{Prs} Horrokruxen & Angelinaa

Rösten följde efter James men stannade när James hade kommit ut ur tunneln. Rösten slocknade och försvann.

(Blev kort, jag motioncyklar..)

Till James otroliga lycka fungerade lösenordet igen och en öppning uppenbarade sig i väggen. Så fort han och Lily var ute stängdes väggen igen. James slutade springa. Han kände sig tillräckligt säker.
"Lily!" flämtade han, han hade inte märkt innan hur andfådd han var. Han brydde sig inte om att kolla efter Longbottom eller underliga skuggor. Han skyndade sig fram till Lily och kollade att hon inte var skadad.

((Samtidigt som du skriver? Imponerande ))

Lily öppnade långsamt ögonen och efter ett par sekunder var hon helt återställd, hon satte sig upp och tittade på James.
" VAD GÖR DU?!" Skrek hon så högt så att nästan James hår blåste av hennes skrik.

(Haha, tack)

James ryckte förskräckt till. Han hoppades Lily bara var förvirrad över vad hon gjorde på golvet, och inte fortfarande besatt, eller vad som nu hade hänt.
"Räddar ditt liv" svarade James självsäkert. Sedan insåg han att någon måste ha hört Lilys skrik. Lärare, prefekter, elever i Gryffindor tornet. Alla måste ha hört henne. Han trodde inte att någon lärare skulle se honom som en hjälte för ögonblicket. Skulle någon ens tro på vad som just hade hänt?

" DU LAMSLOG MIG! JAG VILL ALDRIG MER SE DIG!" Skrek Lily och rusade gråtandes iväg. Hon tvärstannade och gick tillbaks till James.
" Vi går tillbaka in. Jag var inte klar där!" Sa Lily

James stirrade på sin lillasyster.
"ÄR DU DUM I HUVUDET!?" skrek James minst lika högt tillbaks. "Du tänkte anfall mig! Du inbillade dig saker! Farliga saker!" James skyndade efter Lily och grep tag om hennes handled. "Vi går aldrig tillbaks dit, du var klar. Kom så går vi härifrån innan någon lärare kommer." James tyckte han hörde steg komma emot dem. Om Lily mådde bra kunde dem hoppas på att komma undan utan några problem. Så länge Lily fick tillbaks förståndet.

" Släpp mig James!" Skrek Lily och drog.
Hon tog fram sin stav med ena handen och riktade den mot James hals, hon stirrade med en iskall blick.
" Släpp mig!" Skrek hon igen.

" Mr Potter? Miss Potter? Vad gör ni här?! Det är mitt i natten!" Sa Madame Pomfrey som hade hört allt.

" Döda honom! Han tvingar mig! Släpp mig! Jag vill tillbaks!" Skrek Lily och sparkade med benen.

" Vart vill du tillbaks?" Sa Madame Pomfrey med en orolig röst.

" Gången! Rummet!" Skrek Lily och pekade på ingången som var döljd av en vägg.

" Herregud!" Sa Madame Pomfrey och backade.

" Släpp henne Mr Potter! Hon kan vara farlig!" Sa Madame Pomfrey.

James släppte sin syster och backade han också. Både motvilligt och, fast han inte vill erkänna det, lättad. Han var orolig både för Lily och sin egen hälsa när hon var på det sättet.
"Gör något då!" sa James frustrerat. Han kunde inte låta Lily gå tillbaks till rummet. "Fort!" James första tanke var att det inte borde vara några problem för Pomfrey att fixa Lily. Men han började fort tveka, och ångrade att han hade släppt Lily.

Madame Pomfrey tog fram staven och harklade sig.
Lily tog sats och skulle precis springa in i gången igen.
" Perfectus Toatalus!" Sa hon och viftade på staven.
Lily blev helt stel och föll ner på marken som en pinne.
" Nu tar vi henne till sjukhusflygeln " fortsatte hon.
Pomfrey gick fram till Lily och bar upp henne.

James tittade uppskattande på Madame Pomfrey. Hon kunde ta hand om situationen. Även om Gryffindors elevhems poäng skulle kunna minskas, skulle Lily i alla fall bli okej.
"Ni råkar inte ha sett Professor Longbottom?" frågade han Pomfrey, plötsligt var han inte lika lättad längre. Vad hade Lily och Longbottom egentligen sett? Vad hade gjort dem så galna?

((Hoppas det är okej att du spelar alla extra karaktärer medan jag bara är James ))