Next generation, a second chance [SV]

Bäst kapitel

Det kommer mer ikväll. Jag får inte lov att använda min iPad fören då. Och jag har all text där.

LÄNGTAR!!!

Mira

Tiden hos James går snabbt. För snabbt. Hans mamma har lagat fantastisk mat och det är snart dags igen att åka dit. Men jag kan inte tänka på det. Jag kan bara tänka på en sak. Det som professor Dumbledore sa till mig när jag var på besök hos honom. Vilka var dödsänglarna? Och varför var jag så speciell att jag skulle klara av att besegra dem. Jag var ju inte direkt bäst i klassen som Rose. Det ända jag hade i likhet med Harry Potter som gjorde det Dumbledore sa till mig att göra var att mina föräldrar också hade blivit mördade när jag var ett. För mina föräldrar hette Dean och Lilja. Men de hade dött för att de försvarade mig. Och Zack. Men de som kom hade inte sett Zack. De var påväg att döda mig. Men mamma och pappa hade räddat mig. Jag bestämde mig för att prata med Harry om det nästa gång vi skulle hem till dem.
När jag lite senare på dan skulle ta mig ner till örtläran bet kylan i mina kinder. Och vid ett annat växthus såg jag James och Zack stå och prata med några andra. Jag fällde upp min huva, så man såg inte att det var jag. Sedan kramade jag till en snöboll av den magra snön som låg på marken. Jag siktade. Och jag log när den träffade sitt mål. James började gå mot mig. Han såg lite arg ut. Jag började gå bakåt. Han följde efter. Så jag började springa. Mina ben var starka och jag var snabb. Huvan ramlade av i farten. Jag snubblade. Och ramlade ner på marken.
"Mira. Är du okej?" Hördes en röst.
"Hon svarar inte. Och det ligger blod i snön" säger en annan förtvivlad röst. Jag sätter mig upp och skrattar.
"Det är bara näsan" skrattar jag och James tittar strängt på mig. Sedan brister vi ut i skratt. När madam sprout kommer ut lagar hon min näsa. Och hon skrattar.
Lektionen går ganska snabbt. Och när jag kommer in genom porträtthålet står alla i en klunga runt anslagstavlan. James kommer fram till mig.
"Vi ska till Hogesmed imorgon" säger han. Och jag känner att den här dagen inte kan bli mycket bättre.
Och när nästa dag kommer är jag uppe tidigt. Jag drar på mig mina sockar och tar på mig mina varmaste kläder. Jag och James möts nere i stora salen. Och vi går tillsammans till den lilla trollkarlsbyn. Vi börjar inne på Godisbaronen. Godiset som fyller den lilla butiken luktar sött och gott. Jag och James köper ungefär fyra påsar var. Sedan beger vi oss till Tre Kvastar. Två goda honungsöl. Efter det besöket bestämmer vi att vi ska gå tillbaka till Hogwarts. På vägen ut möter jag en tjej som håller ett paket i handen
"Är det du som är Mira?" Frågar tjejen och jag nickar.
"Du ska ge det här till din mamma Lilja" säger hon. Hon ger mig och går in i baren igen.
"Konstigt" mumlar jag.
"Mina föräldrar är ju döda" fortsätter jag och bestämmer mig för att öppna paketet

Öppna INTE, det kanske är från dödsänglarna!!!

James

Jag ser när Mira öppna paketet. Men hon hinner bara riva ur en liten bit och nudda lite grann innan hon tappar paketet på marken och ramlar bakåt. Hon skriker och hon svävar en meter ovanför marken. Hennes hår fladdrar och skriket är isande och hjälplöst. Jag rusar fram och samtidigt som hennes lealösa kropp slår i marken. Hon ligger där med paketet bredvid sig. Blek i ansiktet och med ögonen slutna. Jag böjer mig ner och skakar henne. Men hon reagerar inte.
"Hjälp" skriker jag. Men det kommer ingen. Det är helt tomt. Snön börjar falla igen.
"Hjälp" skriker jag igen. Och långt borta kommer en figur springande. Jag böjer mig ner över Mira igen.
"Mira, kan du höra mig?" Frågar jag. Ingen reaktion. Figuren som var så långt borta visar sig vara Teddy. Han kommer fram till mig. Flämtandes.
"Det har hänt något" säger jag och kommer på mig själv med att låta gråtfärdig.
"Ta det lugnt. Och ta allt från början" säger Teddy och jag berättar allt om vad som hade hänt från att vi hade lämnat Tre Kvastar till nu. Han böjer sig fram över Mira. Och han skakar lite på huvudet. Och reser sig upp. Utan ett ord trollar han fram en bår som Mira läggs på. Och med trollstaven pekade mot båren går vi upp till Hogwarts igen. Jag kände mig hemsk som inte kunde göra något.
När vi kommer upp till slottet fortsätter Teddy upp till sjukhusflygeln. Men jag tar mig upp till uggleboet där min snövita uggla Hedwig sitter. Pappa hade en likadan uggla med samma namn innan. Men hon dog när de skulle flytta honom från hans mosters och morbrors hus.
Jag skriver ner allt som har hänt och skickar iväg henne med brevet knutet runt foten. Tre timmar senare när jag sitter i uppehållsrummet och stirrar in i brasan knackar det till på fönstret. Hedwig sitter på fönsterkarmen. Jag reser mig upp och släpper in henne. En kraftig vindpust blåser igenom mitt hår. Jag fyller sjutton och tre månader. Och Mira fyller sexton. Jag knyter darrande loss rullen från Hedwigs ben och stryker henne över ryggen. Hon hoar lite lätt mot mig och flyger sedan ut genom fönstret. Men innan jag hinner öppna brevet kommer Albus fram till mig.
"Var är Mira?" Frågar han.
"Varför undrar du?" Fräser jag. Han tittar oförstående på mig. Och jag ångrar mina ord.
"Ta det lugnt. Han är min bästa vän. Är det något konstigt med att jag vill träffa henne då" jag svarar inte. Utan jag tränger mig förbi honom och går upp till sovsalen. Där kan jag i lugn och ro läsa pappas svar.

James, om det är samma halsband som Katie hade när jag gick i skolan är det allvarligt. Jag hoppas att ingen annan rörde det efteråt. Och om Mira bara snuddade vid det kommer hon överleva. Men inte om hon rörde det länge. Gå till professor Longbottom. Han kan förklara närmare. Jag och mamma saknar dig.

Jag tvekade inte utan sprang ut till sällskapsrummet och ut genom porträtthålet. Och jag var så inne i mina egna tankar att jag springer in i någon på vägen till kontoret.
"Förlåt" mumlar jag och börjar springa igen.
"James" säger en välbekant röst. Pappa. Jag stannar och vänder mig om. Hans glasögon sitter lite på snedden. Jag springer mot honom och han kramar om mig.
"Varför är du här?" Frågar jag. Men jag får inget svar.
"Ska vi...?" Frågar jag och pekar mot porträttet. Pappa skakar på huvudet.
"Du och Mira ska få hemundervisning ett tag nu. Hon är för dålig för att gå i skolan" säger han. Och det förvånar mig inte ett dugg.

Häftigt att du gör koppöingar till harry potterböckerna hela tiden. Sånt tycker jag är jättebra.