PRS(Dragon Fantasy)

"Stilig?" mumlade Stefan något roat och såg upp på henne med ett högt ögonbryn. "Jag får väl försöka". Han tog sig upp från sängen och gick fram till spegeln. "Jag behöver raka mig" mumlade han och drog handen över den tunna skäggstubben.

"Mmm" mumlade Ina och rodnade djupt på de bleka kinderna. Varför sa hon ens det? Det fanns inget i hennes förpliktelser att göra det. Hon var nöjd att han var på fötter och sjönk i egna tankar om sitt förflutna, sin framtid, hur skulle den bli? Ina såg dystert ner på brännmärket på handleden, märket som visade vad hon var värld, inget och vems hon var, vem som ägde henne, Stefan. Förr var hon fri nu var hon sämre än en ko.

Stefan hämtade en rakkniv han hade och började långsamt och försiktigt raka sig. Allt verkade gå bra då han kastade en blick på Ina i spegeln. Hon såg så dyster ut...Då råkade han skära sig i kinden. "Fan!" svor han och rakade snabbt de sista innan han satte handen mot kinden. Han vände sig sedan mot Ina. "Hur är det?".

Ina ryktes bryskt upp ur sina tankar och för ett ögonblick såg hon skrämt på honom. "Du gjorde dig illa." sa hon och kom försiktigt och trevande fram till honom med trasan. "Låt mig hjälpa." sa hon bedjande.

Stefan sänkte sakta sitt hand. Ett skärsår över den vänstra kinden. Han vände den mot henne. "Råkade skära mig" mumlade han och såg på henne lite lätt. "Varför vill du hjälpa mig?" mumlade han.

Sakta och försiktigt med darrande hand blötte hon trasan och torkade kinden, såret. Det var inget farligt inte särskilt djupt, men dock ett sår.

Stefan lät henne tvätta såret och tillslut vände han bort kinden. "Tack" mumlade han och vände sig kort mot spegeln. "Det kommer läka" mumlade han och såg sedan på henne igen.

Ina nickade, "Det kommer det." sa hon och sänkte handen. "En gång fastnade en fiskekrok i min kind." sa hon, det syntes inte längre. Hon tystnade osäkert på hur mycket hon fick tala.

"Det måste ha gjort ont" kommenterade Stefan och såg på henne då hon tystnade. "Varför hjälpte du mig egentligen? Varför förut?".

Ina ryckte på axlarna hon ville inte påminnas det var för smärtsamt att tänka på sitt hem, sin broder. Hon såg på honom åter och funderade hon ville svara ärligt, "Något mellan plikt, order och egen vilja." svarade hon med huvudet på sne.