Ett mörkare Alice i Underlandet (ORS)

(Ok! )

"Perfekt", sa Alice och sedan gjorde hon upp en eld. Lågan var ungefär lika stor som ett litet ljus men i Alices storlek så var den en perfekt brasa.

Natten föll och snart var det dags att sova.

Innan de sov så lyckades Alice klättra upp på en vinbärsbuske och plocka ett litet bär som räckte till en hel måltid.

Sedan blev de morgon. Men dimman var fortfarande kvar.

"Jag gillar inte den där dimman, den ger mig kalla kårar" muttrar Katten.

"Denna skogen vore mycket trevligare att gå i om den var mer färgglad och inte så spöklik", sa Alice som nyss vaknat. En stund senare gick hon till floden och drack av vattnet. Det var kristallklart och betydde att det var drickbart.
Det var skumt att dricka sina egna tårar, men det fanns inget annat vattendrag i närheten. Sedan åt hon några bär som frukost.

Hon gav sedan ett bär till katten.

Katten är för hungrig för att bråka och åt upp bäret i ett svep.

Saften från bäret smakade mycket gott. Smaken var också mycket starkare än när man var större och bäret var pyttelitet.

"Vad sägs om att vi börjar gå"? Frågade Alice och reste sig upp för att släcka elden.

"Visst, men åt vilket håll?" frågar Katten.

"Hm, det var ju väldigt smart av kaninen att inte vänta på oss", muttrade Alice. "Men, vi kanske borde följa efter vattenfallet, oavsett om vi kommer på rätt väg eller hamnar helt fel, så blir det bara lättare att hitta tillbaka", sa Alice.
Floden nära deras lägerplats ledde sedan ännu längre ner till ett nytt vattenfall. Högt uppe på den högsta punkten där vattnet började, kunde man se en sten staty som föreställde en gråtande Alice där tårarna kom från.

"Vad sägs om att vi sätter oss på ett näckrosblad och följer strömmen"? Frågade Alice.

"Och vad händer om strömmen för oss över ett till vattenfall. Du skulle inte överleva" muttrar Katten.

"Från min värld är det flera mil ner till Underlandet, tror du inte att jag skulle klara av detta"? Sa Alice övermodigt och satte sig på ett blad.
"I vilket fall, välj själv om du ska med eller inte, för jag tänker åka", sa hon bestämt.

Katten sätter sig bredvid henne.
"Du är för självsäker för ditt eget bästa" muttrar han.