Kapitel 10
Spoiler:
Tryck här för att visa!Draco
När Harrys steg avlägsnat tillräckligt mycket för att ljuden skulle försvinna i de ekande korridorerna så började jag gå mot mitt uppehållsrum. De flesta var nog redan där eftersom jag inte mötte några från min årskurs på vägen dit. Jag gick ner för de mörka stentrapporna, mot fängelsehålorna, och kylan la sig mot min bleka hud som knottrades. En rysningen löpte ut med ryggraden innan jag stannade framför porträttet som uppenbarligen somnat till innan mitt besök att döma av hans nyvakna, förvirrade blick och baskern som satt på svaj.
"Capsicum annuum" Sir Peticus tittade ner på mig med en oförstående blick innan han sprack upp i ett självgott flin.
"Nämen, är det inte vår lilla nattvandrade?" grymtade målningen med en överlägsen, men fortfarande sömndrucken, blick. Jag kunde inte låta bli att fnissa åt den stilige adelsmannen som satt och hånlog i sin utsirade guldram. Jag gav honom en ovetande gest till svar. Han var tyst i någon sekund innan han fortsatte.
"Var var du hela natten? Du kom ju inte tillbaka förrän klockan fyra på morgonen, din usling!" utropade Sir Peticus och drog sig i det ebenholtssvarta getskägget. Jag försökte komma på en snabb lögn att dra tillbaka med.
"Det är min ensak" svarar jag kort för att slippa en misstänksam blick som borrade sig in i mig. Peticus rättade till sin sneda hatt och harklade sig.
"Du får inte komma in förrän du sagt vad du gjorde hela natten" säger han med näsan i vädret och fnyser snorkigt med en nedvärderande blick. Jag stod tyst, vad skulle jag säga? "Jag var fast i ett bibliotek med Harry Potter och sen grät jag i tre timmar."? Knappast. Porträttet hade nu släppt sitt stripiga skägg för att tvinna sin mustasch mellan fingrarna men för i övrigt stod vi bara och stirrade på varandra.
Efter vad som kändes som en väldigt lång stunds tystnad vid sällskapsrummets ingång så dök en liten hop med förstaårselever upp för att ta sig in i det gömda rummet bakom Peticus rygg och efter att en liten mörkblond flicka sagt lösenordet med en ynklig röst och de alla kastat en, minst sagt skärrad, blick på mig så svängde det högdragna porträttet undan och blottade det enkla gapet. Jag smög snabbt in i samlingen elvaåringar för att smita med dem in i den kalla lokalen. Sir Peticus målning slog hårt igen bakom oss och lyckades, antagligen med avsikt, klämma min ena vrist mellan stenväggen och ramen. Jag svor en lång, fin ramsa och ryckte mig loss från fällan innan jag öppnade den stora ekdörren, i den andra änden av sällskapsrummet, som visade mig korridoren som avgränsade alla sovsalar från varandra.
Harry
Jag antog att det nu hade gått snart en timme eftersom Ron och Seamus började plocka undan sitt schackspel och rota bland sina böcker. Jag reste mig upp och pustade ut överdrivet högt när jag drog fram de två läroböckerna som vi skulle ta med till lektionen. Jag stängde igen min koffert och slöt upp vid Seamus sida när vi lämnade sovsalen och satte kurs emot professor Flitwicks klassrum där vi skulle ägna de kommande fyrtiofem minuterna. Vi kom fram till trollformellärans breda port och Ron knackade en munter visa mot trät. Efter några sekunder öppnades dörren och när jag sänkt blicken drygt en halvmeter så såg jag Filius Flitwicks strålande ansikte och det stora vita skägget.
"Åh, så trevligt att se er alla tre! Kom in ni, kom in" pep den lille trollkarlen och sköt med näppe igen dörren efter oss innan han vaggade bort till sitt skrivbord som stod placerat längst fram i salen, mellan två rader bänkar som stod riktade mot varandra. Det var nästan helt tomt bortsett från de rödhåriga Hufflepuff-flickorna Hannah Abbott och Susan Bones som satt och fnissade samt trolldryckskonst-paret Hermione och Parvati. Jag och mina två vänner satte oss på den tomma sidan så att jag kunde se Hermione sitta och läsa i en bok, som jag antog var 999 trollformler, på andra sidan rummet. Ron slog sig trött ner på platsen till vänster om mig och Seamus bredvid honom. Jag slog upp samma läroobjekt som Hermione hade gjort och började bläddra lamt genom de tunna sidorna. Mina tankar skenade snabbt iväg på villospår som inte hade ett dugg med boken att göra och helt plötsligt såg jag den ljusa, änglalika gestalten framför mig och mötte hans isblå blick för andra gången.
Jag avbröts av att någon satte sig på platsen till höger om mig och råkade stöta till min axel. Jag tittade upp och mötte Nevilles snälla, grönblåa ögon. Jag log mot honom och flyttade stolen lite så att han skulle kunna slå sig ner vid vårt bord. Jag märkte att fler och fler anlänt till lektionen och att klassrummet nu nästan var fullt. Dean hade satt sig bredvid sin bästa vän och hade nu en vild diskussion med den blekfräknige pojken och Lavender hade satt sig mittemot Ron på andra sidan salen och log smörigt mot honom. Jag märkte också att Hermione hade flyttat ett par steg mot Flitwicks håll och antog att fröken Brown försökt ta kontakt med henne. En ynklig harkling, följd av en liten hostattack, steg ur den småväxta läraren ner han krängde sig upp på sin klassiska trave böcker.
