I en annan dimension

Jag tror nog att draco är inblandad både i Elias och hålet... Bra! Skriv mer snart!

Puss på dej med sööötis! :'D väntar hur länge som helst tills kapitlet kommer ut fastän man halvt dööör av väntan!

Äntligen har jag hunnit klart med ett kapitel :' Det är dock orättat...

- Hermione -

Tystnad, bara tystnad. Jag stirrar förbluffat på Draco, som skamset ser ner på sina fötter.
- DU BRÖT DIG IN!!! Andas jag häftigt. Draco ser försiktigt upp på mig och hinner inte ducka för min knytnäve, som träffar hans näsa rakt på. Jag drar äcklat bort handen när jag känner hur det knakar till riktigt ordentligt i Dracos näsa och blod börjar forsa ut.
- Ajeee!! Gnäller Draco surt. Jag himlar med ögonen, han borde inte förvänta sig bra behandling av mig när han brutit sig in i mitt hus.
- Det var faktiskt viktigt! Muttrar Draco.
- Vad var så viktigt att du måste bryta dig in här?!?! Svarar jag ilsket. Draco rodnar kraftigt men lyckas ändå se hånande ut.
- Inget särskilt! Säger han malligt. Jag nästan vrålar av ilska.
- Dummer! Fräser jag och rusar upp på mitt rum, där jag sätter mig och tröstpluggar. Plötsligt känner jag det igen. Jag känner att hålet i spegeln är där igen.
Jag vänder mig sakta om och stirrar misstroget på det.
- Draco!! Viskar hålet, i vad man skulle kunna kalla förförande ton. Jag stelnar till. Draco har att göra något med hålet. Vad vet jag inte, men det måste vara orsaken till att han bröt sig in. Jag ställer mig långsamt upp och börjar gå mot hålet.
- Draco!! Ljusår hålet igen. Jag tar ett steg närmre. Då rycks min sovrumsdörr upp och hålet försvinner. Jag vänder mig förvånat om och får se Draco stå i dörröppningen.
- Ehm.....får jag vara ensam i ditt rum en liten stund? Frågar han ogenerat. Jag vet att det är barnsligt, men jag lipar åt honom. Han lipar tillbaka, och jag måste skratta åt den fula grimas han ger mig. När jag väl börjat kan jag inte sluta skratta, och det visar sig att jag har ett väldigt smitsamt skratt, för snart sitter Draco bredvid mig på golvet och gapflabbar.
Hans skratt är underligt, inte som det brukar vara. De få gånger jag hör honom skratta låter det malligt, hånfullt, hemskt. Nu låter det varmt och inbjudande. Jag kommer på mig själv med att le fånigt mot Draco och tystnad surt. Jag borde inte le mot Draco! Jag hatar ju faktiskt honom...Tror jag.
Draco verkar märka att något inte står helt rätt till för hans skratt ebbar sakta ut.
- Vad är det? Frågar han osäkert. Jag rycker på axlarna, intalar mig själv att jag inte vet varför jag slutat skratta.
- Kom! Säger jag kyligt och reser mig upp. Draco ler hånande mot mig.
- Har smutsskallen fått för sig att hon är renblodig eller?? Säger han elakt. Jag låtsas inte bry mig men lämnar mitt rum på betydligt sämre humör.
Tur i alla fall att jag har annat att tänka på, till exempel hålet...

Super♥♥♥♥

OMG VAD BRAA!! ♥ ♥ ♥ :''' ))

och vad är det med det där hååålet egentligen??! Draco är sååå gullig! ;' )) ♥

Fantastiskt. ♥

Meeer!!!!

Tänkte bara säga att jag kanske skriver mer till ikväll :'D

SUPER! Men jag hatar dig, vad har du gjort med Voldemärta????