffades – eller ja, gömde oss kunde passa bättre. Tänk om hon skulle lämna mig och aldrig komma tillbaka? Det hade jag sett för många gånger för att vilja riskera det.
Jag kände Victoria, hon skulle aldrig gå med på att berätta för alla att vi var tillsammans. Att hon var bisexuell. Ibland kändes det som om hon inte alls tänkte på mig, utan endast tänkte på sig själv, och vad folk skulle tro om henne. Hon förstod inte att för varje sekund som vi var tvungna att gömma oss för hennes vänner, dog en liten del inom mig.
Var jag verkligen så hemsk att hon inte kunde berätta om mig? Gillade hon mig så lite att jag endast var en leksak för henne – hon lekte med mig när hon var uttråkad, och när hon hittade något bättre skulle hon kasta iväg mig? Var det allt jag var för henne – en leksak?
”Du kan inte låta henne leka med dig, du ska berätta för henne!” hade Sara upprepat varenda gång jag berättat för henne om hur Victoria behandlade mig. När jag försökte säga åt henne att Victoria skulle göra slut med mig då hade hon bara ryckt på axlarna och sagt: ”Ja men då kan hon väll inte vara värt allt det här”.

Nu ska jag göra det, tänkte jag och försökte att inte visa hur nervös jag var för Victoria. Jag hade sagt åt henne att möta mig här under trädet vid skymningen. Såklart var hon försenad av någon onödig orsak. Efter 20 minuter kom hon med bestämda steg gående mot mig så att hennes mörka, långa hår guppade.
Hon hade på sig en turkos klänning med röda blommor på, och håret hade hon utsläppt. Hon hade på sig ett rosa läppglans som reflekterade sommarsolen som började gå ner vid skogen.
När hon satt sig ner smällde jag bomben så fort jag kunde.
”Victoria, jag gillar inte det här. Jag gillar inte det här alls. Jag gillar inte att vi alltid ska träffas här under trädet eller instängda i min sovsal, eller att om vi ska ta en promenad ska vi gå så tätt intill slottet att ingen kan se oss. Jag gillar inte att du är så fixerad på att gömma oss att du ibland glömmer bort att ha roligt. Jag hatar att du skäms så mycket över mig att du inte ens kan presentera mig kort för dina vänner”
Victoria såg ut som om jag slagit henne i magen och hällt kaffe över henne. Hon kunde inte förmå sig att säga något, istället satt hon och stirrade chockat på mig – som om jag skulle säga förlåt till henne eller något. När jag inte sa något verkade hon förstå att jag menade det jag sa.
”Jag skäms inte över dig” sa hon svagt, och undvek att kommentera resten jag sagt. Jag suckade tungt och ljudligt – och gav henne en besviken min.
”Antingen är det slut eller så berättar vi för alla att vi är tillsammans” sa jag i ett andetag utan en gnutta ånger i blicken. Jag mötte stadigt Victorias blick och höll fast den. ”Om du verkligen gillar mig är det nu du ska visa det”
”Kim, snälla. Gör inte så här” bad hon med tårar i ögonen. Ilsket och irriterat drog hon handen över ansiktet för att torka bort dem så gott hon kunde. Jag hjälpte henne vänligt att ta bort en ögonfrans som trillat ner på hennes kind, hon tog tacksamt min hand och höll den hårt mot sitt ansikte och blundade. ”Om alla får reda på att jag är... bisexuell, kommer alla hata mig. Jag vet inte om jag skulle klara det” rösten skar sig och hon började gråta igen.
”Vi klarar det tillsammans” sa jag tröstande och gav henne en lång varm kram.

Victoria
Jag hörde tunga springande steg bakom mig, och när jag vände mig om ångrade jag genast att jag gjort det. Det var han. Igen. Han hade tagit varenda chans han fått att försöka prata med mig, men jag hade bara sagt åt honom att det är försent – vilket fått tyst på honom.
”Victoria, vänta” ropade Seth och sprang ikapp mig, tog tag i min arm och tvingade mig att stanna. Jag såg förskräckt ner på hand som med ett stadigt grepp fortfarande höll i min arm. Som om han bränt sig av min blick släppte han taget och drog åt sig den.
”Du har fått dina chanser, lämna mig ifred!” fräste jag och började gå snabbare mot Slytherins sällskapsrum. Men han gav inte upp, utan hängde kvar efter mig.
”Jag gjorde ett misstag, gör vi inte alltid misstag då och då? Ditt misstag just nu är att inte förlåta mig” Jag tvär stannade och spände ögonen i honom.
”Det enda misstag jag gjort är att vara tillsammans med dig” hörde jag mig själv säga, men rösten som sa det var inte min – den var alldeles för elak och stark för att tillhöra mig. Ändå var det från min mun ljudet kom ifrån. Seth verkad lika förvånad som jag, och ryggade nästan bakåt.
”Men jag gör vad som helst för att få tillbaka dig. Mitt liv har ingen betydelse utan dig i det. Om du lämnar mig tar du ifrån mig mitt liv, skulle du verkligen vilja det?” han hade stannat i tron om att jag skulle lyssna på honom. Men jag fortsatte att gå och ignorerade honom. ”Jag ÄLSKAR dig, Victoria” lade han till när han märkte att jag inte stannat. Jag blev så chockad över hans ord att jag glömde att fortsätta gå, och därmed lyckades han med att få mig att stanna.
”Låt mig bara få en chans till. Möt mig utanför sällskapsrummet imorgon” sa han, och lämnade mig, utan att låta mig säga något om saken.

