PRS mellan amanda1104 och Fellrendión

När hon väl blivit ensam kommer rädslan krypande. Gråten bränner i halsen och hon sväljer för att tårarna inte ska komma.

Mot morgonen efter frukost verkade alla ha glömt bort att fången också behövde mat.

Ruby tog då lite mat som blev över och lade maten på en tallrik av järn och när hon kom till fängelset så la hon tallriken precis under gallret så att Aily kunde nå den.

Aily har inte sovit något på hela natten och när tjejen kommer tillbaka mår hon nästan illa av matosen.

Ruby kollar otrevligt på flickan som inte tycker om maten.
"Öh, jag antar att detta är ett tack", sa hon och gick därifrån.

Sedan gick hon mot Valhall där resten av gudarna satt och planerade hur de skulle få tag på Loke, och hur fångens öde skulle bli.

Tor övervägde att döda henne, men Ruby höll inte med.

Aily kryper ihop i ett hörn. Då kommer hon på något hennes mamma lärde henne när hon var liten. Om man gör något, som att bolla med en boll eller sjunga, när man är rädd och sorgsen så brukar man bli glad. Aily har inte precis någon boll men sjunga kunde hon göra.
"[välj själv om du vill läsa texten eller inte]

Ruby och de andra flög sedan tillbaka mot staden för att leta efter Loke igen, men han var borta. Så de vände om igen.

När Ruby kom tillbaka så fixade hon mat till fången.

När främlingen kommer med maten igen ser Aily upp.
"Vad heter du?" frågar hon.

"Ruby", svarade hon.
"Du då, och varför hjälpte du Loke"?

"Aily, och jag vet faktiskt inte varför jag hjälpte Loke" mumlar hon.

"Men varför gjorde du det då? Förstår du inte hur mycket det påverkar mänskligheten"? Fräste Ruby.