PRS med huffpuff

Jag tar min väska och går ut från skolan. Jag ska gå hem även om jag inte får.

Jennifer följer efter Sam, Tina och Kurt. De fyra rusar efter Kelly. Sam ropar på henne men hon verkar inte lyssna. Kurt springer enda fram till henne och kramar henne. Jennifer ser att han viskar något till Kelly.

"K-Kelly! Ta det lugnt!" viskar Kurt medans jag gråter floder.
Jag tar mig ur hans grepp och fortsätter farm till grundaren och går ut på gatan.

Jennifer, Sam och Tina står som fastfrusna i marken. Kurt skriker på Kelly men hon lyssnar inte.
- Vi måste göra nåt, säger Sam andfått.
- Nej, vi ska inte blanda in oss... svarar Tina, och de står kvar och tittar på.

Jag går hela vägen hem och stänger dörren hårt. Jag lägger mig i soffan. Varför hände det nu? Varför inte nör jag gått ut skolan eller aldrig? Jag vet inte om jag kommer klara pressen i Glee-kören eller i skolan längre.

Sam och Jennifer tar sällskap hem. Men Sam verkar fortfarande sur efter deras "tjafs" under lunchen. Han frågar om han får komma hem till henne.

Blaine är inte hemma. De sätter sig i soffan. Sam börjar plugga lite och Jennifer sätter på tv:n. Ett tråkigt program om mathistoria. De sitter kvar i soffanen lång stund. Sam börjar sucka.
- Vad är det!? säger Jennifer irriterat.
- Um... jag gillar verkligen Blaine. Och jag tänkte på det du sa i matsalen.
Jennifer ser mer intresserad ut.
- Men jag är inte redo att berätta än. Du vet ju hur det blev för Kurt...
- Okej... säger Jennifer och nickar.
Sam ger henne en lång kram och hon blir varm i hela kroppen. Varför kan han inte gilla henne istället.

Jag reser mig och går ut på balkongen. Jag vill inte leva ensam. Inte klara mig själv. Jag behöver någon vid min sida. Någon som förstår mig.

Jennifer sitter ensam kvar i vardagsrummet när Blaine har kommit hem. Han och Sam gick till Blaines rum, och hur hör klart och tydligt att de hånglar.

Det plingar till i Jennifers mobil, och det är från Kurt.
Jag ska hem till Kelly och försöka trösta henne. Tror du att det funkar? Alltså jag har ju också förlorat en förälder.
Jennifer orkar inte svara. Hon lägger ifrån sig telefonen och går till Blaines rum. Hon vill tjuvlyssna igen.

Jag sitter med huvudet inborrat i kudden och skriker. Det ringer på dörren och jag torkar mig för öronen och går och öppnar. Det är Kurt. Jag släpper in honom utan att säga något.

Jennifer hör hur de håller på. Säger kärleksfulla ord till varandra. Hon vill så gärna att det var hon istället för Blaine... Tårarna börjar rinna ner för hennes kinder och hon råkar snyfta. Ljuden från gästrummet tystnar och inom tre sekunder öppnar Sam dörren, utan tröja, och stirrar på henne. Jennifer ser Blaine som ligger på sängen. Hon blir livrädd och springer upp på sitt rum.