night and day school (prs)

" Wiliam du får kvarsittning " sa läraren Wiliam suckade ilsket tjejen var då allt för irriterande. Hon hade inte ens försökt jobba.
" Men " försökte han
" Inga men " sa läraren

Adrian ville jubla över hennes seger, men visste att läraren skulle reagera om hon gjorde det. Istället fortsatte hon att läsa vad det stod i boken.
Fördömda Wiliam, tänkte hon och såg framför sig i tankarna hur hon slet av huvudet på honom.
Hon hatar killar. Speciellt killar som retas, mobbas eller ser ner på henne för att dom tror att hon är svag.

Wiliam såg surt ner i bordet nästa gång skulle han vinna han såg mot Adrian med sur blick. Den där tjejen skulle få sin hämnd.

Adrian började tänka på vad hon skulle göra när skolan tog slut. Först hade hon redan planerat att åka och hälsa på hennes syster. Sen skulle hon fortsätta titta på Buffy The Vampire Slayer tillsammans med hennes bästa vän. Hon tittar nästan alltid på Buffy, men hon stör sig på en viss karaktär. Nämligen Angel, som har samma namn som eleven som Adrian hatar.
Anledningen till varför hon hatar eleven vid namn Angel är inte för att han retas eller mobbad, men för att han uppför sig så trevligt. Hon tror att han uppför sig så snällt för att han döljer något. Hon tror att han egentligen bara försöker lura henne så att när hon väl tror att han är snäll, så knuffar han ut henne i solen eller kastar heligt vatten över henne.

Wiliam såg på klockan skolan var slut för de andra nu men för han väntade en tråkig kvarsittning.
" Ni andra kan gå men Wiliam stannar kvar " sa läraren hon la fram en uppgift åt honom.

Adrian ställde sig upp. Hon plockade upp hennes böcker och började gå ut. Precis innan hon gick ut genom dörren så sneglade hon bakåt mot Wiliam.
Skyll dig själv, tänkte hon och klev ut ur rummet.
När hon kom ut så tittade hon sig omkring. Hon sökte med blicken efter Bethany, hennes bästa vän.
"Var är du, Beth?" Mumlade hon för sig själv.
Hon hade inte sett Bethany på någon av lektionerna.

Wiliam såg på läraren hon hade allvarlig blick mot honom
" du Wiliam jag förstår mig inte på dig " sa Läraren wiliam suckade
" ingen här gör det " sa Wiliam och såg ner i bordet
" jag får snart prata med dina föräldrar "sa läraren
" du då får du prata med deras gravar "sa wiliam

Adrian suckade tungt. Hon kunde inte se Bethany någonstans. Hon tittade lite snabbt på klockan i hallen. Nästa lektion skulle börja om fem minuter.
Hon skyndade sig till hennes skåp för att kolla schemat och hämta rätt böcker för lektionen.
När hon kom fram till skåpet kom hon ihåg att hon hade haft sönder herr skåp nästan helt och hållet. Hon tittade misstänksamt på skåpet utan skåpdörr.
"Vi möts för ofta, herr skåp. Tur nog har du blivit av med en av dina styrkor." Muttrade hon och tittade in i skåpet.
Det första hon märkte var att hennes schema hade försvunnit. Utan schemat visste hon inte vad nästa lektion var.
"Förbannade tjuvar och skåp..." Hon började svära igen.
Det var verkligen inte hennes turdag.
"Om en ängel faller ner på mig nu och tar död på mig skulle jag inte bli förvånad..." Mumlade hon och sneglade uppåt som om hon faktiskt trodde att det skulle hända.

Wiliam såg på läraren
" vad menar du ?" Frågade hon och såg på honom
" de är döda dödade av ett monster " sa WIliam och reste sig han gick mot dörrebn och lämnade klassrummet han ville inte vara med på dagens lektioner han tänkte skolka resten av dagen·

Adrian fick syn på Wiliam som lämnade klassrummet. Hon skakade på huvudet och vände blicken mot skåpet igen.
"Vad ska jag göra nu?" Mumlade hon för sig själv.
Eftersom hon inte visste vilken lektion hon skulle ha, så skulle hon antingen få lov att fråga någon som visste eller så skulle hon kunna skolka. Det är inte första gången hon tänker på att skolka. Hon har skolkat flera gånger förut, men den här gången visste hon inte vad hon skulle göra. Hon skulle kunna försöka leta upp Bethany, eller åka och hälsa på Jess.
Hon sneglade mot Wiliam igen.
"Vänta lite... Varför tittar jag hela tiden mot honom?!" Muttrade hon irriterat till sig själv. "Åh, juste! För att han är en störande liten man."