Tredje Världskriget

Nike står vettskrämd kvar, men nu är hon själv, hon vet inte ur det har gått till men hon önskade att hon inte var här eller att Snow var här med henne.
Stel av fasa är hon och rör sig inte ur fläcken. Snows ord ekar inom henne, "Visa inga känslor, visa inga känslor." och det gör hon inte men on försöker lösgöra de bakbundna händerna.

'Snow' visste precis vad som skulle hända nu. En röst skulle säga saker åt henne. Rummet skulle ändra omgivning. Alla en hemskaste mardrömmar kommer och... Hon kan inte tänka mer. Hon sätter sig ner och lutar sig mot väggen utanför.
Nike, allt står på dig nu...

Nike kommer loss allt för att se en lampa tändas och mot henne, nej det kunde inte vara möjligt. Mannen...mannen i svart, var inte han död? Han drar av sig sitt bälte och slår det mot sin hand, kommer närmre. Nike skriker till skräckslaget och känner det första slaget falla över hennes rygg. Slag på slag kommer och han har snart fått ner henne på golvet.
När hon väl ligger där inser hon, Snows ord, prövning och hon ställer sig upp.
"Du finns inte, jag dödade dig." säger hon skarpt mannen väser men försvinner snart i ett svart moln av fasa.
Sen går det enklare, men hon var nära att dränkas då rummet fylls med vatten och klämmas ihjäl då väggarna och golvet far ihop. Hennes hjärta pickar men hennes sinne blir allt klarare, detta är inte på riktigt och snart var det äntligen över och det var enbart under första övningen med mannen hon visat känslor, visat svaghet.

Akhiti sträcker sig för en cigarett men inser till sin fasa att dem är slut. Hur ska hon nu stå ut?
Mitt i paniken hör hon sitt namn kallas in. Redan slut? Hon gick in.
"Ledare, varför är jag ens här när jag kan vara ute och kriga i stället?" Utbrister hon vid syn av mannen som lungt svarar.
"Såja Snow, här är resultatet. Ta ut flickan när jag gått och berätta för henne!" Han och resten av hans 'folk' lämnar och Akhiti trycker hit Nike med hjälp av ännu en glasplatta.

Nike har stått och väntat, väntat i svart mörker vilket nästan var ännu värre då hon helatiden var rädd att något skulle hända.
Sedan kommer hon åter till det vita rummet och Nike sjunker ihop mot väggen med darrande ben då hon märker att bara Snow är där.
"Vad var det där?" frågar hon och drar darrande efter andan och ser upp på henne.
"Hur illa var det? Misslyckades jag?" frågar hon vad som nu hände då? Och vad hände om man lyckades?

Akhiti svarar lungt.
"Du är motstridig, slav lär du inte bli. Men du kommer jobba för presidenten som i stort sätt kan göra vad han vill med dig." Hon sträcker på sig och går fram till Nike. Med några knapptryckningar flyger kläder ner från taket. Mjukisbyxor och en stor tröja. "Klä på dig." Beordrar hon.

Nike kommer upp från golvet, "Det lät ju inte ett dugg bättre, var du tvungen att ta mig hit?" sa hon mer eller mindre uppgivet och såg på kläderna. Det var just därför hon levt på flykt, hon ville inte placeras i något fack för hennes talanger eller snarare fels skull.
Hon suckar åter och drar handen genom håret innan hon motvilligt gör som hon blivit tillsagd och drar på sig kläderna. Det enda positiva med dem var att de var byxor, men allt var stort och hängde på henne. Byxorna var gråa liksom den stora tröjan, ett par mjuka svarta läderskor fick hon och en snodd att sätta upp det rödflammiga håret med. Minen var dyster, kunde hon inte fått vara på flykt och dött istället?

"Tro mig, det är bättre. Det enda negativa är att jag är fast med dig tills vidare." Muttrar hon. Hon drar handen genom sitt korta hår och suckar sorgset. "Kom nu." Och sedan leder hon dem ut.

"Åh, din lilla stackare." svarar Nike snäsigt och drar snodden ur håret och sätter runt armen. Som ett bevis på att hon inte tänkte följa deras lagar.
"Kan presidenten göra vad han vill med mig är det inte bättre än en slav, då är det lika." säger hon snusförnuftigt och följer med Snow ut, här ville hon inte vara kvar, inte med det rummet.

Akhiti håller sig för att inte slå till flickan.
"Det är 1000 gånger bättre!" Säger hon kraftigt. "Han gör inte lika mycjet som andra köpare skulle göra, och eftersom han har så många, lägger han märke till dig kanske en gång i veckan!" Hon har vänt sig om så hon kollar upp mot Nike nu. "Och de andra dagarna kan du göra vad du vill, typ." Lägger hon till. Ögonen stråler av hat och hennes nävar är vita av att hon spänner dem så hårt.