"Tyst i klassen!" ropade den taniga stämman men bara några få hade hört hans befallning. Den lilla skäggiga trollkarlen gjorde några ansatser till att hyscha eleverna, dock utan resultat.
"Håll käften då!" skrek en mörk stämma, som faktiskt skrämt mig, som jag snart fann ägaren till. Det var den muskulösa pojken från sovsalen, Adam Winstone. Klassen tystnade kvickt med skrämda blickar åt Adams håll.
"Tackar, mr Winstone" nickade Filius Flitwick och tittade sen övergripande ut över oss. Sen satte han igång och predikade om vad vi skulle rikta in oss på denna termin, vilket var främst skyddsförtrollningar.
Draco
Örtlära var ett ganska ointressant ämne. Jag kunde knappt fokusera på vad professor Sprout berättade om Dionaea muscipula eller Venus flugfälla som den tydligen också kallades. Jag stod lutad emot en av, de säkert sjuttiotals, arbetsbänkarna som stod uppradade i växthuset som fick agera lektionens klassrum. Zabini stod precis intill mig och armbågade mig i sidan så fort han såg att jag höll på att somna.
"Aj!" Jag drog automatiskt åt sidan och gned mig varsamt över den nu väldigt ömmade punkten under mitt revben.
"Förlåt" väste Blaise och la armarna i kors över bröstet med blicken fastsvetsad vid läraren. Vi brukade retas med honom och säga att han var kär i lärarinnan eftersom han verkade så väldigt förtjust i henne. Han brydde sig lika lite som mig om de övriga ämnena men av någon anledning hade han blivit fast i örtlära mer och mer för varje år. Jag drog uttråkat in den kvava, jordluktande luften och bytte ben så att mitt högra, som hade fått kramp, kunde få vila. Plötsligt vaknade jag till av att jag blev knuffad mellan eleverna som rusade ut ur växthuset. Jag antog att Blaise inte var så pålitlig som han ville verka och att jag hade sovit minst halva lektionen. Jag skulle precis hoppa på tåget Slytherin-elever som tuffade ut iden svala, lätta luften när professorns skarpa röst stoppade mig.
"Malfoy!" Jag vände blicken mot henne och försökte dölja det faktum att hon hade skrämt vettet ur mig och nickade stelt.
"Kan du ge mig handskarna som ligger där?" Hon pekade, ur min synvinkel, rakt på mig men jag antog att de låg bakom mig på arbetsbänken som jag lutat mig emot. Jag tog vantarna från bordet och kastade dem till Sprout som tog emot dem med ett tacksamt leende innan jag tog upp den påbörjade gesten och gick ut tillsammans med Blaise som var den enda som fortfarande var kvar. Den fria luften fyllde mina lungor och det gav mig samma känsla som när man dricker ett glas riktigt kallt vatten.
"Du sov" konstaterade mitt sällskap medan vi rörde oss mot slottet.
"Öhm, va?" mumlade jag innan jag förstod vad han sagt till mig. "Jaha, mm det gjorde jag" höll jag med. Han svarade mig inte och jag undrade varför han berättat faktumet redan från början om han nu inte var intresserad av att spinna vidare på ämnet. En kall bris slog plötsligt förbi oss och fick mig att huttra till. Jag drog kappan tätare omkring mig och spände käken för att inte skaka tänder. Den sista värmen hade försvunnit med augusti och hade nu bara ett spår av kyla efter sig. Löven hade till och med börjat skifta i en blandning mellan sin vanliga, gröna färg och en brandgul, varm ton trots att det bara var början på september.
Harry
Eftersom det var första lektionen efter lovet så förvånade det mig inte att vi fick lämna klassrummet utan att ha utövat någon besvärjelse. Jag gick emellan Dean och Seamus med de två tjocka böckerna tryckta mot bröstet.
"Är det någon som följer med ner till sjön?" frågade Ron som gick straxt bakom mig. Hela sällskapet utropade att det var en kul idé och att vi ändå hade gott om tid och blablabla, så jag kunde inte annat än hålla med dem. Vi kom ut ur slottet och det första som slog mig var att det var en dålig idé ändå, och att jag borde fega ur egentligen. Men trots den svala vinden som ven mellan de sista gröna löven så följde jag med killarna ner till sjön. Blåsten la vackra krusningar på vattenytan men det såg inte speciellt varmt ut och Rons försök till uppmuntringar bestod bara av "Det är inte så kallt som det ser ut", vilket inte sa så mycket. Vi slängde böckerna i en slarvig hög vid strandkanten och gick fram till det mörka vattnet. Jag rös av att bara tänka på temperaturen och tanken fick mig att backa ett steg. Jag satte mig ner på gräset tillsammans med Neville medan de tre andra var mer vågade och startade en tävling om vem som kunde stå närmast kanten eller något. Ron ryckte till och med av sig skon och strumpan på ena foten för att doppa en tå i det kyliga vattnet. Han skrek till när den nakna huden snuddade vid ytan och han drog per automatik till sig benet som nyss var utsträckt i en position som kunde mätas med en ballerina. Jag garvade tillsammans med de andra grabbarna åt den rödhårige pojken som med bitter min nu stod på ett ben i ett envist försök till att få på sig den grå strumpan igen. Efter hans modiga eftermiddagsdopp genomförts och alla skor var på så tog vi våra böcker i famnen och satte fart mot slottet igen, med sällskapsrummet som mål.
älskar ditt sätt att skriva, ska läsa dina böcker sen när du ger ut dom!♥
Mugglarportalen