Nästa dag var en regning vårdag, om man inte visste vilken tid på året det var skulle man lätt mista det till en stormig höstdag. Löven virvlade omkring i den starka vinden utanför slottet, man kunde höra regnets starka smattrande mot fönstren. Alla elever satt antingen i deras sällskapsrum eller i biblioteket och gjorde läxor.
Men inte jag, jag hade nämligen blivit ”övertalad” att träffa Seth igen. Övertalad i citations tecken eftersom att han mer eller mindre inte hade gett mig något val. Så nu stod jag utanför Slytherins sällskapsrum och väntade på honom. Typiskt honom att komma försent när det praktiskt taget varit han som bett mig att träffa honom.
”Hej sötnos” sa en mjuk röst bakom mig. Jag hoppade skrämt till och slog lekfullt Seth i magen när jag såg att det bara var han. Jag ignorerade ”sötnos” eftersom att han inte alls var tillåten att kalla mig sådana smekfulla ord längre – om någon skulle kalla mig sötnos var det Kim.
Jag ökade avståndet mellan honom och mig, och satte bestämt händerna i kors över bröstet.
”Låt oss få det här överstökat” sa jag trött och såg på honom med tunga ögon. Egentligen var jag inte alls på humör att stå här och diskutera något med Seth som jag redan visste att aldrig skulle fungera. Jag hade inte sovit på hela natten bara för att jag varit så nervös över vad som skulle hända – nu verkade det som en löjlig sak att hetsa upp sig över.
”Ta min hand, Victoria, så ska jag eskortera dig till vårt restaurangbord. Ta på dig den här ögonbindeln” sa han mjukt. Jag såg tveksamt ner på hans hand. När han såg hur jag tvekade gav han mig en sårad blick. ”Du kan lita på mig”
”Fattar du inte vad du har gjort? Jag tror inte att jag kommer lita på dig någonsin mer” sa jag starkt och tydligt. Han nickade och började gå, och jag följde efter. Han nämnde inte ögonbindeln, vilket jag var glad för.
När vi gått runt i vad som kändes som väldigt länge svängde Seth plötsligt in i en dörr som jag aldrig tror jag sett förut. När jag kom in förstod jag varför jag aldrig sett det förut - jag hade inte ens varit säker på om det funnits på riktigt.
”Vid-behöv-rummet” andades jag och kände spänningen i kroppen.
Rummet hade den här gången förvandlats till en mysig liten restaurang med ett litet kök. Vid köket stod där färdiglagad mat, och mitt i rummet stod ett bord som var fint dukat med ljus och allt. På högra sidan om mig stod ett soffbord och en soffa, och mittemot stod en hylla med böcker. Rummet lystes upp av svaga lampor från taket, och ljus som var utspridda överallt. Utifrån kunde man höra vinden som ven och regnet som slog mot de två stora fönstren.
Seth tog min hand och förde mig mot bordet, visade mig att sitta ner och drog sedan in stolen åt mig som en riktig gentleman. Sedan gick han bort mot köket och tog fram två serveringsfat som han placerade på bordet.
”Hoppas det smakar...” sa han innan han själv började hugga in av maten.

Jag visste att jag måste berätta för Kim så fort som möjligt om vad Seth gjort för mig. Jag skulle må dåligt ända tills jag fick det sagt, det visste jag. Ändå kunde jag inte få ur mig det när vi träffades några timmar senare. Men vi hade båda mycket att tänka på just nu, skolan och sådant, plus att vi nu bestämt att vi skulle berätta för alla om att vi var tillsammans idag. Vi behövde inte det här just nu. Det kunde vänta, intalade jag mig själv medans jag log ett falskt leende mot Kim – som inte hade någon aning om hemligheten jag hade. Jag hade redan ont i magen över att jag inte berättade för Kim direkt.

Åh så bra♥

OCH DU ÄGER PÅ ATT SKRIVA^^

Victoria varför berätta du inte för Kim, det kommer annars bara bli problem 8c shippar dem så mkt, de får inte göra slut!!
Du skriver helt fantastiskt, längtar efter mer 83 ♥

NOOOOO f u seth!! HALLÅ VAD TÄNKER VICTORIA EGENTLIGEN???

Seth sötnos, LÄMNA HENNE MED KIM!!!!

Åh, du skriver så bra!!!

Men heter det inte homosexuell om man är kär i nån av samma kön?

Jättebra!!

Asbra!♥

Homosexuell = Man blir kär i folk av samma kön som en själv.
Bisexuell = Man blir kär i en person oavsett kön. Jag kan till exempel ha pojkvän men vara bisexuell.
Heterosexuell = Man blir kär i personer av motsatt kön.


Jättebra kapitel!
Jag vet inte... Men jag gillar inte Victoria, hon är så feg och vågar inte stå för något och öhhh.