The chosen ones

Eli inser till sin förtvivlan att skuggan på något supersoniskt sätt snor sig bakom honom och tvingar honom närmare de andra tre.
"Berätta om den här jävla saken som vi ska göra då så slipper vi härifrån nån gång!" Säger den av främlingarna som är en kille och Eli följer omedvetet hans exempel och lägger ned händerna i fickorna. Men han säger ingenting. Eli är lite... för van med att bara hålla tyst och ingen stör honom? Hans längd och kroppsbyggnad samt utseende i allmänhet brukar inte låta folk komma i närheten. Därför vänder han blicken mot väggen istället och testar att lägga en hand på den. Sedan reflekterar han liksom över det.
"Men vi hade ingen aning om att vi gick med på något sådant när vi gick in." Säger Eli och kastar en blick på mannen. "Såvitt jag vet går man med på något sånt här om man vet villkoren för båda sidor?" Denna gång rycker han nonchalant, fejkat men hur skulle de andra veta om han fejkar det, och vänder sedan blicken mot väggen igen. Den skadar dem inte, den bara är. Handen glider ned i fickan igen och han vänder mot mannen.

Mannen suckade åt de båda killarna. "Ni kanske inte visste vad ni gav er in på, men det är ändå för sent". Han viftade lätt med ena handen och fyra ljusklot svävade framför honom. "Mörker finns överallt i staden, i alla former. Det ni kanske hör om en bilolycka som tog några liv var egentligen mörker och ondska som sakta men säkert förgör staden". Han tog en kort paus och harklade sig. "Ni måste få bort ondskan, rädda er stad, men ni kommer inte vara helt ensamma". Ljuskloten svävade närmare ungdomarna. "Ni kommer få ett varsit ljusklot, en varsin kraft som ska hjälpa er i kampen". Ljuskloten var nu så nära ungdomarna att de nästan snuddade vid dem.

Cameron stirrade vindögt på ljusklotet framför honom till det svartnade för ögonen och han var nära på att tappa balansen. Det här var inte det minsta logiskt, ljusklot som kunde flyga, visst säkert! Och Peter Pan fanns på riktigt liksom ...
"Varför tar du bara inte hand om saken själv?"frågade han och tvingade bort blicken från ljusklotet. "Om du nu är så vis och övermäktig själv?"
Mannen var dum i hela huvudet, som om någon av de i rummet faktiskt skulle göra något åt staden. Cameron var nyinflyttad och skulle ge fan i något som hade med staden att göra, han skulle få sponsorer på surfing och resa jorden runt. Eller nåt i den stilen. Jay hade sagt att han inte hade någon chans ... än, men att han skulle få ögon på sig bara han skapade uppmärksamhet. Vilket var en av hans omedvetna styrkor.

(Alltså, jag väntar på er andra eller väntar ni på att jag ska skriva mer? xD)

Lei suckade förtvivlat. Vad skulle hända med henne nu? Hur skulle hennes liv förändras nu? Hon mådde illa av tanken. Ett klot kom flygandes till henne. Hon försökte backa men det var rätt svårt med tanke på den skumma 'väggen' bakom henne. Klotet närmade sig och närmade sig och var tillslut framför näsan, så nära att Lei kunde känna klotets värme mot ansiktet, och Lei drog efter andan. Detta skrämde sannerligen skiten ur henne.