Cirkeln rollspel

Ändrade mitt inlägg eftersom du han före... Skrev nu istället följaande:

Hon skyndar efter. Sedan kommer hon på en sak..
"Oscar, är du en vattenhäxa? Kan du inte höra hennes tankar då?"

"Ja det är jag och ja jag kan höra hennes tankar", svarar Oskar och försöker lyssna på trähäxans tankar.
"Hon har förmodligen väldigt ont så det är svårt att höra hennes tankar, hon fokuserar sig bara på sin smärta tror jag", säger han efter ett ganska misslyckat försök att urskilja nåt ur trähäxans huvud...

Embla sitter ute och gör helt enkelt ingenting. Det kan vara skönt ibland när hon den mesta tiden sitter i böcker eller något. Att något har hänt bara ett par meter framför henne märkte hon knappt och nu är det väl över. En vindpust drar in och Embla reser sig. Enklast är att bara gå in. Hon går därför lätt in och tar fram en bok. Just nu känner Embla helt enkelt för att fortsätta läsa. Hon vill verkligen inte vara bland folk. Ärligt talat önskar hon ibland att hon kunde göra sig osynlig. Då skulle hon bara kunna gå runt och slappna av utan att någon ser henne.

Alex ser att Celeste och pojken som tydligen heter Oscar rusar in med trähäxan på en toalett. Alex följer efter.

Han drar efter andan när han får se den skadade.

- Jag ska försöka ta mig in i hennes känslor, säger Alex.

Han tar trähäxans blodiga hand och känner genast hennes stora smärta rusa in i hans kropp. Han vill skrika men får inte ut ett ord. Han håller beslutsamt fast handen och blundar. Genom smärtorna försöker han mana henne att lugna sig. Han pressar sig till det yttersta och försöker med någonting han aldrig gjort innan. Att absorbera hennes känslor totalt. Alex känner hur tårarna letar sig upp till ögonen. Han vet inte hur länge han kan klara det här. Smärtan är outhärdlig och han vet att han inte skulle vara mottaglig om de andra skulle säga något. Han försöker sjunka djupare in i trähäxans medvetande, ta över mer av hennes smärta. Det enda han vet är att han måste fortsätta kämpa.

Ze var knappt alls medveten om vad som skedde omkring henne, tills smärtan av någon anledning släppte en aning. Hon andades ut tyst och lyckades tvinga bort rösten helt och hållet. Ze sjönk ihop till en ynklig hög och hade snabbt förvandlats till en blek liten pojke. Lättadetårar rann nerför hennes kinder och en tyst suck slapp ut. Snabbt drog hon huvan över sig igen.

Embla lägger undan boken och väljer att gå iväg lite. Bara hon slipper bli indragen i något eller någon diskussion är ju allting lugnt. Embla förflyttar lätt boken dit hon förvarar sina saker och börjar gå lite. Hon kollar runt lite när hon går och ser om dt finns något intressant att kolla på bakifrån. Embla går ganska långt innan hon märker något med några personer hon inte känner. Ärligt talat känner hon ju ingen här, men det är ändå något att fästa ögonen på. Hon smyger bakom och trots att det verkar vara över snart är det ju intressant att se hur det slutar. Bara de inte märker henne.

Alex känner hur allt plötsligt bara släpper. Han gjorde det! Han gjorde det verkligen! Han kan se trähäxan i form av en liten pojke som sitter mot väggen och snyftar. Han tittar på Celeste och på Oskar innan han plötsligt känner hur huvudet börjar kännas tungt. Hans ögonlock vill sluta sig om hans ögon. Alex är inte trött, han är totalt utmattad. Men det är med ett leende på läpparna som han faller ihop på golvet.

Hon hoppar till när han faller ner på golvet, men trähäxan verkar må bättre, vilket lättnad. Celeste böjer sig ner över Alex. Han verkar bara vara utmattad. Han behöver vila, sedan blir allt nog bra.
Hon vänder sig mot trähäxa.
"Om det inte gör något att jag frågar... Vad hände?" säger hon.

"Ja, det undrar jag med", säger Oskar.
"Jag kan stanna hos Alex om ni vill gå någon annan stans", fortsätter han och sätter sig ner brevid den avsvimmade pojken.

Ze satte sig sakta upp. Hennes ansikte syntes inte under huvan, men det var en mans röst som talade; "Varför skulle jag berätta för er?" frågade hon snäsigt. Hon borstade av sina byxor, ställde sig upp och föste enkelt undan både metall och vattenhäxan innan hon tog sig ut, och in i flickornas sovsalar.